Jag går ut på varendan igen och sätter mig för att fortsätta sola, jag börjar snacka lite med Eleanor, tystnaden som varit innan var som bortblåst, hon berättade för mig massvis med saker om hur det är att vara modell och gav mig massvis med tips på traven, jag kunde inte låta bli att le, mitt lev var så bra just nu, jag har världens finaste kille, även om vi bråkar lite, och jag har hittat en tjejkompis och drömmen om att bli modell håller på att bli till verklighet.

Det spelar ändå inte så stor roll att jag har svårt att gå, rädd för att vistas bland okända människor och drömmer mycket mardrömmar om våldtäkten och skjutningen, eller att jag fick sitta och snacka med massa olika psykologer som jag inte ens gillade om allting, inte ens pensionärsträningen gjorde inte så mycket, så länge jag hade Louis, Eleanor och denna dröm att sträva efter. Jag suckar lyckligt, mitt liv är nog inte så dåligt ändå, tänker jag tyst för mig själv.

-Du, jag måste verkligen gå nu, säger hon efter en stunds snackande. Jag kramar om henne och säger hejdå, sen återgår jag till mitt solande.

Under veckan som går går jag på massvis med möten tillsammans med Jeff, han är en riktig rolig typ, men jag hade aldrig kunnat ana att försöak bli modell kunde bli så svårt, vi hade fått kontakt med lite olika argenturer men det var inga som riktigt passade mig, och dem som väl föll mig i smaken ville inte ha mig istället. Jag suckar högt för mig själv när jag sitter med Jeff och Eleanor i det lilla rummet och går igenom massa saker.

-Dethär kanske inte är jobbet för mig ändå, suckar jag, Eleanor och Jeff ger mig en menande blick.

-Så du ska bara ge upp din dröm? Jag har aldrig sagt att bli modell är något lätt, men jag har sagt att det kommer vara värt det, säger Eleanor bestämt.

-Men ändå, jag är 16 år, jag har hela livet på mig, efter sommaren åker jag ju tillbaka till Sverige och ska börja i gymnasiet, det skulle ändå aldrig funka, suckar jag.  Jeff himlar med ögonen.

-Vi får väll se, jag har lite planer på gång här, som du kommer få reda på när du kommer tillbaka efter ditt sverigebesök, säger Jeff ganska hemlighetsfullt. Hur mycket jag än försöker klämma ur honom vad det är så vägrar han att berätta det.Under resten av mötet var jag ganska okoncentrerad, jag satt och tänkte på att jag snart skulle få åka hem i en vecka och att jag skulle få träffa Louis och killarna igen, tanken på Lou fick mig att kurra i hela kroppen. Det var nu endast 2 dagar kvar, tills jag skulle hem till Sverige, fast killarna skulle ju komma ytterligare 2 dagar senare dock, men ändå, ordet Sverige fick mig att le så mycket, HEM LJUVA HEM!

-Har ni verkligen med allting nu då? Frågar pappa för säkert hundrade gången, den meningen började bli ganska uttjatat vid dethär laget. Jag tar på mig ett par solglasögon för att känna mig lite schteek, svenskar är ju schtekare liksom, så varför inte fira lite i förvåg med ett par Ubercoola sunglasses?

-Ja pappa, allt är med, svarar jag återigen.

Jag säger hejdå till alla förutom Mathilda och Nick då och sen går vi ut till taxin som väntar på oss för att köra oss till flygplatsen. I taxin spelas ''Train, Drive by'' och jag kan inte låta bli att le. Mathilda sitter bredvid mig och suckar, vilket smittar av sig på mig, kunde hon inte vara lite glad iallafall? Det kändes jobbigt, hon var jämt så glad under dessa hemresor, men nu ville hon bara stanna pågrund av Nick. Tanken av dem skulle jag nog aldrig vänja mig vid, det var ju dessutom bara jag av allihopa som visste om att det var dem, jag hade varit nära att försäga mig många gånger, men jag hade ångrat mig  i sista stund. Jag kunde fortfarande inte låta bli att äcklas. Folk brukar snacka om syskonkärlek, men denhär gången var det faktiskt verkligen syskonkärlek - på hög nivå, euw.

-Ey Mathilda, gaska upp dig, det blir kul! Säger jag, hon himlar med ögonen.

-Ja, för dig kanske, säger hon och skakar på huvudet, så hennes rosa flätor hoppar. Jag himlar med ögonen som svar.Jag tar upp mobilen och läser mitt senaste sms från Eleanor. ''Hey saknar dig redan, vi ses snart igen :D<3'' stod det. Jag skulle sakna henne också, men det skulle samtidigt bli ganska skönt att slippa behöva gömma sig, jag ville inte gömma mig för henne, men vi fick inte synas med varandra, det funkade bara inte pågrund av media.

''Jag saknar dig också, och det är klart vi gör! :D<3'' svarar jag, sen går jag in på Louis sms. ''Hey babe, nu är det nära, vad gör du sötis?<3'' står det, samtidigt som jag svarar ler jag som ett stort fån. ''Yo babe, yeapp, sitter i taxin påväg till flygplatsen nu, vad gör du själv?<3'' Efter att jag har skickat iväg det måste jag ha somnat, eftersom vi helt plötsligt är framme vid flygplatsen. I vanlig ordning går vi in, checkar in våra väskor och går i lite affärer, jag köper två parfymer, en till mig själv och en som Louis ska få, han hade gett mig så mycket på så många olika sätt så en liten parfym var verkligen det minsta jag kunde ge till honom.

-Oh my goooood! Säger en okänd tjej och ställer sig framför mig, hon sliter inte blicken ifrån mig och jag vet inte riktigt vad jag ska säga, efter en stund skakar hon på huvudet, så som man brukar göra när man fått stirrblick.

-Shiiiit förlåt, men du är Louis tjej Linnea va? Du ska veta att jag avgudar dig, du och Louis är så söta tillsammans och du är så sjukt stark, efter allt du har gått igenom och för allt hat och ja..du vet, du är min största förebild någonsin! Säger hon, jag kollar förvånat på henne, jag var inte riktigt van vid sånt här.

-Ja det är jag, ooh, tack, är det ända jag får fram. Jag slänger en blick på Ian, han kollar förvånat på tjejen och mig, han hade hört precis vad hon sagt, vilket var ganska kul, eftersom Ian retade mig hela tiden.

-Kan jag få din aoutograf? Frågar hon snällt.

-Ja visst, varför inte? Men jag är inte van att skriva aoutografer för jag är ingen kändis du vet, så räkna inte med att den blir fin, svarar jag och försöker låta så vänlig som möjligt, men egentligen är jag fortfarande mest bara förvånad. Hon tar upp en liten penna och ett papper och jag skriver snabbt ner min aoutograf, det blev helt ok ändå. Jag tar sedan en bild med henne och kramar om henne, innan jag måste gå till gaten.

Innan vi går på planet skriver jag ett nytt sms till Louis.

''Nu ska jag gå på planet, måste bara säga att directioners är dem sötaste fansen någonsin<3''

Allting var så bra justnu, vi skulle snart åka till Sverige och jag skulle äntligen få träffa Linnea igen, Niall höll humöret uppe trots att Lindsey nydligen åkt hem till USA igen och Liam och Harry var kompisar, och vi andra också såklart. Harry var fortfarande ganska ledsen rätt ofta, men det är ju så det är, när man är kär i någon och det helt plötsligt bara är över, så tar det ju tid att smälta, som tur var hade inte jag det problemet iallafall, hade det varit Linnea som försvunnit ur mitt liv hade jag nog dött, men vad tänker jag på egentligen? Måste sluta tänka så förfan. Jag tar upp mitt senaste sms från Linnea, jag ler lite, jag kunde inte annat en att hålla med henne, Directioners är verkligen grymma!

''Klart dem är ;) Något speciellt som hänt?<3'' svarar jag, det dröjer inte länge förrän hon svarar igen.

''Nä, eller jo, det var en tjej som kom fram och sa massa fina saker, och sen allt stöd på twitter, men nu måste jag verkligen sluta skriva och stänga av mobilen.''

Vi hade åkt i några timmar nu och flygvärdinnornas jobb var att dela ut mat och dricka. Jag fattar inte riktigt varför alla klagar på flygplansmat, det är jättegott ju, tänker jag samtidigt som jag äter på min kalla kycklingflygplansmat bit.

-Äckligt ju, säger Mathilda samtidigt som hon leker med maten.

-Nä, asgott ju, svarar jag glatt. Mathilda var fortfarande butter, Ian och jag var riktigt glada.

Som tur var satt Mathilda vid platsen vid fönstret så Ian och jag kunde sitta och vara glada bredvid varandra. Flygplansresor brukar annars vara gansak tråkiga, men nu var det än så länge bara mysigt. Ian och jag pratade på om allt möjligt och det var riktigt längesen med tanke på att vi knappt pratar med varandra längre, och när vi väl pratar brukar vi bara irritera oss på varandra och säga taskiga saker, men nu var det annorlunda, jag kommer på mig själv att jag har en ganska bra brosa ändå. Synd bara att låtsasbrorsan är helt fucked up i huvudet.

Jag fattar egentligen inte varför jag tänker så, eller jo det gör jag ju, men ändå inte, jag hade alltid tyckt att Nick var en ganska bra låtsasbror ändå, men nu äcklades jag bara av honom, men det var kanske inte så konstigt. Jag skakar av mig mina tankar och återgår till att äta istället, jag äter riktigt mycket, Niall hade antagligen varit stolt över mig nu. Det blir tråkigare och tråkigare för varje timme som går, Mathilda somnar tillslut, Ian och jag underhåller oss med att spela kort, men tillslut orkar inte vi hålla ögonen öppna längre, när vi vaknar är det ungefär 1 h kvar, innan vi ska landa på hemmamark igen.

Det känns så skönt när vi äntligen är framme, jag nästan hoppar lite av lycka när vi går och hämtar våra väskor, jag träffar också några söta Directioners som vill ta bild och självklart ställer jag upp på det, även om det känns lite konstigt. Utanför flygplatsen möts vi upp av mamma, jag kramar henne länge, det kändes skönt att få träffa henne utanför sjukhusväggarna och här hemma - hemma i Sverige. När vi sätter oss i bilen tar jag upp iphonen och startar den, sen går jag in på twitter.. ''Im in Sweden now, and im on my way home to Uppsala, so happy'' skriver jag och skickar iväg, sen svarar jag på några tweets och börjar följa några, sedan skriver jag till Louis att jag är framme, innan jag öppnar upp konversationen med Josephine och skriver ''Påväg hem nu, har saknar dig så sjukt mycket, vi måste verkligen ses!'' Det dröjer inte lång tid förrän jag får svar. ''Shieet, kan inte fatta det, sist vi sågs var liksom på skolavslutningen, så mycket har hänt ju, vi har verkligen massor att prata om, kan du idag?<3'' ''Oh jaa, självklart kan jag idag, fast först vill jag landa lite liksom, jag kommer ju liksom direkt från planet typ och klockan i min hjärna är lite cp, detdär med tilskillnader du vet, men lite senare ikväll kanske?<3'' svarar jag och får ett ''ja'' tillbaka. När vi är framme och har parkerat bilen bokstavligt talat nästan skuttar jag in i huset, jag andas in doften , dendär ljuvliga hemdoften, går runt i huset och kollar, allting är precis som det alltid har varit. Det känns så konstigt, så mycket har liksom hänt sen jag var här sist, mitt liv har förändrats tottalt, men ändå är hemmet precis lika som det alltid har varit, jag kunde inte låta bli att le. Jag springer upp för trappan och går in i mitt rum, jag sätter mig på min säng, som jag förövrigt har saknat väldigt mycket och kollar på de två 1D affischerna som sitter ovanför sängen som jag fått av Mathilda, snart skulle jag få träffa dem igen - amazing!

Det kändes så konstigt, när Mathilda hade gett mig dessa affischer och hjälpt mig spikat fast dem på väggen, var vi bara två vanliga fans, tänk om jag då hade vetat att jag skulle bli tillsammans med Louis liksom? Jag börjar skratta lite åt tanken.

---

haha världens dåligaste kapitel - i know, ett riktigt mellankapitel, men sånna blir det ibland, jag ska försöka skriva ett imorgon oxå - men de e nämligen så att jag fyller år då, så jag kanske är lite upptagen med annat - fast jag tror jag ska hinna göra ett... som födelsedagspresent borde ni kommentera (a'''