Louis perspektiv:
Antagligen är dem glada för att  dem skrattar för att dem är kompisar, men det fanns ganska många bilder på dem, och det gick rykten, hon har dessutom inte sagt något om honom, skulle jag ringa och fråga kanske? Nej, det orkar jag inte, inte nu, jag får ta det när vi kommer tillbaks imorgon istället. Jag försökte intala mig att dem bara vänner, men något inom mig säger att det inte är så, har hon svikit mig?

---

Vi stod och fick instruktioner av Paul, snart skulle vi ta oss igenom den enorma folkmassan, det har nog aldrig varit såhär mycket folk någongång någonsin förut när vi har kommit hem igen, efter den snabba informationen är det bara att ta sig igenom den stora massan, någon drar i mina hängslen och någon försker slicka på min hals, herregud, kan dem inte visa lite respekt eller? Jag suckar högt, jag var verkligen på mitt värsta humör idag, tjurade och var allmänt otrevlig, inte alls som jag brukar, men jag hade knappt sovit något inatt, dels för att vi hade haft så mycket att göra i Tyskland och dels för att jag tänkte på Linnea, och han dendär killen, vi hade inte hört av oss till varandra så mycket och hon hade inte sagt något om honom, jag hade häller inte orkat frågat, vi brukar direkt märka på varandra när något är fel, men de senaste dagarna har vi nästan ignorerat varandra, det gjorde ont. Jag ville helst av allt bara släppa alla tankar och sticka iväg och träffa henne med detsamma, jag fick det till och med för mina managers, men hon hade sagt att vi skulle träffas senare, för hon var upptagen med någonting. Upptagen med att vara med dendär killen kanske? Jag kunde inte låta bli att bli avundsjuk.
-Detdär var galet, säger Niall andfått när vi slutligen sitter i taxin, alla håller med, det var verkligen galet.
Jag och Harry skulle till våran lägenhet men lite senare skulle jag även åka och träffa min familj, det skulle bli höjdpunkten nu, eftersom jag saknar dem så sjukt mycket. Alla babblar på medan jag sitter tyst, Harry märker direkt att det är någonting som är fel.
-Louis, vad är det? Säg inte att det inte är något, för det märker jag att det är, säger han, jag suckar igen.
-Det har bara varit jobbiga dagar, så jag är trött, svarar jag, i hopp om att han ska ge sig i konversationen.
Han kollar oroligt på mig, Niall, Zayn och Liam vänder sina blickar mot mitt håll också, great.
-Ja, det är inte likt dig att hålla käften så länge, säger Niall, alla kollar mot honom och ger honom en ond blick, även fast det han sa iochförsig var sant.
-Men vad är den verkliga anledningen? Säger Harry. Jag suckar igen, gud vilken suckmänniska jag är.

Harrys perspektiv: Louis hade betett sig så konstigt under tiden vi varit i Tyskland, och konstigheten verkade inte avgå för att vi var i vårt hemland igen. Jag blev ju tvungen att fråga, jag orkade inte se han såhär nere längre, och dessutom fanns han alltid när jag behövde snacka, jag ville bara veta vad det var frågan om.
-Det är Linnea, säger han, utan att ge någon ögonkontakt. Linnea, vad är det med henne? Jag hade ju pratat med henne i telefon igår och allt verkade ju vara som vanligt. Alla spänner sina blickar mot Louis, men han vägrar att titta på oss. Huh?
-Fortsätt, säger Zayn. Han tar ett djupt andetag, sen börjar han berätta.
-Alltså, det finns ju massor av bilder på henne och en kille, dem har tydligen umgåtts en heldel och dem ser så lyckliga ut, jag har inte orkat tagit upp det men jag måste göra det idag, men vi har typ ignorerat varandra lite, och hon har inte sagt ett dugg om dendär killen, antagligen så är hon med honom nu också, säger Louis, man hör verkligen på honom hur ledsen han är. Menade han dendär killen Simon eller vad han hette? Linnea hade ju berättat om honom, hon lät iochförsig väldigt glad, men hon snackade om honom som att han var en kompis, för det är väll så det är? Dessutom så var bilderna jag hade sett bara bilder på när dem suttit och snackat och gått typ, inget har tytt på något mer.
-Louis, jag tror du överdriver, jag snackade med Linnea igår och dem är bara kompisar, hon sa det till mig och det finns dessutom inga bilder som tyder på något annat, men du borde snacka med henne, så löser sig allt ska du se, svarar jag stöttande.

Louis perspektiv: Hade Linnea snackat med Harry nu också? Så hon kunde snacka med honom men inte med mig? Äsch förfan, så kan jag ju inte tänka, jag vet att dem har blivit mycket nära vänner och Harry skulle aldrig svika mig, men jag kunde ändå inte låta bli att bli avundsjuk, Harry hade alltid varit killen som alla ville snacka med, men kanske han har rätt, antagligen har han rätt, jag är bara svartsjuk och dum, svartsjuk på både Hary och Simon eller vad han nu hette, det intresserade mig inte ett dugg. Jag rycker på axlarna.
-Ja, jag får väll göra det, svarar jag ganska ointresserat.
Direkt när vi är hemma slänger jag mig på sängen och tar upp iphonen, jag tvekar ett tag innan jag ringer upp.
''Aa, hallå'' svarar hon glatt
''Hej det är jag'' svarar jag, sen blir det tyst en liten stund.
''Varför ignorerar du mig?'' Frågar jag efter en liten stund.
''Ehm, va? Det är du som ignorerar mig'' svarar hon.
''Jasså, det är det? Därför du inte vill träffas för att du är upptagen med annat?'' svarar jag, med beton på ''annat''.
''Men jag är faktiskt upptagen, och jag vill träffas, inte just nu bara, och du brukar också vara upptagen med massvis av jobb så du ska inte säga någonting'' säger hon irriterat.
''Jasså, men det är kanske lite skillnad, eftersom det är jobb det handlar om då, jag vet redan att du är med en annan kille!'' Säger jag argt med höjd röst.
''Asså va? Vad snackar du om, jag är på jobbet och ska..''börjar hon. Jag hör att en dörr smälls upp.
''Louis behöver inte få veta något'' hör jag en killröst säga i bakgrunden. Jag känner hur min värd går i tusen bitar, VAAARFÖÖÖR?
''Näe, Louis behöver inte få veta något!'' Skriker jag, och och trycker bort samtalet, jag kastar mobilen i sängen och känner hur jag vill slå på någonting, jag slår hårt med knytnäven på väggen, samtidigt som Harry kommer in i rummet.
-Vad gör du, vad har hänt? Skriker han förvånat, samtidigt som han går fram till mig.
-Det kan Linnea ta och förklara, lämna mig ifred! Skriker jag. Jag har ingen anledning att vara otrevlig mot Harry, men jag är det ändå.
-Men snacka med mig brorsan, säger Harry och höjer sina händer.
-Det är ju sant, det är som jag trodde, lämna mig bara ifred! Skriker jag, jag vet inte varför jag blir så förbannad på honom.
-Är du säker på det? Isåfall vet jag hur det känns! Säger han och försöker lugna ner mig.
-VET HUR DET KÄNNS? DU HAR INGEN ANING, OM DU VISSTE HUR DET KÄNDES SKULLE DU HA LÄMNAT MIG IFRED NU EFTERSOM JAG BETT DIG OM DET, JAG ÄLSKAR HENNE SÅ SJUKT MYCKET OCH NU FÖRSTÖS ALLT! Skriker jag, kunde han inte bara gå?
-ASSÅ FYFAN FÖR DIG, HÄR FÖRSÖKER MAN BARA VARA SNÄLL OCH VAD FAN FÅR MAN TILLBAKA? OCH DU, SÄG INTE ATT JAG INTE VET, HAR DU GLÖMT VAD SOM HÄNDE MELLAN LIAM OCH GEORGIA? DET HAR INTE JAG GLÖMT IALLAFALL, DU HAR INGEN JÄVLA RÄTT ATT VARA FÖRBANNAD PÅ MIG FÖR ATT JAG FÖRSÖKER HJÄLPA DIG! Skriker Harry, med tårar i ögonen, sen smäller han igen dörren. Jag slår hårt i väggen igen, för i helvete Louis, han hade ju rätt, måste dehär gå ut över honom nu också? Duktigt gjort Louis, duktigt, att starta upp ett bråk med din bästa vän som inte har gjort någonting i onödan, är jag verkligen så jävla dålig? Jag måste vara den sämsta personen i hela universum. FUCK!

---

Sådärja, eftersom denhär vart ganska kort lägger jag nog upp nästa lite senare ikv ::DD if u want?
kommentera !:DD