that what makes you beutiful kapitel 49
osephines mormor och morfar skall åka iväg till kyrkan så vi blir själva på gården, vi går bort mot kohagen och när vi är framme möts vi av något vi INTE vill se, vi stannar upp, jag blir helt stel i kroppen, HELVETE!
En liten bit ifrån kohagen fanns tjurhagen, och tydligen hade dem bytt hage, men det var inte bara det, dem hade på något vis lyckats ta sig ut, bakom en stor tjur kunde jag skymta staketet, det var sönder. Jag vet inte vad jag ska göra, jag bara står där, Josephine gör lika, inte en min rör vi, försiktigt nu, det är fan vilda tjurar mitt framför oss, jag visste inte mycket om kor och tjurar, men jag hade hört Josephines morfars berättelser om den vilda tjuren med ringar i nosen, han kom närmre. Vad skulle jag göra? Skulle jag springa, nej, det går inte, jag kan ju knappt gå ordentligt, men skulle jag stå kvar? Då kanske tjurarna skulle komma och stånga mig, jag sväljer hårt.
-Rör inte en min, säger Josephine, sen blir hon knäpptyst igen. Vildtjuren kommer närmare, för det måste vara den, bakom sig har han en hel klunga med andra tjurar, men dem ser inte alls lika farliga ut, vissa underhåller sig istället med att äta gräset som finns utanför hagen, jag står blixtstilla.
''Käre gode gud,om du nu finns, så nsälla, hjälp oss, jag vet att det är mycket begärt, eftersom jag redan har frågat dig detta förut, när jag varit nära döden, men låt mig leva, jag vill inte dö, pågrund av en tjur, snälla låt tjuren gå tillbaka och beta, låt Josephines morfar komma hem, amen'' Tänker jag tyst för mig själv. Ännu en tjur närmar sig Josephine, hon står helt blixtstilla, jag har aldrig sett någon stå så stilla förut. När tjuren närmar sig får jag panik, det ser ut som han ska buffa till mig så nu kan jag inte stå stilla längre, jag vet att man inte ska springa, men jag tänker mig inte för, ungefär 4 meter bakom mig står ett träd, det får mig att tänka på Madicken, då dem blev jagade av kor, då hade dem klättrat upp i trädet, för kor kan ju inte klättra, TACK GODE GUD ASTRID LINDGREN för den idén, den kunde rädda mig nu, men frågan är, kan jag klättra? Men jag hinner inte tänka så mycket, jag trodde knappt jag kunde springa, men på något vis lyckas jag ta mig dit och upp i trädet, tjuren jagade mig knappt dit, han stod kvar på samma plats som innan, kollade upp mot mig med en ganska arg blick.
-Josephine, klättra upp i trädet! Säger jag, samtidigt som jag försöker sätta mig tillrätta på en gren, hon hade också ett träd en bit bakom sig. Hon gör som jag nog också borde ha gjort, istället för att reta upp tjuren med att springa, går hon långsamt, långsamt bakåt och klättrar upp i trädet med långsamma rörelser, och jaha..nudå? Sitter vi fast i varsina träd med tjurar nedanför oss. Jag och Josephine kollar på varandra, ingen har något att säga, vi bara sitter där och stirrar, livrädda. Jag tog upp min telefon, tack gode gud hade jag den med mig, men vem skulle jag ringa? Vad kunde jag göra egentligen? Det var Josephines morfar som var räddningen och hans nummer hade jag inte. Jag kollar ner mot marken, kunde dem inte bara gå?
-Josephine, ring din morfar, piper jag fram, hon försöker gräva i fickan, men får inte fram något, hon skakar på huvudet, jag vet vad det betydde, hon hade inte mobilen med sig.
-Och du kan inte numret utantill? Frågar jag lite osäkert, hon skakar på huvudet.
Jag försöker gå in på internet, det måste ju finnas på eniro eller hitta.se, fan också ''du har förbrukat för mycket internet denna månad, var vänligen köp nytt för fortsatt surfning'' och köpa kunde jag inte. Jag går in på min kontaktlista, jag stannar på Louis, jag drar försiktigt telefonen emot örat, jag kollar ner mot tjurarna som nu står och betar nedanför oss, hur hade dem lyckats ta sönder staketet egentligen? ''Svara nu då för helvete'' mimar jag , det går några signaler och jag ska precis lägga på när jag hör hans röst.
''Hej babe'' säger han, precis som vanligt, han hade ingen aning om vad som hade hänt.
''Du måste lyssna på mig noga nu'' säger jag, samtidigt som jag försöker låta oskraj.
''Eh asså, kan du inte ringa senare, jag måste verkligen..''börjar han, vad tänkte han med egentligen?
''Louis, det är viktigt, riktigt viktigt'' säger jag räddt, man märker direkt att han hör att någonting är fel, jag kollar på Josephine, hon ser frågande ut.
''Vad?'' Frågar han.
''Okej, dethär kan låta lite konstigt, men jag och Josephine är hos hennes mormor och morfar ute på landet, dem har kor och tjurar och dem skulle åka bort till kyrkan så vi blev själva, vi skulle gå till kohagen trodde vi, men tjurarna och korna hade bytt hage, och tjurarna hade kommit lös, det är galna vilda tjurar förfan, vi stod helt blixtstilla, dem höll fan på att anfalla oss och nu har vi klättrat upp i träd, så vi sitter liksom fast här, tjurarna är nedanför oss och vi måste få tag på Josephines morfar, jag kan inte numret och inte Josephine häller, så snälla kan någon av er söka upp det, eller ni måste göra det'' svarar jag, han skrattar till lite, vilket jag ändå förstår, skulle jag ha hört historien hade jag tyckt den varit ganska komisk, men det var samtidigt ganska allvarligt, så vi hade inte tid med massa trams. Han ropar på Zayn, jag berättar namnet på Josephines morfar och adress, Zayn söker upp det, men det verkar ta en liten stund, MÅTTE mobilnumret finnas med och inte bara hemnumret nu, snälla. Yes, det gjorde det, jag går in på anteckningar och skriver upp det medan jag pratar för att komma ihåg, sen lägger jag snabbt på och ringer upp, konstigt nog är det Josephines mormor som svarar.
''Hej det är Linnea, Josephines kompis, vi har råkat ut för trubbel'' börjar jag.
''Vad har hänt?'' Frågar hon oroligt.
''Tjurarna har tagit sönder staketet, och vi sitter fast i ett träd, med tjurarna under oss, vi vet inte vad vi ska göra, ni måste komma och hjälpa oss'' svarar jag, jag tittar på Josephine, hon gör tummen upp tecknet.
''Jag och Roger kommer på en gång'' svarar hon, sen lägger hon på.
-Dem är påväg, säger jag till Josephine, hon andas ut.
Vi sitter där i trädet i ungefär 20 minuter, ganska tysta och bara väntar, tillslut kommer dem, Roger kör med traktorn och föser bort dem, han har varit bonde i hela sitt liv, han vet verkligen hur man hanskas med djur, vi får sitta kvar i trädet medan han byter hage på tjurarna, alla tjurar får gå över vägen till en annan hage, sen klättrar vi ner, egentligen hade vi kunnat klättrat ner tidigare, men vi ville verkligen försäkra oss om att det verkligen inte fanns några tjurar kvar, Roger tyckte vi var töntiga. Det tar längre tid att klättra ner från trädet en upp, även fast jag inte satt särskilt högt upp, men benen blev tvugna att jobba på ett helt annat sätt då, Louis hade ringt mig säkert fyra gånger, men jag hade inte orkat svara , jag vet inte riktigt varför, jag var fortfarande ganska chockad, Josephine kommer ner före mig, och självklart landar hon rätt i kobajs med fötterna, så jag börjar asgarva, då blir det bara ännu svårare att klättra. När vi är nere kamar Josephines mormor om oss hårt, hon förseslår att vi ska gå in i huset och hämta andan men Josephine är väldigt bestämd om att hon ska träffa Rosa först, även fast jag självt gärna hade joinat mormorns idé istället. Eftersom vi båda var lite fega så följde Roger med oss till kohagen där korna stod, dem snälla, tama. Josephine ville gå in, men jag stannade häldre utanför, men efter lite övertalningar så följde jag med Josephine och Roger. Jag hade varit här med Josephine förut och Rosa är väldigt snäll, det är en sak som är säker, men nu ville jag mest av allt bara gå in och duscha, ta på mig fina kläder och känna mig fresh, livet som bonde var nog inte riktigt min grej, speciellt inte efter dethär.
När vi slutligen skulle åka hem och berättade hela historien för Josephines mamma kunde vi inte låta bli att garva åt det, såhär i efterhand var ju allt så mycket roligare. Fast höjdpunkten var när Josephine skulle hoppa ner från trädet och ramlade i kobajset, det roliga var att jag trodde hon skulle dö lite halvt eftersom hon vanligtvis bara klagar på lite smuts under naglarna, men hon garvade bara? Hon gick inte ens och böt skor utan torkade bara av sig i gräset, fast det hade hon gjort nu dock. Vi åkte hem till sig, jag duschade och gjorde mig i ordning, outfiten fick bli ett par beiga piratbyxor med ett svart linne över, drog på lite lätt med mascaran sen drog vi iväg till tåget och åkte tillbaka till Stockholm. På tåget tar jag upp mobilen och ringer tillbaka till Louis, självklart hade han och Zayn berättattat för alla andra om historien så alla satt och asgarvade.
''Heeey, hade ni garvat lika mycket om vi låg på akuten efter att ha blivit stångade eller?'' Frågar jag och försöker låta sur, vilket jag inte lyckas så bra med, vi fortsätter snacka vidare en liten stund sen lägger vi på. Jag går in på twitter och svarar på några tweets, retweetar och följer några nya, sen skriver jag ett också ''This was a different day, maybe that we would be bullfighters, HATE COWS xx''
När vi kommer fram till Globen är det helt proppat med folk där, jag har varit i Globen många gånger, både utanför och innuti, men jag har nog aldrig sett så mycket folk, vi får gå in en annan väg och möter killarna backstage, dem ser väldigt finurliga ut, sen börjar dem asgarva.
-Vi har en liten överraskning till er, säger Harry busigt. Han går in i ett annat rum och hämtar någonting.
haha asså förlåt för konstigt och meningslöst inlägg, men orkade inte med något så seriöst just nu HAHA , äsch vafan, nästa kanskekanske kommer lite senare iikv, och jag lovar...då ska inte inlägget bestå av kor x)
En liten bit ifrån kohagen fanns tjurhagen, och tydligen hade dem bytt hage, men det var inte bara det, dem hade på något vis lyckats ta sig ut, bakom en stor tjur kunde jag skymta staketet, det var sönder. Jag vet inte vad jag ska göra, jag bara står där, Josephine gör lika, inte en min rör vi, försiktigt nu, det är fan vilda tjurar mitt framför oss, jag visste inte mycket om kor och tjurar, men jag hade hört Josephines morfars berättelser om den vilda tjuren med ringar i nosen, han kom närmre. Vad skulle jag göra? Skulle jag springa, nej, det går inte, jag kan ju knappt gå ordentligt, men skulle jag stå kvar? Då kanske tjurarna skulle komma och stånga mig, jag sväljer hårt.
-Rör inte en min, säger Josephine, sen blir hon knäpptyst igen. Vildtjuren kommer närmare, för det måste vara den, bakom sig har han en hel klunga med andra tjurar, men dem ser inte alls lika farliga ut, vissa underhåller sig istället med att äta gräset som finns utanför hagen, jag står blixtstilla.
''Käre gode gud,om du nu finns, så nsälla, hjälp oss, jag vet att det är mycket begärt, eftersom jag redan har frågat dig detta förut, när jag varit nära döden, men låt mig leva, jag vill inte dö, pågrund av en tjur, snälla låt tjuren gå tillbaka och beta, låt Josephines morfar komma hem, amen'' Tänker jag tyst för mig själv. Ännu en tjur närmar sig Josephine, hon står helt blixtstilla, jag har aldrig sett någon stå så stilla förut. När tjuren närmar sig får jag panik, det ser ut som han ska buffa till mig så nu kan jag inte stå stilla längre, jag vet att man inte ska springa, men jag tänker mig inte för, ungefär 4 meter bakom mig står ett träd, det får mig att tänka på Madicken, då dem blev jagade av kor, då hade dem klättrat upp i trädet, för kor kan ju inte klättra, TACK GODE GUD ASTRID LINDGREN för den idén, den kunde rädda mig nu, men frågan är, kan jag klättra? Men jag hinner inte tänka så mycket, jag trodde knappt jag kunde springa, men på något vis lyckas jag ta mig dit och upp i trädet, tjuren jagade mig knappt dit, han stod kvar på samma plats som innan, kollade upp mot mig med en ganska arg blick.
-Josephine, klättra upp i trädet! Säger jag, samtidigt som jag försöker sätta mig tillrätta på en gren, hon hade också ett träd en bit bakom sig. Hon gör som jag nog också borde ha gjort, istället för att reta upp tjuren med att springa, går hon långsamt, långsamt bakåt och klättrar upp i trädet med långsamma rörelser, och jaha..nudå? Sitter vi fast i varsina träd med tjurar nedanför oss. Jag och Josephine kollar på varandra, ingen har något att säga, vi bara sitter där och stirrar, livrädda. Jag tog upp min telefon, tack gode gud hade jag den med mig, men vem skulle jag ringa? Vad kunde jag göra egentligen? Det var Josephines morfar som var räddningen och hans nummer hade jag inte. Jag kollar ner mot marken, kunde dem inte bara gå?
-Josephine, ring din morfar, piper jag fram, hon försöker gräva i fickan, men får inte fram något, hon skakar på huvudet, jag vet vad det betydde, hon hade inte mobilen med sig.
-Och du kan inte numret utantill? Frågar jag lite osäkert, hon skakar på huvudet.
Jag försöker gå in på internet, det måste ju finnas på eniro eller hitta.se, fan också ''du har förbrukat för mycket internet denna månad, var vänligen köp nytt för fortsatt surfning'' och köpa kunde jag inte. Jag går in på min kontaktlista, jag stannar på Louis, jag drar försiktigt telefonen emot örat, jag kollar ner mot tjurarna som nu står och betar nedanför oss, hur hade dem lyckats ta sönder staketet egentligen? ''Svara nu då för helvete'' mimar jag , det går några signaler och jag ska precis lägga på när jag hör hans röst.
''Hej babe'' säger han, precis som vanligt, han hade ingen aning om vad som hade hänt.
''Du måste lyssna på mig noga nu'' säger jag, samtidigt som jag försöker låta oskraj.
''Eh asså, kan du inte ringa senare, jag måste verkligen..''börjar han, vad tänkte han med egentligen?
''Louis, det är viktigt, riktigt viktigt'' säger jag räddt, man märker direkt att han hör att någonting är fel, jag kollar på Josephine, hon ser frågande ut.
''Vad?'' Frågar han.
''Okej, dethär kan låta lite konstigt, men jag och Josephine är hos hennes mormor och morfar ute på landet, dem har kor och tjurar och dem skulle åka bort till kyrkan så vi blev själva, vi skulle gå till kohagen trodde vi, men tjurarna och korna hade bytt hage, och tjurarna hade kommit lös, det är galna vilda tjurar förfan, vi stod helt blixtstilla, dem höll fan på att anfalla oss och nu har vi klättrat upp i träd, så vi sitter liksom fast här, tjurarna är nedanför oss och vi måste få tag på Josephines morfar, jag kan inte numret och inte Josephine häller, så snälla kan någon av er söka upp det, eller ni måste göra det'' svarar jag, han skrattar till lite, vilket jag ändå förstår, skulle jag ha hört historien hade jag tyckt den varit ganska komisk, men det var samtidigt ganska allvarligt, så vi hade inte tid med massa trams. Han ropar på Zayn, jag berättar namnet på Josephines morfar och adress, Zayn söker upp det, men det verkar ta en liten stund, MÅTTE mobilnumret finnas med och inte bara hemnumret nu, snälla. Yes, det gjorde det, jag går in på anteckningar och skriver upp det medan jag pratar för att komma ihåg, sen lägger jag snabbt på och ringer upp, konstigt nog är det Josephines mormor som svarar.
''Hej det är Linnea, Josephines kompis, vi har råkat ut för trubbel'' börjar jag.
''Vad har hänt?'' Frågar hon oroligt.
''Tjurarna har tagit sönder staketet, och vi sitter fast i ett träd, med tjurarna under oss, vi vet inte vad vi ska göra, ni måste komma och hjälpa oss'' svarar jag, jag tittar på Josephine, hon gör tummen upp tecknet.
''Jag och Roger kommer på en gång'' svarar hon, sen lägger hon på.
-Dem är påväg, säger jag till Josephine, hon andas ut.
Vi sitter där i trädet i ungefär 20 minuter, ganska tysta och bara väntar, tillslut kommer dem, Roger kör med traktorn och föser bort dem, han har varit bonde i hela sitt liv, han vet verkligen hur man hanskas med djur, vi får sitta kvar i trädet medan han byter hage på tjurarna, alla tjurar får gå över vägen till en annan hage, sen klättrar vi ner, egentligen hade vi kunnat klättrat ner tidigare, men vi ville verkligen försäkra oss om att det verkligen inte fanns några tjurar kvar, Roger tyckte vi var töntiga. Det tar längre tid att klättra ner från trädet en upp, även fast jag inte satt särskilt högt upp, men benen blev tvugna att jobba på ett helt annat sätt då, Louis hade ringt mig säkert fyra gånger, men jag hade inte orkat svara , jag vet inte riktigt varför, jag var fortfarande ganska chockad, Josephine kommer ner före mig, och självklart landar hon rätt i kobajs med fötterna, så jag börjar asgarva, då blir det bara ännu svårare att klättra. När vi är nere kamar Josephines mormor om oss hårt, hon förseslår att vi ska gå in i huset och hämta andan men Josephine är väldigt bestämd om att hon ska träffa Rosa först, även fast jag självt gärna hade joinat mormorns idé istället. Eftersom vi båda var lite fega så följde Roger med oss till kohagen där korna stod, dem snälla, tama. Josephine ville gå in, men jag stannade häldre utanför, men efter lite övertalningar så följde jag med Josephine och Roger. Jag hade varit här med Josephine förut och Rosa är väldigt snäll, det är en sak som är säker, men nu ville jag mest av allt bara gå in och duscha, ta på mig fina kläder och känna mig fresh, livet som bonde var nog inte riktigt min grej, speciellt inte efter dethär.
När vi slutligen skulle åka hem och berättade hela historien för Josephines mamma kunde vi inte låta bli att garva åt det, såhär i efterhand var ju allt så mycket roligare. Fast höjdpunkten var när Josephine skulle hoppa ner från trädet och ramlade i kobajset, det roliga var att jag trodde hon skulle dö lite halvt eftersom hon vanligtvis bara klagar på lite smuts under naglarna, men hon garvade bara? Hon gick inte ens och böt skor utan torkade bara av sig i gräset, fast det hade hon gjort nu dock. Vi åkte hem till sig, jag duschade och gjorde mig i ordning, outfiten fick bli ett par beiga piratbyxor med ett svart linne över, drog på lite lätt med mascaran sen drog vi iväg till tåget och åkte tillbaka till Stockholm. På tåget tar jag upp mobilen och ringer tillbaka till Louis, självklart hade han och Zayn berättattat för alla andra om historien så alla satt och asgarvade.
''Heeey, hade ni garvat lika mycket om vi låg på akuten efter att ha blivit stångade eller?'' Frågar jag och försöker låta sur, vilket jag inte lyckas så bra med, vi fortsätter snacka vidare en liten stund sen lägger vi på. Jag går in på twitter och svarar på några tweets, retweetar och följer några nya, sen skriver jag ett också ''This was a different day, maybe that we would be bullfighters, HATE COWS xx''
När vi kommer fram till Globen är det helt proppat med folk där, jag har varit i Globen många gånger, både utanför och innuti, men jag har nog aldrig sett så mycket folk, vi får gå in en annan väg och möter killarna backstage, dem ser väldigt finurliga ut, sen börjar dem asgarva.
-Vi har en liten överraskning till er, säger Harry busigt. Han går in i ett annat rum och hämtar någonting.
haha asså förlåt för konstigt och meningslöst inlägg, men orkade inte med något så seriöst just nu HAHA , äsch vafan, nästa kanskekanske kommer lite senare iikv, och jag lovar...då ska inte inlägget bestå av kor x)
Kommentarer
Liz
Hahahahahha, omg. Dem stackarna XD
Liz
Viill veta överraskninge :'<
Trackback
