Linneas perspektiv:
-Det är en promise ring, vi är ju för unge för att gifta oss, speciellt du, men dendär är, ungefär som en förlovningsring, man har den så länge tills man kan, ja du vet gifta sig, den lovar att vi en dag kommer kunna gifta oss, att jag en dag kommer gå ner på knä och fria till dig, så om det är vad du vill, så tar du på dig den, om du känner dig osäker, så behöver du inte ha den, svarar han.
Det var inte ett svårt val, jag visste redan att vi skulle gifta oss någon dag, någon gång när vi båda var redo, jag visste att vi skulle bli detdär paret som sitter i samma soffa om 70 år, som folk kommer kunna fråga hur vi har klarat att hålla ihop  så länge, jag tar på den på mitt ringfinger.
-Den är så fin Louis, tack så mycket, och det är klart att jag lovar, svarar jag, vi kramar om varandra igen.
Jag kunde verkligen inte vara lyckligare just nu!

---

Josephines perspektiv:
Att gå på date med Zayn hade varit helt, Amazayn, jag fattade inte, vad det var som hände med mig?
Zayn fick mig att känna mig så...ja, jag vet inte, det var någon speciell känsla iallafall, jag hade alltid haft det så svårt att vara och umgås med killar, jag hade alltid varit en typiskt tjejtjej, som bara umgåtts med tjejer, som alltid stått lite på sidan om när de andra snackat med killar, men med Zayn var allt så annorlunda. Jag tänkte inte ens på att det var Zayn ifrån One Direction, för mig var han bara Zayn. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort ikväll, vi hade pratat på om allt möjligt medan vi ätit, han var väldigt lätt att snacka med, vi det tillfället var det väldigt svårt att tro att han är den tysta i bandet. Efter denhär kvällen hade jag liksom lärt känna Zayn på ett annat sätt, han hade berättat mycket om sig själv, sin barndom, vem han var innan One Direction, han var inte alls sådär macho och skrytig, vilket han ju hade rätt till att vara egentligen, men han var bara ...Zayn? Han berättade om de andra killarna också, jag visste ju redan en hel del om Lou, eftersom det var min bästis kille, han berättade om Niall och Lindsey, eftersom jag var ett One Direction fan visste jag ju väldigt mycket redan, men det var liksom inte sånna saker han berättade, om Harry och Georgia, om Liam, ja, jag tyckte synd om dem båda, skönt att allt var bra nu. Jag berättade också om saker, som jag för bara någon månad sen aldrig hade kunnat berätta för någon kille, Linnea visste typ allt om mig, hon var den ända jag hade berättat allt för, men nu även Zayn, jag var inte rädd för att visa känslor för honom. Zayn var så otroligt snäll och söt, och självklart även riktigt snygg, men hans personlighet var den bästa utav allt. Han var också en riktigt bra lyssnare, dem flesta killar skulle väll bara ha K-BRYAT allting, för så var alla killar jag hade växt upp med, det var en av anledningarna att jag hatade att bo i mellanmjölkslandet Sverige i mellanmjölksstaden Uppsala, Zayn var så mycket mognare, och han sa alltid rätt ord, jag berättade om hur det var när mina föräldrar skiljdes, hur det var att lämna Linnea när hon skulle till USA hela sommaren, tomheten jag känner varje gång hon åker, och tro det eller ej - också om min lilla ko jag har hos mormor och morfar, som jag verkligen gillade, det var ju liten random, en ko liksom, och dem flesta skulle bara ha skrattat åt mig och tyckt jag varit helt cp, men inte Zayn..eller jo, klart vi skrattade lite, men han tyckte det var ganska fascinerande. Det var en liten hemlighet jag hade, som bara Linnea, mormor och morfar och nu även Zayn visste om, att jag hade en egen ko, egentligen var det morfars, men jag hade fått den, en fin svartvit ko som jag hade döpt till Rosa. Jag höll det hemligt för jag var rädd över vad andra skulle tycka, jag är liksom stadsbo, ingen bonde..eller? Jag hade alltid älskat djur och speciellt kor, och speciellt Rosa, jag brukade borsta henne och hon var absolut hur ofarlig som hälst, jag hade tillochmed ridit på henne några gånger, snällare ko får man leta efter. Jag log när jag tänkte på att Zayn hade sagt att han gärna skulle vilja träffa Rosa någongång. Det skulle vara kul att ta en bild på Zayn och Rosa bredvid varandra, eftersom dem är mina två favoriter liksom. Jag skulle justnu säga hejdå till Zayn, jag hade lovat mamma att åka hem över natten, och killarna skulle ändå vara ganska upptagna imorgon, men jag skulle komma tillbaka senare imorgonikväll till deras konsert, fast Linnea skulle stanna dock. Han följde med mig till tågstationen, vi blev fångade på bild av några papparazzis, men jag orkade inte bry mig, nu var det bara jag och Zayn, jag såg bara Zayn. Vi stod och snackade och väntade på tåget, som nu var på ingång.
-Hejdå, säger jag och kramar om honom hårt när tåget kommer, hans kropp mot min känns så rätt, han är verkligen hur kramgo som hälst.
-Hejdå, säger han, innan jag går stryker han mig lite lätt på kinden, jag får rysningar i hela kroppen, sen måste jag skynda mig in i tåget.

Zayns perspektiv:
När tåget gick kände jag mig så tom, jag visste att hon nu var borta, men hon skulle ju komma tillbaka imorgon, så vad gnäller jag för? Jag var lite orolig för hur det skulle bli när vi skulle lämna Sverige, om det bara gjorde ont när hon åkte hem till sig över en natt liksom, jag suckar högt för mig själv, både lyckligt och olyckligt, lyckligt för att jag har träffat världens finaste tjej äntligen, olyckligt för att jag kommer sakna henne något enormt. Jag sparkar lite lätt på någon cola burk på backen, sen känner jag hur en stor drös papparazzis kommer från sidan och fotar.
-Vem var det Zayn?
-Är det din flickvän?
-Vad heter hon?
Jag spottar lite lätt i marken, så många frågor på en gång, jag orkar inte, jag bestämmer mig för att ignorera och skyndar mig tillbaka till hotellet.
-Är det din flickvän? Meningen upprepades i mitt huvud, jag hade varit så glad om jag hade kunnat kalla henne för det, men det kan jag ju inte, hennes kramar var speciella, hon var speciell, och när jag strök henne på kinden ville jag mest av allt bara kyssa henne, men det kan man väll inte? Hon kanske inte ens vill det, och det kanske hade varit lite skumt.. Tankarna i min hjärna virrade runt som en virvelvind.

Louis perspektiv:
Jag låg vaken i sängen och kollade på Linnea, vi hade våra Promise ringar på oss, vi sov med dem, jag kunde inte låta bli att le. Gårdagen hade varit väldigt lyckad, jag hoppas verkligen hon förstår hur mycket jag faktiskt älskar henne. Jag stryker henne lite lätt i håret, hon gör något gulligt form av grisljud och sen är hennes ögon uppe, jag kollar rätt in i det blåaste, finaste ögonen som finns på denna jord.
-Godmorgon sunshine, förlåt om jag väckte dig, säger jag med en blink, hon flinar lite.
-Godmorgon du, inget att säga förlåt för, vet att många tjejer gärna skulle vilja bli väckt av dig på morgonen, så jag klagar inte, svarar hon, som vanligt kan jag inte låta bli att le.
-Du vet att jag gärna skulle vilja ligga här på hotellrummet och inte göra någonting med dig hela dagen, men jag har väldigt mycket att göra idag, så vi måste nog gå upp, säger jag och drar bort täcket från Linnea.
-Heeey, vad gör du? Frågar hon kaxigt och naffar tillbaka det, då sätter jag mig över henne och börjar  kittla henne på hennes ömmaste ställe - MAGEN, och hon börjar asgarva.
-Ge dig! Snälla! Skrattar hon och viftar med fötterna.
-Bara om du går upp, svarar jag kaxigt.
-Ja, jag ska, svarar hon, men jag fortsätter kittla henne ändå.
-Men jag ska gå upp ju, sluta! Säger hon igen mellan skratten.
-Bara om du ger mig en morgonpuss, svarar jag och gör en gest med läpparna.
-Sure, säger hon, jag slutar kittla henne och hon kysser mig på...kinden, WTF?
-Heeey, detdär var inte snällt! Gnäller jag, hon suckar och försöker se lite irriterad ut, vilket hon inte lyckas så bra med, eftersom hon börjar asgarva, garvet smittar av sig på mig så det slutar med att båda ligger och asgarvar i sängen och ingen av oss kan sluta, tillslut kommer Harry in.

Harrys perspektiv:
Jag öppnar dörren och möts av två asgarvande tjejer, för ja..Louis är ju min flickvän, som Linnea snott från mig.
-Hey lovebirds, jag vill inte störa men Lou, vet du vad klockan är? Paul kommer döda oss och vi inte kommer i tid, och vi vill gärna hinna äta frukost, right? Säger jag lite bestämt, med WB Liam röst. Dem kollar på varandra och börjar garva igen, jag suckar lite tyst.
-Vi kommer, väldigt snart, säger Lou tillslut, jag stänger dörren och börjar gå ner till hotellfrukosten med alla andra. Självklart var inte Niall snål med maten, jag var ganska hungrig också, fast aldrig att jag skulle orka äta så mycket som Niall, vi slår oss ner vid borden bortom fönstrena, vi sitter tysta och äter och efter en liten stund kommer Louis och Linnea, dem skyndar sig att ta sin frukost och slår sig sedan ner bredvid oss, tystnaden som varit försvinner och vi börjar prata på om allt möjligt, eller ja, snarare alla utom Zayn, han sitter istället med världens största leende på läpparna och smsar, justja, han hade ju varit ute med Josephine igår!
-Så Zayn, hur var det igår? Frågar jag lite retsamt och knuffar till han lite på axeln.
-Öh va? Frågar Zayn som är lite borta.
-Messaru med Josephine? Avbryter Linnea, han nickar glatt.
-Så hur var det igår, hände det nåt? Frågar jag igen. Linnea ser också väldigt nyfiken ut.
-Öh, det var bra, vi satt och snackade oså, lärde känna varandra, svarar Zayn lite osäkert.
-Vad snackade ni om då? Frågar jag igen med en liten suck.
Louis och Linnea, Niall och Lindsey, Danielle och Liam och nu också Zayn och Josephine, fick mig att tänka på Georgia så mycket, jag saknade henne, och ville ha henne tillbaka, men hon gillar inte ens mig på det sättet, det är Liam hon gillar, usch jag måste sluta tänk så, dina kompisars förhållanden har fan inget med mig och Georgia att göra, var glad för deras skull istället!
-Allt möjligt, svarar Zayn. Jaha, det var ju en bra förklaring, tänker jag.
-Som? Frågar jag nyfiket, Zayn himlar med ögonen.
-Rosa, svarar han och kollar på Linnea, dem båda börjar asgarva och ingen fattar varför, alla kollar frågande emot dem.
-Vad är det som är så kul? Frågar Niall samtidigt som han tuggar sin 4e macka. Dem bara fortsätter att garva.
-Så du vet om det, grattis Zayn, det har hon bara berättat för mig och dig, svarar Linnea lite busigt.
-Eey, vadå, vad är det för nåt? Var det inte vi som sa att vi inte skulle ha några hemligheter för varandra? Säger Louis till Linnea.
-Well, men jag får inte säga något, det har faktiskt med min kompis att göra, isåfall kan ju du berätta en hemlighet om Harry, för jag antal att ni har ett X-antal stycken, svarar hon, alla blickar vänds mot mig.
-Ja, det kan jag väll, Harru brukar...börjar Louis. Jag visste precis vad det var han skulle säga.
-Håll käften Louis, jag lovar jag dödar dig annars, säger jag.
-Men det är ju bara gulligt Curlyhead, svarar Louis.
-Håll bara käften nu för en gångs skull, säger jag och alla börjar garva.
-Ta't lugnt, jag ska inte säga något, säger Louis med en blink, jag andas ut, det hade varit riktigt pinsamt.
EFter en stund måste vi gå, idag hade vi ju väldigt mycket att göra, vi skulle ju sjunga i Globen ikväll, och innan det skulle vi på några intervjuer och ha ett fanmeeting. Linnea tog tåget hem till sig och vi börjar våran arbetsdag.

Linneas perspektiv:
Jag hade faktiskt  bestämt mig för att vara social med familjen idag,  men eftersom mamma bara höll på i tvättstugan och strök massa kläder så var hon väldigt osocial, jag frågade om hon ville ha hjälp med strumpsorteringen eftersom vi ALLTID bara har en sort av varje strumpa konstigt nog, men som vanligt ville hon sköta sina tvättstugssysslor ifred så jag gav  upp den planen. Ian var ute med några av sina kompisar och Mathilda var hon sin bästa kompis här i Sverige = mormor, sorgligt men sant, antagligen satt hon med mormor och stickade lite sockor i det fina vädret. Så det slutade med att jag ringde Josephine ändå.
-Men du, det var ett bra tag sen jag var hos Rosa nu, och jag saknar faktiskt henne, så kan vi inte åka dit? Frågar Josephine när vi träffats och kramat varandra. Jag hade inget emot det förslaget, jag älskade att vara ute på landet ibland och dessutom var det strålande solsken, vi hade ju varit i Stokcholm och Uppsala så mycket nu så att åka ut på landet var ju faktiskt en riktigt bra idé, vi skulle kunna hinna vara där ganska länge eftersom Globenkonserten vi skulle gå på inte var förrän vid 8 tiden. Som tur var behövde vi inte ta bussen eftersom Josephines snälla mamma ställde upp på att köra oss, när vi kommer fram dit bjöds det som vanligt på flera sortest olika bullar och kakor, stället för Niall, tänker jag för mig själv, vi bestämmer oss faktiskt för att sitta inne eftersom det är lite för varmt på uteplatsen, efter att vi har fikat så mycket att vi nästan mår illa och snackat med hennes mormor och morfar går vi och byter om, Josephine hade speciella bondkläder hon jämt tog på sig när hon var här som hon delade med sig av till mig, vi såg verkligen helt annorlunda ut en mot vad vi brukar, VÄRSTA LODARNA! Jag kan inte låta bli att skratta åt oss så jag blir självklart tvungen att fota oss, när jag har gjort det går jag in på bloggen från iphonen: ''Dagens outfit ala Linnea och Josephine, ASSNYGGT ellerhur? För er som känner att någon saknas, testa att pynta med lite halm i håret också, perfekt vardagsoutfit, yeeah Hiss/diss'' skriver jag, sen publicerar jag det, man måste ju få skoja lite ibland liksom. Josephines mormor och morfar skall åka iväg till kyrkan så vi blir själva på gården, vi går bort mot kohagen och när vi är framme möts vi av något vi INTE vill se, vi stannar upp, jag blir helt stel i kroppen, HELVETE!

---

haha lite random inlägg jag vet (a''