that what makes you beutiful kapitel 40
''Hej det är Niall, vad har hänt? Jag såg bilder..'' börjar han, jag suckar återigen, det var papparazzibilderna också ja, man blir ju galen på detdär. Jag börjar berätta hela historien, det kändes skönt att snacka med Niall. När jag har gått en stund möts jag av någon jag inte vill se, fan också, inte nu...
Jag vänder mig om för att gå iväg, jag ville inte möta hans blick, jag orkade varken bråka eller säga någonting, jag ville bara försvinna från honom, imorgon kanske jag skulle orka någonting, men inte nu.
-Harry vänta, säger han. Fan också. Jag vänder mig om men jag har blicken fäst i marken. Inget blickmötande nu tack!
-Harry förlåt de...börjar Liam, jag suckar högt för mig själv.
-Spelar ingen roll vad du säger, skiter i allt nu, säger jag, fortfarande men blicken i marken, samtidigt som jag skrapar lite med conversen.
-Jag vet att det var fel, allting blev fel, du måste tro mig, jag gillar henne inte ens så, men jag är en idiot som inte borde få leva, för du är min bästa vän och jag vill verkligen inte... Säger han, jag avbryter honom igen.
-Men jag bryr mig inte Liam, klart jag fattar att du inte ville dehär, men nu har det blivit så som det är, orkar inte prata med dig nu iallafall, kanske imorgon eller nästa dag, men inte nu, så var snäll och bara stick, säger jag igen, jag försöker låta så lugn som möjligt, men det är inte så lätt. Jag kollar på han för första gången, han såg mest förvånad ut, sen vänder jag mig snabbt om och går, efter en stund är han borta. Fan också, varför just Liam? Varför just honom, en vän, som man kan lita på, eller tydligen inte. Hur fan blir det nu? Kan man förlåta något sådant, jag tror inte det, fast ändå, han är min vän, men jag vet inte, jag vet ingenting längre, bara att det skulle vara riktigt jobbigt att ljuga inför pressen, det blir inget One Direction om Liam och jag inte kan vara vänner, men just nu bryr jag mig ändå inte för jag vet ingenting, tror aldrig jag har varit så virrig, tänker jag medans jag går.
Jag suckar högt för mig själv.
Linneas perspektiv: (2 dagar senare)
-Hur var träningen? Frågar Loreen när jag har tränat färdigt för dagen. Idag had ejag både gjort demdär övningarna man skulle göra hemma och gått på träning, med massvis av pensionärer, hur kul är inte det? Suck.
-Jadu, jag vet inte, man känner sig ganska så värdelös när det går bättre för pensionärerna att gå en mig, suckar jag.
-Ge det lite tid bara, vi kan ju redan se utveckling, säger hon glatt. Jag ler lite smått tillbaka, ganska fake, dels för att jag fortfarande störde mig på Loreen, liksom vore det inte för henne hade mamma och pappa fortfarande vart tillsammans liksom, och dels för att hon faktiskt kanske hade rätt. Jag använde kryckorna en rullatorn mer nu.
-Jaja, det gör väll det, säger jag, sen tar jag mig till badrummet och börjar duscha. Det är så skönt att bara låta vattnet rinna över en, efter det tar jag på mig ett par mjukikisbyxor som det står ''Team Sportia'' på, och ett vitt slitet linne med en kofta över. Jag tyckte att det på något konstigt sätt såg kanske proffsigt ut med lite halvt slitna kläder. Sen lägger jag mig på sängen och tar fram min mobil. Två olästa sms, ett från Louis och ett från Eleanor. Jag klickar först in på Louis. ''Hey babe, har du frågat en om du kunde åka till Sverige eller<3?'' Står det. Fan också, det hade jag missat, jag fick ta det under maten sen istället. Det skulle väll inte vara så svårt, jag får ju alltid besöka Sverige en vecka under somrarna, men det var ju hög tid att boka biljetter. ''Inte en, men jag ska snart<3'' svarar jag sen går jag in på Eleanors ''Hej, ska göra en plåtning nu och jag tänkte att du kanske ville komma och kolla som du sa förut? Fast egentligen borde du inte kolla utan du borde plåtas du också, men jag kan hämta upp dig om 10 minuter?<3'' Stod det, jag ler stort för mig själv. Sen vi sågs hade vi messat en hel del och hon var verkligen snäll och nu gick det äntligen att jag kunde komma och kolla. Jag svarar snabbt ''Haha ja, kom du ba, fan vad kul, men nej, plåtas ska du göra inte jag, jag är alldeles för ful, haha <3'' Svarar jag, sen dröjer det inte länge förrän hon står utanför dörren.
-Hälsa pappa att jag drar iväg med en kompis, säger jag till Loreen innan jag går ut, Eleanor hjälper mig ut i bilen.
Vi tar på radion och sjunger med till Selena Gomez låt ''I love you like a love song'' som spelas, men sen kommer ''What makes you beutiful'' och det blir lita konstig stämning i bilen. Jag börjar självkalrt tänka på Louis, men jag undrar vad Eleanor tänker på, det blir ganska pinsamt där i bilen. Dethär är egentligen ganska konstigt, jag liksom umgås och ska vara med när Louis ex plåtas, kan man verkligen vara kompis med en killes ex? Eller var vi kompisar? Jag antar det, nyblivna kompisar iallafall.
-Är det inte lite högt? Säger jag för att avbryta tystnaden. Hon tar fram händerna ill volymknappen sen trycker hon på ''off''
-Äsch, funkar bra utan också, säger hon ganska glatt och jag nickar lite tveksamt.
Innan jag hoppar ur bilen blir jag lite orolig, eftersom vi befinner oss mitt i New York, tänk om någon skulle se oss och Eleanor så skulle det läcka ut massa nyheter om att Louis tjej och Louis ex blablablaa hit och dit, så vet inte ens Louis om det, men jag skakar fort av mig tanken. Hon parkerar bilen och vi går in till plåtningstället, det är liksom den stunden jag själv inser att det börjar gå lite bättre med gåendet, fast det var fortfarande långt ifrån bra. Jag blir väldigt paff när jag väl är där inne, det är väldigt stort och det är väldigt mycket som ska göras, det var verkligen helt annorlunda en vad jag trodde att det skulle vara. Jag hade alltid haft en fånig liten dröm om att bli modell, även fast jag var långt ifrån att ha demdär perfekta benen och perfekta brösten, jag var absolut inte tillräckligt snygg, jag var bara jag, men självklart var det väldigt spännande att se, hur en riktig plåtning verkligen går till. Först följer jag med Eleanor till sminket, hon blir självklart riktigt snygg och sen tar hon på sig en snygg vit klänning som ska bli den första klänningen hon ska plåta i. Innan tar jag en liten backstage bild, hon är verkligen sockersöt när hon står där.
Eleanor och klänningen typ.
(ignorera glaset xD)
Efter en stund byter hon om till en blå, lite mer utmanande klänning, efter det blir det jeans och HIGH HEELS, tuff brud, tänker jag. Jag lägger märke till att hon absolut inte är dendär kaxiga typen, som man kan vänta sig att dem flesta modeller är, och speciellt Eleanor efter allt Louis sakt om henne, jag kan inte låta bli att tänka för mig själv att jag kanske gör fel, jag kanske inte borde vara här med henne, men hon är ju så snäll och rolig, så varför inte?
Jag snackar länge med någon som jobbar med mode och modeller, jag fick inte riktigt klart för mig vad han PRECIS gör, men han var väldigt intresserad utav mig och började fråga massor av frågor, jag svarar glatt och han är ganska lätt att snacka med. Tillslut börjar jag berätta om mina små drömmar jag alltid har haft och han lyssnar intresserat.
-Jag tror du verkligen skulle passa i denhär branschen, Eleanor sa det till mig också, säger Jeff som han heter.
Jag kollar förvånat mot honom, vad var det han precis sa?
-Va? Och vadå? Vad har Eleanor sagt? Säger jag förvånat. Han börjar skratta lite åt min reaktion.
-Hon sa något i stil med att hon tror du har potential, du har förutsättningarna Linnea, du vet, denhär branschen älskar svenska tjejer, säger han och blinkar med ena ögat. Va? Hade Eleanor sagt det? Jag trodde verkligen hon hade skojat om detdär att jag borde stå bakom kameran, eller att det bara var något sådantdär som vi tjejer säger för att göra varandra glada och vara snälla, men asså DÖÖÖÖÖH, hade hon sagt det till HONOM?
Jag förstod inte riktigt, vad hade jag för potential? Blond och blåa ögon är ju Swedisg style visserligen, men jag var inte ens snygg och för att vara modell krävs det.
-Vadå för förutsättningar? Jag kan inte vara modell, jag ser inte ut som en, säger jag och han börjar skratta.
-Du ser ut som en Linneamodell, alla modeller måste vara olika, alla har sin egen grej och du är din grej, jag tycker du borde satsa, jag lovar dig att jag skulle hjälpa dig, för jag tror du har detdär lilla extra, eller man märker det på dig, och du är riktigt snygg, säger han. Min mun formas till ett stort O. Sa han nyss att jag var snygg? Ja det sa han, sa han nyss att jag har detdär lilla extra? Ja, det sa han. Sa han det flirtigt? Ja, till och med det, det skrämde mig lite, han var väll i 35 års ålder iallafall skulle jag tippa.
-Men jag vet inte ens hur man ska göra? Hur blir man modell ens? Frågar jag lite osäkert. Tänk om han skämtar med mig?
-Men du har ju din vän, hon vet precis, och så mig då, vi träffas imorgon här, ifall du vill och planerar, klockan 12, säger han. När man får förfrågan om att kanske få en dröm uppfylld - då är det klart man tackar ja, fast jag är ändå väldigt osäker, men det slutar med att jag tackar ja iallafall.
-Så imorgon åker du hit och träffar Jeff, jag lovar dig, det kommer bli awesome, jag visste att han skulle hålla med mig, säger Eleanor glatt efter att vi har stått och diskuterat en stund, samtidigt som hon tar en klunk av sin festis.
-Tack Eleanor, utan dig hade jag aldrig fått chansen, säger jag och kramar om henne. Jag var så glad, så himla glad.
-Kan vi inte gå ut och se på bio eller hitta på nått? Frågar hon. Jag biter mig i läppen.
-Asså, det är klart jag vill men...du vet, om media såg oss så kanske de skulle bli lite...börjar jag lite osäkert.
-Ah, just det, jag hade glömt, säger hon och dendär konstiga stämningen kikar fram igen.
-Men återigen, tack för allt osåå..börjar jag för att avbryta pinsamheten.
-HAHA Linnea, du har redan tackat 100 gånger, ska jag köra dig hem? Frågar hon och jag nickar, det var nog dags för hemfärd, klockan var ju ganska mycket.
-Sen middag idag? Frågar jag när jag sagt hejdå till Eleanor och gått in i köket, eftersom alla satt ner och åt trots att klockan hade hunnit blivit ganska så mycket.
-Ja, det ser så ut va? Säger Nick lite störigt. Självklart sitter Mathilda bredvid honom, jag suckar högt för mig själv. Det var så jobbigt att försöka låtsas som ingenting när jag visste vad dem höll på med.. Nick och Mathilda liksom? Tanken äcklade mig fortfarande, jag bitchblickar han som svar.
-Vad har du varit då? Och vem är kompisen? Frågar pappa lite nyfiket medan jag tuggar mitt kött.
-Ehm en tjej, hon är typ modell liksom och ja, jag kollade på när hon blev plåtad oså , och faktiskt träffade jag en kille som erbjöd mig lite saker, säger jag och alla kollar frågandes mot mig. Detdär kanske lät lite skumt.
Jag börjar berätta hela historien, om att han skulle hjälpa mig bli modell och en massa, Loreen ser väldigt stolt medan pappa ser lite nerstämd ut, han var lite emot modellbranschen, men han skulle inte få krossa mina drömmar.
-Haha, du kommer inte lyckas, du är ingen modell, säger Ian stöddigt, jag orkar inte ens kommentera emot, eftersom jag faktiskt höll med honom, jag är ju ingen modell, jag är bara jag... När jag ska gå och ställa tallriken i diskmaskinen så kommer jag ju på att jag inte har nämnt Sverige. Så jag börjar genast berätta och pappa lyssnar och går snällt med på det.
-Självklart, det ska funka, om det går för mamma, säger han. Jag visste redan att det gick för mamma, för det gjorde det alltid, men nu var det ju inte mamma jag ville träffa där, så det spelade ändå ingen roll, skulle häldre vilja bo med Louis på hotellet liksom.
-Men då åker du, Ian och Mathilda hem då då, säger pappa, jag och Ian nickar. Åka hem veckan var oftast den bästa veckan på året, att vara borta en hel sommar på andra sidan jordklotet är ganska jobbigt, jag minns förra året hur glada jag och Ian blev när vi fick åka hem en vecka, vi började dansa på bordet, men det var på den tiden han fortfarande var schysst, nu var han bara jobbig.
-Men jag vill inte åka hem, säger Mathilda och kollar lite ledsamt på speciellt Nick. Jag suckar högt för mig själv och alla andra kollar frågandes mot henne.
-Men Mathilda, du brukar ju älska att..??Säger Loreen förvånat.
-Mamma vill nog träffa dig, säger jag bestämt. Hon rycker på axlarna.
-Det tror jag också att hon vill och mormor och alla, säger pappa fortfarande lite förvånat.
-Du åker hem, säger jag bestämt, hon har inget val.
''Så det är säkert att du kan komma då?'' Frågar Louis i telefon, vi hade inlett ett av våra berömda kvälls/natt samtal.
''Ja, jag kommer åka hem två dagar före er, fast allt är inte riktigt fixat en, men om två dagar typ'' säger jag, känslan av att jag skulle få träffa Louis snart var obeskrivlig. Han suckar i luren.
''Vad är det?'' Frågar jag.
''Du vet, det är bara helt kaousaktigt här nu, du vet ju hela historien redan, Harry är så ledsen och Liam också, jag vill inte att det ska vara så när vi träffas, suckar han. Jag sväljer hårt, jag tycker verkligen synd om Harry, Liam lite också faktiskt.
''Men tänk inte på det babe, det ordnar sig'' svarar jag.
''Det är så jobbigt att se dem så ledsna, man blir ledsen själv, samtidigt som man hår lust att nita till Liam'' säger han.
''Jag förstår det, men tänk inte så, det var väll ett missförstånd ändå, Liam är fortfarande samma Liam som förut, kom ihåg det'' säger jag. Jag hade hört mycket om Liam dem senaste dagarna, och jag förstod att han säkert var helt nere, så jag kunde inte låta bli att försvara honom.
''Jo, jag vet, men asså, ja..det är bara så mycket, och hela världen vet ju om det, eller dem vet inte allt mellan Liam och Harry, men om Georgia och Harry, allt blir ju bara ännu jobbigare då, och varje gång dem syns så blir det väldigt konstig stämning, Harry är inte glad kan jag säga, och jag förstår honom verkligen'' säger Louis.
''Jag förstår väll det, jag också'' svarar jag. Jag får lite skuldkänslor, Harry var verkligen en bra kille och han hade gjort så mycket för mig, och det var jättelänge sen jag pratade med honom, jag borde verkligen ringa, tänker jag, samtidigt som Louis svarar:
''Ja, men äsch, nu vill jag inte ösa på med massor av problem, vad har du gjort idag då gumman?
''Eh, jag har typ, först har jag tränat oså..'' börjar jag.
''Hur går det för dig då?'' Frågar han gulligt.
''Sådär, det går frammåt antar jag, men det tar tid'' svarar jag.
''Det kommer bli bra gumman, har det hänt något mer?'' Frågar han, jag blir lite tyst en stund, det hade ju hänt väldigt mycket ändå, men skulle jag verkligen berätta det? Berätta hela modellhistorien och att det är tack vara henne, han skulle säkert bli asförbannad efter allt han gjort mot henne, det var lätt att tänka efteråt att jag liksom umgåtts med en tjej som har såran han så väldigt mycket, men när man väl var med henne så stängdes allt sådant av för hon var verkligen världens snällaste, samtidigt kunde jag inte ljuga för Louis.
''Asså, jag har typ varit på en plåtning, alltså, att tittat på, du vet jag med min lilla fåniga dröm'' säger jag och han skrattar till lite.
''Oh nice, fett kul för dig ju, du skulle ju passa som modell, men vadå för plåtning?'' Säger han.
''Eh, asså faktiskt så fick jag typ förfrågan om det, eller asså, det var en kille som jobbade med det och så började han snacka med mig, han tyckte jag hade detdär lilla extra och trodde att jag kunde bli modell, så han skulle typ hjälpa mig så vi ska träffas imorgon och planera saker'' svarar jag lite osäkert.
''Va? Det är ju skitkul, du är perfekt för det jobbet också, så snygg och fin som du är'' säger han sexigt.
''Ja, eller asså nej menar jag, det är du som är den snygga av oss'' svarar jag.
''Fast du är mycket snyggare babe, men vad var det för plåtning? Vem eller vilka fotades?'' Frågar han, jag sväljer hårt, skulle jag berätta?
''Öh asså, en plåtning bara, en vän till mig är modell och hon frågade om jag ville följa med'' svarar jag lite osäkert.
''En vän? Så du har fått tjejkompisar där uppe? Vad heter hon?'' Frågar han nyfiket.
''Öhm, asså, typ, de e lite konstigt men asså skitsamma, du vet vem det är'' svarar jag, jag ångrar genast vad jag har sagt.
''Va? Vet jag? Vemdå? Är det någon kändis eller? Frågar han.
''Öhm...nja lite halvt'' svarar jag.
''Vad snackar du om? Fattar ingenting'' säger han förvirrat. Jag suckar högt.
''Eleanor Calder'' säger jag och det blir tyst i andra luren ett tag.
''Du skämtar va?'' Säger han efter en stund ganska irriterat.
''Faktiskt inte, hon är jättesnäll och inte som du tror.'' svarar jag ganska lugnt.
''Sluta bara, jag vet hur hon är, du har fel för hon är inte som du tror'' Svarar han argt.
Fan också, jag visste det, jag skulle aldrig ha sagt det? Hur dum får man vara? Eleanor är visst snäll,
alla kan väll förändrats.
''Hon hjälpte mig när jag var i parken och ramlade, skjutsade mig hem, sa förlåt för allt som hade hänt och att hon tycker vi är söta tillsammans, att hon fattar att det är vi nu, hon är snäll och hon lät mig följa med på en plåtning, utan henne hade jag aldrig fått chansen att kanske kunna bli modell och för första gången på väldigt länge har jag äntligen en tjejkompis, så snälla Louis, säg inget annat'' svarar jag en aning irriterat.
''Men du kan inte umgås med henne, det fattar du väll själv? Linnea för fan, jag känner henne, hon är mitt ex, hur skulle det se ut för det första? Och för det andra, HON ÄR FALSK, du kanske tror att hon är snäll, men det är hon inte'' säger han, nu låter han riktigt förbannad.
Jag blir nästan lite rädd och jag börjar gråta, bråka var verkligen det sista jag ville göra. Eleanor hade jag inte kännt länge, men hon betydde mycket för mig redan, efter allt hon gjort, hon var min enda tjejkompis här och det var riktigt stort för mig, det gjorde ont i mig när han sa sådär, varför kan han inte bara fatta att hon inte är som han tror?
''Nej Louis, bara för att vi är tillsammans så kan du inte bestämma vilka jag ska umgås med, jag har ett eget liv och jag sköter det själv, jag umgås med vilka jag vill vare sig du vill eller inte, om du säger att jag inte får vara med henne skulle jag kunna säga att du inte får vara med Harry eller nån, men det säger jag inte, ellerhur?'' Skriker jag i luren upprört.
''Men du fattar inte, det är skillnad, jag känner Eleanor, bättre än dig, Harry och jag och grabbarna har vart kompisar länge, och dem är inte dina ex, ellerhur? Du får vara med vilka du vill, men inte Eleanor, visst, jag kan inte bestämma det, men jag ber dig, det funkar inte, du fattar väll att det är för ditt eget bästa? Jag vill inte att det ska hända dig något!'' skriker han.
''Men håll käften bara, det är inte alls för mitt eget bästa, det är för att du är så jävla osäker, för att du trot att människor inte kan förändrats, jag har hört både eras versioner av det förflutna, men nu är nu och jag bryr mig inte om vad som har hänt, det jag bryr mig om är att jag äntligen har fått en tjejkompis som jag inte kännt länge, men som redan gjort mycket för mig, att äntligen få en kompis här borta är riktigt skönt, det betyder mycket, så bara för att du har problem med henne så behöver du inte låta det gå ut över mig!'' Skriker jag.
''Men det är sant, jag vill bara ditt bästa, JAG ÄLSKAR DIG!'' Svarar han.
''Ahmen för i helvete, du vet att jag älskar dig också, men om du ville mitt bästa så skulle jag antagligen inte gråta som jag gör nu, är du nöjd? Varför kan du inte bara låta mig vara glad nu när jag är dt? Skriker jag, sen slänger jag på luren, jag orkar inte prata med honom mer just nu. Varför skulle det bli såhär? Varför var det så viktigt allting? Jag borrar ner huvudet i kudden och gråter, mascaran rinner ner med tårarna, jag orkar inte bry mig utan jag somnar istället.
Louis perspektiv:
Fan också? Varför skulle vi börja bråka? Att bråka med Linnea är det värsta som finns, och jag hade redan nog med problem runt om mig. Men hon förstod inte, jag ville inte att hon skulle gråta, jag ville att hon skulle vara glad, men jag känner Eleanor, jag vet hur hon fungerar, hon kan inte umgås med henne, varför just Eleanor av alla tjejer som finns? Linnea är värd den bästa vännen någonsin. Jag suckar för mig själv, en liten tår glider ner från min kind, jag var väldigt känslosam, jag älskar henne så mycket och jag hatar verkligen att bråka.
-Vad har hänt? Frågar Harry. Jag ignorerar frågan, jag ville inte ösa problem på honom, han hade redan nog med problem.
sådär ja, nu blev de lite Lounnea igen ;) känns om kapitlet blev väldigt virrigt men men..
sådär ja, nu blev de lite Lounnea igen ;) känns om kapitlet blev väldigt virrigt men men..
kommentera gärna vad ni tkr ska hända i nästa kapitel :DD vi får väll la se hur de blir med allting ;)
Kommentarer
Trackback
