Jag ser att Louis springer efter mig men jag skriker att jag vill vara ensam. Jag springer och springer och jag har ingen aning om vart jag ska någonstans. Jag vill bara bort från allt. Självklart hör jag kamerablixtrar men jag orkar inte bry mig, ville dem förstöra mitt liv ännu mer så fick dem väll göra det. Jag springer bort från alla blixtrar så fort jag kan och sätter mig på en bänk. Allt runtomkring mig stängs liksom av, jag märker inte ens att Georgia kommer och ställer sig bredvid. Det är inte förrän hon öppnar sin mun jag inser det, hade hon spungit efter hela vägen hit?

-Bara gå, är allt jag får fram att säga, jag försöker göra så att det ser ut som att jag inte tittar på henne eller bry mig, men jag sneglar lite och jag ser att hon gråter, men jag vill inte ha något med henne att göra.

-GÅ sa jag, jag vill inte se dig mer, upprepar jag. Fast min röst sviker mig, vadå ''jag vill inte se henne''? Det vill jag ju, hela tiden ändå, men det funkar inte, allt går bara åt helvete..

-Men Harry.. Säger hon lite svagt. För första gången ger jag henne ögonkontakt.

-Bara dra, skriker jag förbannat.

-Snälla, låt mig förklara, säger hon.

-Vad finns det att förklara? Du kysste en av mina bästa vänner, eller rättare sagt en som var mina bästa vänner, den bästa vännen har också en tjej förresten, jag har blivit sviken av både en kompis och av min tjej, VET DU VARFÖR JAG KOM? Jag kom för att jag visste att Louis skulle sega sig, och jag ville så gärna se dig, å jag bestämde mig för att hämta upp dig och tala om för dig att JAG ÄLSKAR DIG, jag tänkte säga det, men det betyder ändå ingenting längre! Skriker jag.

-Förlåt men jag kan inte styra mina känslor, ingen idé att jag kommer med några bortförklaringar för jag vet att allt bara är så dumt, men du ska veta att jag gillar dig mycket, du är en bra kille, förlåååt, hackar hon.

Jag var tom, visste inte vad jag skulle säga, hon gillade verkligen Liam, allt vi hade haft var bara så fake, hon ''gillade'' mig och jag älskade henne. Som vanligt var mina känslor starkare. Vad fan är det för fel på mig? Allt skiter sig jämt och alla tjejer jag verkligen har gillat har inte gillat mig lika mycket tillbaka och Georgia var den som jag verkligen hade älskat mest av allt, men det spelar ingen roll, jag vill inte se henne igen. Jag sitter bara där utan att säga något, jag tittar bara ner i marken.

-Du kan gå nu, och vi ses inte igen, säger jag, hur ont det än gör att säga, så säger jag det. Nu fanns det inget mer att säga, inget mer att göra, allt var sakt och sista kortet var lagt. Hon springer gråtandes därifrån.

Jag sitter på parkbänken i flera timmar, jag tittar bara ner i marken, jag orkar inte göra något, mobilen ringer flera gånger men jag bryr mig inte om att svara. Tillslut tar jag ändå fram mobilen. 7 missade samtal från Lou, 6 från Zayn, 2 missade från mamma och 3 missade från Liam. Jag kollade på namnet ''Liam'' länge, jag visste inte vad jag skulle göra, han hade svikit mig, jag var ändå inte så förbannad, mest besviken.

Jag och Zayn springer runt soffan samtidigt som vi ringer till Harry och och om igen, inte för att springandet runt soffan gjorde någon nytta men vi var bara stressade, men han svarade inte. Liam satt vid soffan och kollade ner i golvet, han såg ut att skämmas som en liten hund som har bajsat inne, vi gav han onda blickar. Hur fan kunde han? Harry är hans vän, skulle det ha varit Linnea vet jag inte vad jag hade gjort, det skulle vara bland det värsta som skulle kunna hända. Ens bästa vän liksom? Han hade inte så mycket att säga. Jag testar att ringa igen, men inget svar.

-Liam för i helvete, han svarar ju inte och allt är ditt fel, hur fan kunde du? Skriker jag argt till Liam. Jag var inte den typen som ville bråka, speciellt inte med alla oss killar, men jag blev så jävla förbannad.

Liams perspektiv: Jag suckar tyst för mig själv. ''Hur fan kunde du?'' den meningen hade jag hört många gånger nu. Jag visste inte, jag fann inga svar, allt blev bara så fel, jag skulle aldrig ta Harrys tjej ifrån honom, och jag skulle aldrig vilja ha någon annan en min Danielle, men det var faktiskt Georgia som hade kysst mig? Men det var väll ingen anledning, jag hade ju inte direkt knuffat undan henne direkt utan jag hade låtit henne gjort det? VARFÖR LIAM, VARFÖR? Tänk om Harry har berättat för Danielle, mitt liv är över.. MEN JÄVLA EGO, HUR FAN KAN DU TÄNKA PÅ DIG SJÄLV NU?

-Antagligen för att jag är en jävla idiot ! Skriker jag utan att riktigt tänka, jag reser mig upp från soffan, det var ingen idé att vara här längre, alla bara hatar mig ändå.

-Och det kommer du på nu? Skriker Zayn, jag kunde inte hålla tårarna inne, allt detta skit pågrund av mig och HON, varför HON, hon var ju bara som en syster, inget mer en så.

-Jag har vetat de länge, att jag är en idiot som inte borde få leva alltså, skriker jag, sen springer jag ut. Jag springer länge, sen hoppar jag in i en taxi och åker till stället där Danielle övar på en dans.

Harry skulle inte snacka med mig, jag hade redan försökt ringa tre gånger, och egentligen fanns det inte så mycket att säga, jag visste inte om Danielle visste, allt jag visste var att jag ville snacka med henne, jag hoppades innerligt på att Harry inte hade sagt något åt henne, men jag älskar henne så mycket, så jag skulle inte klara avatt ljuga för henne ändå, jag ville berätta vad som hade hänt, innan Harry gjorde det, jag ville berätta hela sanningen face to face. Taxischauffören sneglar på mig väldigt konstigt, medan jag sitter där och gråter, men jag orkar inte bry mig, allt jag hade i tankarna var Danielle och Harry. Jag hade fortfarande inte smällt vad som hade hänt riktigt. Georgia försvann in till ett rum där jag såg att hon satt och grät, jag frågade vad som hade hänt och sade att hon kan snacka med mig, jag kände inte ens någonting så, Georgia var bara en snygg, rolig tjej, som en syster men jag hade inga känslor för henne, trots så puttade jag inte bort henne direkt när hon kysste mig, Harry kom in i rummet och då puttade vi bort varandra, sen försvann han och Georgia.. Jag är verkligen en idiot, på riktigt. Jag hoppar ur taxin och styr mot dörren, trots min övertygelse om att berätta allt tvekade jag ändå, jag stod säkert där utanför i en kvart, tills jag tilllslut tar mod till mig och öppnar dörren. Jag hade verkligen ställt till det, där var min plikt att ställa allt till rätta, även om det aldrig skulle gå, så var iallafall min plikt att berätta sanningen, det var allt jag kunde göra. När jag öppnar dörren möts jag av fem tjejer varav en av dem är Danielle, och en tränare, hon gör något mooves, sen ger hon mig ett leende. Kanske var det det sista leendet hon skulle ge mig? Hon struntar i dansen och börjar gå mot mig samtidigt som jag går mot henne, när hon ser att jag gråter suddas detdär leendet ut tottalt.

-Liam..Vad har hänt? Frågar hon oroligt.

-Vi måste verkligen snacka, kan vi gå någon annan stans? Frågar jag.

-Men jag är mitt uppe i en viktig dansträning, börjar hon.

-Det spelar ingen roll, jag måste verkligen berätta, säger jag. Hon nickar mot mig och så går vi in i något litet rum bakom själva danspartajet.

-Så, vad har hänt? Frågar hon oroligt, det låter som att hon tycker synd om mig, så fick det inte vara, det är jag som är den hemska i spelet.

-Du vet att jag älskar dig? Börjar jag. Hon rynkar lite på näsan och gör en orolig min.

-Och jag älskar dig mest av allt i hela universum, du är det bästa som har hänt mig, säger hon.

Jag vill bara krama om henne och kyssa henne, men det kan jag inte, det vore inte rättvist, det vore så dålig style.

-Allt blev bara så fel...börjar jag.

-Berätta bara, säger hon oroligt.

-Du hade åkt, sen blev Harry stressad för han skulle åka, Lou skulle skjutsa hem Georgia men han snackade i telefon med Linnea en lång tid, Zayn fick också en telefonsamtal så han stack iväg, sen satt jag och Georgia där och snackade, helt plötsligt så sprang hon iväg och börja grina..snytar jag.

Danielles perspektiv: Det gör så ont inuti mig att se Liam så ledsen, men jag blir så orolig, så nervös när han nämner Georgia. Igår hade det funkat ganska bra mellan oss, men nu...säg inte att han tänkte säga det jag trodde..Jag sväljer hårt.

-Och sen? Säger jag fast min röst sviker mig.

-Du måste tro på vartenda ord jag säger nu, säger Liam, jag nickar.

-Efter 5 minuter ungefär började jag undra vart hon var, så då gick jag dit och såg att hon satt och grät, så jag gick fram till henne och frågade vad som hade hänt, och du vet att jag älskar dig, men Georgia känns som en syter till mig, jag talade om för henne att hon kan snacka med mig, och då...säger han, sen tystnar han en stund.

Jag börjar gråta.. Vill jag verkligen veta dethär?

-Och då? Snyftar jag.

-Ja, vi kolla på varandra och hon kysste mig, MEN ASSÅ det betydde inget, jag svär på min farfars grav att det verkligen inte betydde något, för jag älskar dig och jag har inga känslor för henne alls! Säger han väldigt fort.

-Puttade du undan henne? Frågar jag som egentligen har lust att bara skrika rakt ut. Han tittar ner i marken.

-Det gick så fort, jag menar verkligen FORT, Harry kom in och vi puttade bort varandra, och ja, han stack iväg och...

-Vänta nu här? Så hon kysste dig, du lät henne göra det, Harry såg det och nu har ni förstört allt? Frågar jag dumt, jag är mest förvirrad och ledsen.

-Ja men..

-Vadå men? Du fattar väll själv att jag inte kan vara med personer som sviker både mig och hans bästa vän, du är en svikare.

-Men snälla Danielle, låt mig förklara, det var ett misstag, JAG VET att det var dumt, Georgia kanske känner något för mig eftersom hon kysste mig men jag bryr mig inte om henne, ärligt talat, hon var som en syster men nu är hon INGET, för jag älskar dig så jävla mycket, du anar inte, KYSSEN betydde INGET, du betyder ALLT, du är meningen med mitt liv och jag vet att jag är en dum idiot som  inte förtjänar dig, eller Harry eller någonting, isåfall är inte mitt liv värt att leva längre, jag ska inte komma med någon jävla bortförklaring för jag vet att allt är så fel, allt var ett stort misstag och du måste tro mig när jag säger att du är den som betyder allt för mig, att jag älskar dig och ingen annan, jag vill leva mitt liv med dig ända tills jag dör, och när du dör kan jag iallafall vara glad över en sak, och det är att du är bland änglarna, för du är en ängel, säger han. Jag tystnar en liten stund och tänker över de han precis sagt. Liam var ingen diktare, ändå kunde han säga det finaste någon någonsin har sagt till mig, man märker verkligen att det sagt verkligen kommer precis från hans hjärta. Mest av allt vill jag bara hoppa in i hans famn, krama om honom, kyssa honom och strunta i allting, men så lät skulle han inte få komma undan, förresten så skulle inte allt bli som vanligt häller, men det går inte att motstå honom, jag älskar honom.

-Liam, jag älskar dig också, det vet du men...jag vet inte om jag kan vara med någon som jag inte kan lita på, säger jag ledsamt.

-Men du kan lita på mig, jag lovar dig förlåt för allt, jag är så jävla ledsen, men snälla Danielle jag...börjar han, jag orkar inte längre, jag vill bara glömma allt, jag trycker mina läppar mot hans, då är det som att alla problem bara försvinner, vi håller om varandra hårt.

-Bara för att jag kysste dig nyss, så betyder det inte att allt är okej, för det är det inte, jag tycker fortfarande allt är shit, men jag älskar dig och klarar mig inte utan dig, så vi försöker glömma allt, och du lovar att aldrig göra så mot mig eller Harry igen? Säger jag samtidigt som jag borrar ner mitt huvud mot hans hals.

-Jag lovar, säger han, sen måste jag gå och fortsätte dansa, jag bjuder på ett litet leende ändå innan han måste gå. Resten av danslektionen är jag ganska okoncentrerad. Georgia kom och förstörde allt och jag tyckte så synd om Harry, kanske jag borde prata med honom? Men mest av allt tyckte jag nog egoistiskt mest synd om mig själv. Tanken av Georgia och Liam kyssandes äcklade mig, och gjorde mig besviken. Jag var glad att jag inte var Harry som hade blivit tvingad att se det, men jag var besviken, så in i helvete besviken på att det hade blivit som det hade blivit, fan ta Georgia..

Harrys perspektiv: När jag hade suttit på dendär satans bänken utanför detdär satans huset som det stod ''kuk'' kloddrat på (som jag förövrigt läst om tiotusen gånger i brist på annat) i flera timmar, svarar jag tillslut på Louis när han ringer.

''Mm'' svarar jag.

''Harry, vart är du? Snacka?'' säger han.  Jag kunde inte låta bli att le lite, för första gången på väldigt länge, Louis lyckades jämt få mig att må lite bättre.

''Jag vet inte, sitter på nån bänk vid något hus, men har suttit och ruttnat här i typ 70 timmar så jag ska nog gå nu'' svarar jag.

''Vart då någonstans? Vi kommer'' säger han. Jag suckar lite.

''Vilka vi?'' Frågar jag.

''Zayn och jag, inte Liam'' säger han. Jag ryser lite när han säger Liam.

''Det är schysst av er, men jag vill helt ärligt vara ensam nu, det räcker med att snacka lite i telefon'' säger jag.

''Mm okej, jag är väldigt ledsen över de som har hänt, så jävla dålig stil'' säger Louis.

''Det värsta var att jag tänkte överraska med att komma och berätta för henne att jag älskar henne, så ligger hon där och...'' jag avslutar där, jag orkar inte fullsätta meningen.

''Och Liam....?'' Frågar jag efter en liten stund.

''Han säger inte så mycket, mer en att han är en idiot, att han inte förtjänar att leva och så stack han, till Danielle tror jag.'' Säger Louis. Jag sväljer hårt. Har han berättat för Danielle? Undrar hur hon mår? Jag kanske borde ringa och snacka med henne. Visst att Liam var en idiot, men han förtjänade att leva ändå, fast det gör inget om han blir lite misshandlad först, tänker jag.

''Jag vill inte försvara honom eller något, vi har varit väldigt öh..hårda mot honom såklart, han är väldigt ledsen och ångrar allt, men han är fortfarande en idiot'' Säger Louis. Jag suckar högt för mig själv..

Idiot eller inte, vi är One Direction, vi måste umgås hela tiden, hur kommer de bli om jag ska hata han hela livet ut? Kanske jag borde ge han en chans att berätta, kanske förlåta, men jag kan inte, inte nu, han får inte komma undan så lätt, helt enkelt. Varför skulle det bli såhär egentligen? Jag började återigen gråta.

''Harry..'' börjar Louis.

''Ni är bäst killar, men det finns inget ni kan göra nu, men tack för att ni ringde'' säger jag sen lägger jag på.

Jag börjar gå  iväg och klickar mig in på twitter. ''I have so wrong about 2 people, fuck, betrayed'' skriver jag och skickar iväg. Sen ringer Niall, jag tvekar lite men jag trycker sedan på svara.

''Hallå''

''Hej det är Niall, vad har hänt? Jag såg bilder..'' börjar han, jag suckar återigen, det var papparazzibilderna också ja, man blir ju galen på detdär.  Jag börjar berätta hela historien, det kändes skönt att snacka med Niall. När jag har gått en stund möts jag av någon jag inte vill se, fan också, inte nu...

---

ännu ett litet kapitel.. Fortfarande inget från Linneas perspektiv.. saknar ni de? Nejmen de kommer snart..

Stackars Hazza, och Liam med sina skuldkänslor (a'' jani, man vet aldrig vad som kan hända..