that what makes you beutiful kapitel 41
-Vad har hänt? Frågar Harry. Jag ignorerar frågan, jag ville inte ösa problem på honom, han hade redan nog med problem.
Harrys perspektiv: Jag är den första som vaknar på morgonen så jag går ner och börjar göra i ordning frukost, alla hade somnat här, tillochmed Liam. Jag går förbi soffan där han ligger och sover occh suckar högt för sig själv. Varför skulle det vara så svårt? Jag ville inte gå runt och vara förbannad på honom, jag kanske borde ge han en ärlig ny chans.. Jag tänker tillbaka på första filmkvällen, när Georgia och Liam hade dissat mig och Danielle, hur kaous det blev sen, att jag och Liam stod och snackade, att han sa ''Dels så älskar jag Danielle och dels så skulle jag aldrig göra så emot dig'' , men hur blev det med det egentligen? Jag hade inte riktigt orkat snacka riktigt, kanske jag borde göra det? Jag menar han är iallafall en av mina 4 bästa vänner, som jag har sjukt mycket minnen med. Jag börjar tänka på allt roligt vi har gjort, och allt vi har gjort tillsammans, skulle jag verkligen gå miste om det pågrund av ett litet misstag? Jag hade snackat i telefon med Danielle, hon hade förlåtit honom, jag hade nog kunnat förlåta Georgia eftersom jag älskar henne så mycket med, om det inte vore för att hon faktiskt hade känslor för Liam. Jag suckar återigen, sen ringer det, ''Linnea'' lyser upp displayen så jag går iväg för att prata:
Harrys perspektiv: Jag är den första som vaknar på morgonen så jag går ner och börjar göra i ordning frukost, alla hade somnat här, tillochmed Liam. Jag går förbi soffan där han ligger och sover occh suckar högt för sig själv. Varför skulle det vara så svårt? Jag ville inte gå runt och vara förbannad på honom, jag kanske borde ge han en ärlig ny chans.. Jag tänker tillbaka på första filmkvällen, när Georgia och Liam hade dissat mig och Danielle, hur kaous det blev sen, att jag och Liam stod och snackade, att han sa ''Dels så älskar jag Danielle och dels så skulle jag aldrig göra så emot dig'' , men hur blev det med det egentligen? Jag hade inte riktigt orkat snacka riktigt, kanske jag borde göra det? Jag menar han är iallafall en av mina 4 bästa vänner, som jag har sjukt mycket minnen med. Jag börjar tänka på allt roligt vi har gjort, och allt vi har gjort tillsammans, skulle jag verkligen gå miste om det pågrund av ett litet misstag? Jag hade snackat i telefon med Danielle, hon hade förlåtit honom, jag hade nog kunnat förlåta Georgia eftersom jag älskar henne så mycket med, om det inte vore för att hon faktiskt hade känslor för Liam. Jag suckar återigen, sen ringer det, ''Linnea'' lyser upp displayen så jag går iväg för att prata:
''Tja, Harry här'' svarar jag ganska glatt.
''Hej, det är Linnea'' svarar hon.
''Jag kan höra det'' svarar jag.
''Tänkte bara höra, hur det är med dig, kom på att det var jättelängesen vi snackade och fick dåligt samvete över det, eftersom du gjort mycket för mig liksom och att det har hänt en hel del saker'' säger hon, jag suckar lite.
''Det har väll varit bättre, men det är som det är.'' svarar jag.
''Förbannad på Liam? Eller, dum fråga, det är klart du är'' säger hon.
''Ja, vi har typ ignorerat varandra, men jag vet inte om jag orkar det längre'' svarar jag lite ledsamt.
''Förstår att det är jobbigt, men ska ni verkligen låta detdär förstöra er vänskap? Det han gjorde var fel,
det som hände var fel och det vet ni båda så in i helvete mycket, men ändå, Liam är fortfarande samma Liam'' säger hon. Jag ler lite för mig själv, hon sa alltid så bra ord, jag tog in det hon sa.. Liam är fortfarande samma Liam.
''Ja, det verkar ju vara ett stort misstag alltihop, men det är ändå svårt'' svarar jag.
''Jag förstår det, men ni kan ju börja att snacka med varandra'' säger hon och i den stunden bestämmer jag att jag ska göra det, för innerst inne ville jag ju att vi skulle vara good friends igen.
''Jag ska, hur är det med dig då?'' säger jag.
''Helt okej, men det går så långsamt framåt, fast jag är glad att jag lever'' svarar hon glatt.
''Självklart, det låter bra, ja, man hade ju kunnat vara död'' säger jag och tänker tillbaka på när jag hade pistolen riktat mot min hals, jag kunde nästan känna av den fortfarande, fast den inte var där.
''Det är jobbigt att snacka om det, som jag ska göra idag du vet, tycker det är lättare att bara snacka med någon av er istället med någon psykolog'' säger hon sedan med en suck, jag kunde bara hålla med henne.
''Jo, jag håller med helt och hållet, annars då?'' säger jag. Hon tystnar en liten stund.
''Bråkade med Louis igår'' säger hon ledsamt.
''Så det var därför...'' börjar jag.
''Darför vadå?'' Frågar hon nyfiket.
''öh, han var typ..öh, ledsen'' säger jag.
''Är han vaken?'' frågar hon.
''Nä han sover, morgon här vett du, men han ska nog upp snart, nått jag ska hälsa till han? Frågar jag lite busigt.
''Att han ska ringa mig'' svarar hon.
''Det ska jag göra'' svarar jag.
''Men jag måste nog gå nu''
''Ah okej, hejdå''
''Hejdå''
När jag har lagt på går jag mot köket och börjar göra i ordning lite frukost,sen går jag fram till Liam och säger att det är frukost, medan dem andra fortfarande sover, jag ville snacka lite med han ensam ett tag. Han såg väldigt förvånad ut för att jag pratade med honom, jag hade bara ignorerat honom de senaste dagarna.
-Vart är dem andra? Frågar han samtidigt som han häller upp lite frukostflingor.
-Dem sover fortfarande, svarar jag lite osäkert.
-Ska vi väcka dem eller? Frågar han lite osäkert.
-Vi kan göra det sen, men asså, vi måste snacka först, säger jag och det blir tyst en stund.
-Jag vet inte vad jag ska säga Harry, mer en det jag redan har sagt, att allt blev så fel, jag gillar henne inte så, hon gillar tydligen mig, men det kan jag tyvärr inte göra något ont, hade jag kunnat så skulle jag ha gjort det, hon kysste mig och ja, det var ingen meningen att de skulle bli såhär, förlåt'' säger han lite försiktigt. Jag suckar lite lätt.
''Förlåt själv, allt är ju ett stort missförstånd och jag pallar inte bråka mer, det är bara bra att Georgia har stuckit eftersom hon inte älskade mig på riktigt ändå, kan vi inte bara glömma allt nu och börja om på nytt? Säger jag.
''Det tycker jag vi gör, fast tvinga dig inte till det om du inte vill, om du fortfarande hatar mig'' säger han.
''Det är svårt att hata dig faktiskt'' säger jag sen kramar vi om varandra, äntligen kompisar igen tänker jag..
Louis perspektiv:
Jag vaknar av att Louis och Liam smäller två kastrulllock mot varandra så det bara dånar, Zayn flyger upp och Niall sover vidare, själv sparkar jag bort täket av ren reflex. Sen ser jag att Harry och Liam står och asgarvar och gör high five mot varandra. Är dem vänner igen? Isåfall - FY FAN SÅ SKÖNT!
-Detdär var inte ens kul, hur länge har ni varit vakna? Frågar jag sömnigt.
-Inte så länge, svarar Liam garvandes.
-Så, vad har ni gjort under tiden ni varit vakna då? Frågar Niall gäspandes.
-Snackat, säger Harry och ler mot Liam.
-Låter bra det, säger Zayn trött.
-Och jag har snackat i telefon med Linnea också, säger Harry. Jag sätter mig upp i sängen, vad sa han precis?
-Va? Vadårå? Om något särskilt eller? Frågar jag förvånat, samtidigt som jag kommer och tänka på gårdagen, helvete också.
-Nä, vi bara snackade lite, hon frågade om du var vaken, men jag skulle hälsa att du ska ringa upp'' säger han. Jag suckar lite och tänker att jag ska, men inte just nu. Jag klär på mig min One Piece sen går vi ner och äter frukost, känns skönt att alla är ganska glada igen.
-Har vi nått idag? Frågar Niall som inte har någon riktig koll.
-Nja, det är ganska lugnt idag, en intervju klockan 4 dock, svarar Liam.
-Bra, då kan jag vara med Lindsey, svarar Niall glatt.
-Vart är hon nu förresten? Frågar jag förvånat.
-Hon skulle träffa någon ressigör, bara,svarar han glatt.
Linneas perspektiv:
Jag satt utanför byggnaden jag skulle träffa Jeff i tillsammans med Eleanor, vi satt och drack en varsin coca cola, samtidigt som mobilen ringer. Jag pillar upp den ur ficken och ser att Louis namn lyser upp displayen, eftersom Eleanor satt bredvid mig så såg hon, typiskt, varför just nu? Nu skulle det bli sådär stelt igen.
''Hej du, jag kan inte snacka nu, jag ringer upp dig sen!'' svarar jag sen lägger jag på.
Sen är det dags, Jeff kommer och låser upp och vi går in i ett rum där vi genast börjar snacka. Han berättar lite om hur det är att vara modell och saker som krävs.
-Vi kan ta några foton på dig nu, så du får en portfolie, sen så kontaktar vi en modellargentur, det finns lite olika att välja mellan, vi får se vad som passar just dig, detdär med argenturer är viktigt, det ska kännas rätt, och det kan ta lite tid innan man hittar just den som passar dig, men det finns en hel del att välja mellan, men först och främst måste vi ta lite foton, jag vet flera argenturer som säkert skulle vara intresserad utav dig'' säger Jeff efter en stunds snackande. Jag lyssnar noggrant på vad han har att säga. Eleanor berättar också massor av saker.
-Men jag tänkte att vi kunde börja ta lite bilder redan nu, till din portfolio, jag är ganska bra bakom kameran nämligen, säger Jeff med ett flin. En av makeupartisterna från igår var där så hon började sminka mig, sen började Jeff fota. Det var så sjukt kul att stå bakom kameran, jag kände mig som en riktig modell, men det var inte så lätt ifrån alla olika vinklar, att få det att se bra ut, som tur var fanns Eleanor där som gav mig massvis med tips hela tiden, när vi var färdiga hade vi fotat över 3000 bilder.
-Vi träffas imorgon igen, jag ska gå igenom bilderna tills dess, sen får vi se vad som händer imorgon, men eftersom du är under 18 år, kommer en målsmän underskrift behövas för att du ska kunna vara med i en argentur, men vi tar en sak i taget, säger Jeff när vi är färdiga. Jag tackar glatt för hjälpen och går sedan sakta men säkert med kryckorna till bilen och får skjuts hem av Eleanor.
-Du vill inte stanna på en fika eller något? Frågar jag.
-Jo visst, varför inte? Säger hon, sen följer hon med mig in i huset, där hon välkomnas glatt av Loreen och pappa.
Loreen är inte sen med att göra i ordning fika, hon bjuder på nybakade bullar med mjölk till, vi går ut och sätter oss på varandan i solskenet och äter, det är så himla gott! Och sommaren får en verkligen att må bra.
-Det var riktigt gott, säger Eleanor med munnen full av bulle, jag nickar instämmande. Sen sitter vi där och solar en stund, vi säger inte så mycket, men det är ändå inte pinsamt, det är bara så skönt att sitta där.
Jag kommer på att jag inte har ringt tillbaka till Louis, så jag säger att jag ska gå på toa och springer till toaletten och ringer upp.
''Hej'' svarar han lite osäkert.
''Hej, det är jag, nu kan jag snacka en liten stund'' svarar jag glatt.
''Vad gjorde du förut när du inte kunde?''Frågar han lite osäkert.
''Äh, jag skulle liksom typ in på ett möte du vet'' svarar jag.
''Med Eleanor eller?'' Suckar han.
''Ja'' svarar jag lite osäkert, han suckar igen.
''Förlåt för igår, jag menar, det var inte meningen att börja bråka, jag kan inte bestämma vilka du är med såklart, men jag står fortfarande fast vid allt annat'' säger han. Nu är det min tur att sucka. Om Eleanor nu var så hemskt så skulle hon knappast ha gjort allt detta för mig.
''Okej, då vet jag, bra information, men jag tänker fortsätta vara med henne, men vad spelar det för roll egentligen? Du vet ju att jag älskar dig mest av allt på denna jord och det är väll huvudsaken?'' Svarar jag.
''Jag älskar dig också, men du, jag varnar dig, du kommer få se att jag har rätt'' säger han. Jag suckar igen, vad var det med honom egentligen? Måste han vara så jävla envis.
''Haha, jo visst'' svarar jag.
''Jag saknar dig'' säger han lite ledsamt.
''Jag saknar dig också, men nu är det typ bara en vecka kvar, vi har biljetterna och allt'' svarar jag glatt.
Eleanors perspektiv:
Jag börjar undra vart hon tagit vägen så jag går in i huset igen, går fram till toaletten och ställer mig utanför, ska precis till att ropa på henne, när jag hör att hon pratar i telefon, jag lyssnar lite nogrannare. Jag förstod att det var Louis hon snackade med. Jag suckar lågt för mig själv, Linnea verkar försvara mig mot någonting, det gjorde ont att Louis verkligen försökte trycka ner mig, som det lät på samtalet, han tror lite för mycket om mig.Mer hinner jag inte tänka förrän jag måste springa tillbaka till verandan igen, hon kommer tillbaka ganska direkt. Jag låtsas som ingenting, men i mitt huvud yrar massvis med tankar, fan, fan, fan, helvetes jävla....Varför?
ett litet mellankapitel sådär, väldigt tråkigt, jag vet. FÖRLÅT för de (a''
ett litet mellankapitel sådär, väldigt tråkigt, jag vet. FÖRLÅT för de (a''
Kommentarer
Trackback
