''Haha, men jag nu ska jag fan sova, godnatt snygging ;)<3'' skriver jag innan jag lägger ifrån mig mobilen för att sova, fast jag ligger länge och tänker på Lou innan jag somnar, på Lou naken... wouuup, woooup!

Jag vaknar på morgonen med ett big SMILE - idag skulle jag äntligen få träffa dem!

''Dagens outfit''

''Kör på en dagens outfit då, idag är det väldigt varmt ute så det fick bli ett par vanliga klassiska jeanshots,

med ett svart klassiskt linne, inte så mycket att visa upp direkt - men alltid något. Anyway, har precis

fixat mig och ska snart ringa upp min kompis för att sedan åka vidare till Stockholm - tror dem flesta kan

lista ut vilka vi ska träffa där ;) Statistiken är full ELITE också, helt sjukt faktiskt att det kan vara så många

som klickar sig in på min lilla blogg , men nu måste jag sluta, vi hörs lite senare - puss!'' Skriver jag och publicerar det, sen loggar jag ut från datorn och kollar på klockan, jag bestämmer mig genast för att ringa upp

Josephine.

''Hallå'' svarar hon sömnigt efter några signaler.

''Hallå, ligger du fortfarande och sover?'' Frågar jag, jag hör att hon gäspar.

''Ja, vadådå? Får jag inte det eller?'' Frågar hon sömnigt.

''Inte om du vill träffa killarna idag, Josephine, tåget vi ska med går seriöst om 45 minuter'' svarar jag, jag kan inte hålla mig för garv, för detta var så typiskt Josephine.

''Va, du skämtar? Jag måste lägga på, vi hörs!'' svarar hon sen slänger hon på luren.

Jag går in på mitt senaste sms från Louis och läser: ''Snart kommer vi, ses vi vid flygplatsen eller? :)<3''

''Ja, vi tar tåget till Arlanda iallafall, ses då :)<3''

-Mamma du måste skjutsa mig till tågstationen, säger jag när det börjar närma sig, hon tittar upp från sin tidning.

-Jag är faktiskt upptagen, så jag tycker Ian kan köra dig, svarar hon lite halvsurt, jag suckar högt och kollar mot Ian istället, han körde gärna bil frivilligt men han körde som en dåre så jag hade häldre velat åka med mamma. När jag väl är framme och har blivit avsläppt vid Uppsalas station väntar jag ganska länge på att Josephine ska komma, hon kommer i sista stund innan tåget går, sedan börjar vår HOSTHOST väldigt långa resa mot Arlanda. När vi kommer in dit är det inte lång tid tills killarna ska anlända, jag hade nästan glömt bort att dem var kända och det var totalt fullt överallt på Arlanda, vakterna hade fullt sjå med att hålla alla fansen lugna, jag suckar för mig själv, här skulle jag ju inte kunna komma fram. Jag kan inte se killarna men jag hör på alla fans skrik när dem kommer, jag försöker hoppa upp och ser då en liten skymt av Liam. Jag försöker gå lite längre fram men blir stoppad av en vakt.

-Stopp här, säger han strängt.

-Men jag måste få gå till dem, säger jag.

-Nej, du får inte gå längre, svarar han bestämt.

-Men jag är en av killarnas flickvän, och dethär är min bästa vän, säger jag och pekar på Josephine som står bakom mig, vakten börjar garva.

-Haha skulle inte tro det va, säger han lite ondskefullt. Något fans blänger surt på mig.

-Tro inte på henne, hon är bara en av oss andra, säger fanet och bitchblickar mig, man såg på henne att hon mycket väl visste att jag inte var det, det lyste avundsjuka om henne.

-Och jag tror inte på henne häller, säger vakten och hyschar bort oss, jag suckar högt, så typiskt, tänker jag.

Jag blir puttad och eftersom jag har blivit väldigt känslig efter skottlossningen så ramlar jag på golvet, jag får många blickar på mig och Josephine hjälper mig upp, men nu kan jag knappt gå alls, för smärtan i benet tar över.

Louis perspektiv: Jag försöker kolla efter Linnea men jag kan inte se henne, hon hade ju sagt att hon skulle vara här, och Linnea känner jag ju igen direkt. Det är väldigt kaous på flygplatsen, jag försöker skynda mig snabbt genom massan med vakterna och killarna med mig, men vart sjutton är Linnea? Trots kaouset så tar jag upp mobilen och messar. ''Vart är du? :(<3'' skriver jag, men jag får inget svar. Innan jag hinner blinka är det någon som tar mobilen ur handen på mig, som tur är hinner jag snabbt reagera och tar tillbaka den direkt.

När vi tagit oss igenom den stora folkmassan har jag fortfarande inte fått något svar av Linnea, jag kunde inte låta bli att bli lite besviken, visst att det är väldigt mycket folk här oså, men hon kunde väll åtminstone svara på sms, eller har det hänt något? Vi går mot bilen som alla hoppar in, men jag är lite osäker, är hon där inne?

-Kommer du eller? Frågar Harry, jag rynkar bekymrat på ögonbrynen.

-Men Linnea sa att hon skulle komma hit, säger jag, han kollar bekymrat på mig.

-Men hon kanske inte hann komma fram eller något, säger han och rycker på axlarna.

-Louis! Hör jag hur någon skriker, GREAT vi hade fått gått ut en specialväg, som någon tydligen hade hittat och tagit sig hit med ändå, jag orkade faktiskt inte med något fan just nu. Jag tar upp mobilen och ringer igen istället, men jag får inget svar nu häller.

-Louis, kom, det är Linnea! Säger dendär rösten igen, jag försöker vända mig om för att se vart det kommer ifrån. Jag möts av en blond, blåögd tjej som måste vara tjejen som skrek, som Linnea stödjer sig på, antagligen är det hon dendär Josephine, jag springer fram till dem, jag såg på Linnea att hon grät.

-Vad har hänt? Frågar jag oroligt och kramar om henne, eftersom Josephine stödjer henne blir det så att jag kramar om dem båda.

-Jag, alltså, förlåt, men det var så galet där inne, jag försökte komma fram men en vakt stoppade mig, och trodde inte på mig när jag berättade vem jag var, så när vi skulle gå blev jag knuffad och ramlade på benen, det gjorde riktigt ont, men det börjar gå över, fast det gjorde ju inte precis mina gåproblem bättre, snyftar hon.

Skit också, så typiskt, blev hon verkligen tvungen att bli knuffad och ramla just nu? Men det verkade som det hade gått ganska bra iallafall.

-Varför har du inte dina kryckor? Frågar jag och hon suckar.

-Därför att jag måste lära mig gå utan dem, tänkte liksom inte riktigt på att det brukar vara såhär på flygplatser, säger hon med ett litet flin, jag ler tillbaka som svar, nu var hon här igen, bredvid mig, tillsammans med mig, det var huvudsaken.

-Hej förresten, Louis heter jag, men det vet du ju redan, säger jag och räcker fram handen till Josephine.

-Ja, det vet jag, Josephine, svarar hon lite blygt. Sen byter vi så Linnea kan stödja sig mot mig istället, även fast hon klarar sig ganska bra själv, men jag har inget emot det.

-Vart ska vi? Frågar Linnea gulligt.

-Jag vet inte, eller till hotellet först och främst kanske? Säger jag och möts av Josephines blick.

-Om du vågar åka bil med oss Josephine, Zayn sitter i baksätet, och jag hälsade honom detdär igår, svarar jag lite busigt, hon fnissar till lite och blir lite röd i ansiktet. När vi är framme vid bilen presenterar sig alla för varandra, eftersom det blir lite trångt så får vi åka lite olagligt så Linnea får sitta i mitt knä och Zayn var inte sen med att påpeka att Josephine skulle behöva sitta i någons knä häller, så Josephine satt med Zayn, jag såg på Zayn att han såg väldigt nöjd ut. Jag tar tag i Linneas hand och håller om den hårt, jag hade verkligen saknat henne och ville aldrig lämna henne igen, hon böjer huvudet lite och våra läppar möts, LIFE IS PERFECT, tänker jag, innan vi avslutar kyssen för att sedan påbörja en ny. Det övergår till hångel och vi sitter och hånglar i stort sätt hela vägen till hotellet, men till min förvåning så är det ingen som kommenterar något. Inte ens Harry.

Josephines perspektiv: Jag kunde inte riktigt fatta att jag faktiskt satt i samma bil som One Direction, och att jag satt i förmodligen den sexigaste killen på hela jordklotets knä, och att min bästa vän sen barnsben satt i baksätet och hånglade med Louis kändes lite skumt det också, fast dem var verkligen ämnade för varandra. Egentligen ville jag bara skrika rakt ut, och jag höll på att göra det några gånger, men jag ansträngde mig verkligen för att inte göra det, dels för att det skulle vara väldigt pinsamt och dels för att det bara skulle vara jobbigt för dem. I vanliga fall hatar jag att åka bil, men denhär bilresan hade gärna fått fortsätta för alltid. När vi är framme på hotellet står några fans där, jag, killarna och Linnea får tränga oss för att komma in, jag suckar lite för mig själv, nu skulle säkert alla misstänka något bara för att jag gick in med killarna på hotellet, jag hade sätt hatet som Linnea hade fått och jag visste att jag också skulle få det, även fast det absolut inte är något mellan mig och någon av dem, fast det är absolut värt det så det spelar ändå ingen roll.

-Så vad ska vi göra idag? Vad ska ni göra idag, killar? Frågar Linnea när vi tagit oss upp till hotellrummen, som förövrigt var riktigt lyxiga såklart.

-Vi ska på intervju senare, men det är på kvällen och vi har inget framträdande idag, svarar Niall.

-Vi är lediga tills dess, vad vill ni göra? Frågar Zayn och kollar på mig. Jag rycker på axlarna.

-Ja, vi vet ju inte, ni bor här, så ni får gärna gudia oss, säger Louis med ett flin.

-Jag vet iallafall vad jag skulle vilja visa dig, säger Linnea och ler mot Louis. Jag kollar frågande på Linnea.

-Vadå? Frågar jag, jag snackar svenska så dem andra inte ska förstå.

-Stockholms skärgård, svarar hon mot mig, jag nickar instämmande.

Killarna kollar på varandra och ser mest bara förvirrade ut.

-Får inte vi följa med då? Frågar Liam lite ledsamt.

-Är det kul? Frågar Niall. Jag börjar skratta lite.

-Det får ni väll, men det är liksom inte kul,det är bara fint, jag tror att du Niall är mer intresserad av att äta pizza, svarar jag.

-Oooh, jag förstår, då ska vi inte störa, och jag äter gärna pizza! Svarar Niall.

-Jag är också hungrig, eller inte nu, men sen kanske, finns det köttbullar? Säger Harry, jag börjar garva lite.

-Absolut, dethär är Sverige, det finns köttbullar överallt! Svarar jag lite busigt och Harry brister upp i världens största leende.

-Så du ska lämna din kompis här med oss och dra iväg med Louis, tror du verkligen hon vågar stanna här med oss? Skojar Liam och kollar på Josephine.

-Nja, man vet aldrig med Josse, hon kan ju följa med hon också om hon får något sällskap, typ Zayn kanske? Säger jag lite busigt.

-Låter nice, svarar Zayn direkt, Josse blir lite röd i ansiktet.

Hon var faktiskt väldigt söt dendär Josephine, eller Josse som Linnea kallade henne, dem var ganska lika på ett vis, men samtidigt ganska olika, båda hade swedish look iallafall, och jag skulle ljuga om jag inte sa att hon såg riktigt bra ut, hon var extra söt när hon skämdes.

-Så vart ska vi? Frågar jag för säkert hundrande gången, jag hade ingen aning om vart jag skulle någonstans, inte Louis häller, så vi bombade på med massor av frågor.

-Det kallas för Stockholms skärgård, svarar Linnea tillslut, det säger mig ingenting.

-Och det är? Frågar Louis helt plötsligt.

-En skärgård, svarar hon bara.

När vi är framme får vi kliva i någon slags hyrbåt, som någon okänd person får köra, sen åker vi iväg, Louis och Linnea sitter långt fram alltså väldigt långt bort ifrån mig och Josephine, vi börjar genast snacka om allt möjligt, jag får reda på lite om hennes liv, och massor av saker om henne, och hon får reda på saker om mig, det var något speciellt med henne, det klickade på något vis, sådanahär saker brukade jag aldrig prata om annars, jag hade vanligtvis väldigr svårt att prata med nya människor och speciellt tjejer, men med Josephine var det annorlunda, jag kunde inte låta bli att le. Vi blir tysta en liten stund och bara kollar in skärgården, det är så sjukt fint, nästan sagolikt.

Louis perspektiv: Jag är väll inte den typen som brukar tycka att allt är så himla fint och brukar stanna och fota mot himmelen för att den är så oerhört vacker, sånt intresserade mig liksom inte, men dethär, det var riktigt fint, det gjorde mig lte rörd att Linnea hade tagit med mig hit, det gick inte att beskriva hur fint det var, därför passade Linnea och Stockholms skärsgård väldigt bra ihop, jag kunde inte låta bli att le mot henne, jag är verkligen den lyckligaste killen i världen, jag har verkligen världens bästa tjej, som jag älskar så sjukt mycket. Jag blundar och möter hennes läppar, om och om igen.

-Du...börjar hon lite försiktigt.

-Vad? Frågar jag nyfiket.

-Du har gjort så mycket för mig,  du säger jämt så fina saker och visar hur mycket du älskar mig, jag vet inte om jag någon gång kommer kunna mäta mig med dig på den punkten, om jag någon gång kommer kunna betala tillbaka allting som du gör för mig varenda dag, det är dessutom mer en du tror, för du gör så mycket genom att bara finnas där, hur mycket jag än säger eller hur mycket jag än försöker förklara så kommer det aldrig gå att få fram hur sjukt mycket jag älskar dig, men jag vill bara att du ska veta att jag är så enormt tacksam över allt du gör och över att du finns, du är verkligen den bästa personen som existerar på denna jord, och få aldrig dåligt samvete över hatet jag får, för det är inte ditt fel, och det ända sättet dem kan få som dem vill på är genom att låta dem vinna, och det kommer dem aldrig att göra, allt som har hänt i mitt liv spelar liksom ingen roll så länge jag har dig, jag vill vara din förevigt, ända tills jag dör, och när du dör så finns det iallafall en bra sak med det hela, och det är att du är bland änglarna, för du är en ängel, jag älskar verkligen dig på riktigt Louis William Tomlinson, säger hon.

Jag blir helt tom på ord, en liten tår rinner ner för min kind, det är just i den stunden jag kommer på att jag någon gång ska ge henne ett barn, att jag någon gång ska ställa mig på knä framför henne och fria, att jag någon gång ska säga ''ja'' till henne och bli hennes man på riktigt, men nu nöjer jag mig med att tala om hur mycket jag älskar henne, för det gör jag verkligen, så obeskrivligt mycket, jag ska vara hennes förevigt.

-Linnea, jag vet inte vad jag ska säga, du är det bästa som har hänt mig i hela mitt liv och jag älskar verkligen dig på riktigt, jag har sagt det så många gånger och jag kan säga det tusen gånger till, jag hoppas verkligen du tar åt dig, för jag menar verkligen det jag säger, du anar inte hur tacksam jag är över att du finns, över att du är du och över att jag fått träffat dig, jag lovar att vara din förevigt min ängel, jag älskar dig Linnea Maria Andersson.

---

haha gulligull!! ;)))))) KOMMENTERA NU DÅ, inge roligt att skriva längre när man inte får kommentarer typ, vart tog dem vägen? (a'' Liz är duktigt att kommentera iaf BTV: gå in på hennes novellblogg www.onedirectiioon.blogg.se <-- den är asbra ! :DD

om ni har något tips om vad ni tkr ska hända i novellen så äre bara att kommentera (y''

nästa kmr imorgon i guess eller kanske, kanske senare ikv ;)