-Hej Harry, jag... börjar hon, sen kollar hon snabbt på kläderna som ligger på golvet och sedan mot oss, hon ger mig en menande blick och jag känner hur jag blir lite röd i pannan, awkward moment.

-Vem är tjejen? Frågar hon lite osäkert. Kan hon inte bara gå?

-Georgia, min flickvän, men får man inte vara i fred eller? Säger jag irriterat.

-Jag kommer tillbaka om en liten stund, jag vill prata med dig då Harry, ensam, säger hon lite irriterat innan hon stänger dörren om sig och går. Jag pustar ut.

-Asså förlåt för detdär, hon är helt störd i huvudet, säger jag till Georgia, hon ser mest bara stressad ut, hon skyndar att ta på sig kläderna sen sticker hon och jag blir kvar ensam igen, efter en stund kommer mamma tillbaka, hon ser lite sådär mellanarg och förvånad ut, jag suckar.

-Du skulle ju vara bortrest nu, säger jag irriterat.

-Ja, men det blev inställt, Monica blev sjuk, men du har ingen rätt att prata åt mig med dendär tonen, du får utegångsförbud, säger hon bestämt.

-Jo, det har jag fan rätt till, du fick just min tjej springa härifrån, dessutom vet du att utegångsförbud inte funkar längre, säger jag argt.

-Din tjej? Du menar hon som jag aldrig hade hälsat på eller hört något om förrän jag såg henne ligga naken i soffan, du hade åtminstone kunnat berätta för mig om henne, säger hon med sin mammaröst.

-Kan inte rå för att du bara kommer utan att säga något innan, varför bryr du dig egentligen? Varje gång jag är med någon tjej så blir du så jävla ältig, kan du inte bara vara glad över min skull istället? skriker jag.

-Men nu får du sluta Harry, du förstår väll att jag blir frustrerad? Klart jag vill att du hittar någon fin tjej men...börjar hon.

-Så du menar att Georgia inte är fin nog? Jag ska berätta något för dig, jag ÄLSKAR henne, så det så, är så jävla trött på ditt tjat hela tiden, jag är 18 år mamma, dags att inse att jag inte är din lilla pojke längre, du kan inte bestämma över mig längre, skriker jag, sen blir det tyst.. Tystnaden avbryts av ett gråtljud, det var så typiskt mamma att börja gråta så att man sedan skulle tycka synd om henne..

-Förlåt Harry, det är bara det att...hickar hon. Jag suckar lite, är ganska ointresserad.

-Du har blivit så stor, för mig kommer du alltid vara min lilla Harry, det är så mycket, du har blivit så stor, du har massvis av tjejer runtomdig, du skulle ju kunna få nästan vem du vill, umgås med folk som bara liksom ser bra ut, utan att vara någon speciell egentligen och du vet...ha sex med, men om du säger att du verkligen älskar henne så... säger hon, sen avbryter jag henne.

-Jag älskar henne, du kan vara lugn mamma, säger jag lite tröstande, samtidigt ganska ointresserad.

Sen tänker jag på vad jag just sagt, älskar henne? Jag har aldrig sagt det till henne förut, men det liksom låg helt rätt i munnen, det kändes så rätt, jag måste verkligen säga det till henne, att jag verkligen älskar henne.

På ett sätt kunde jag ändå förstå vad mamma menade, men hon skulle egentligen kunna sagt ''Jag vill inte att du har sex med randoms snygga tjejer bara för att..'' istället för att älta en massa. Men Georiga är verkligen inte bara en random, snygg tjej, hon är så mycket mer en det.

-Kan man få en kram eller? Frågar mamma sen, jag kramar om henne lite snabbt sen är fighten över,  seger igen, tänker jag för mig själv, sen går jag och lägger mig.

Jag vaknar på morgonen av ett nytt sms, jag tar upp mobilen och när jag ser att Louis namn lyser upp displayen kan jag inte låta bli att le, jag ligger säkert där i fem minuter och bara kollar på displayen innan jag trycker fram det. Mathilda kommer in i rummet och sätter sig på min säng, sen drar hon bort täcket.

-Eeeey, varför så glad? Frågar hon glatt, hon ser så roligt ut med sitt rosa hår och sin lolita stil.

-Sms från Louis, säger jag glatt.

-Vad stod det då? Frågar hon nyfiket.

-Jag vet inte, jag har inte läst det en, säger jag då, hon kollar lite förvånat på mig.

-Men sms är väll till för att läsas? Säger hon. I samma stund trycker jag upp smset.

''Godmorgon sötnos, känns lite konstigt att skriva godmorgon till dig nu för klockan är helt

annorlunda här, men jag har räknat ut att det är morgon hos dig iallafall, men gud vad jag babblar,

hur är läget idag då? Älskar dig //din Lou'' Jag vinklar telefonen så att Mathilda kan se, sen börjar jag

fnissa lite. ''Hellu sweetie, jag gillar alltid att höra på ditt babbel, jag tror jag mår ganska bra, har inte

riktigt hunnit kännt efter en, hade vart ännu bättre om du var här såklart ;) Älskar dig också, vi ses snart

igen //Din Linnea'' knappar jag in sen skickar jag iväg det.

-Vill du ha hjälp till frukosten? Frågar Mathilda och jag nickar, sen sätter vi oss vid frukostbordet och börjar äta.

Amerikanska pannkakor må vara det bästa som finns! En skrikande liten Primrose sittandes bredvid är dock inte lika kul, jag får för ett ögonblick lust att smälla till henne på käften, visst var hon söt, men hon var också en dryg liten ungjävel.

-Så, vad ska vi hitta på idag då? Frågar Loreen.

-Jag och Nick ska iallafall ta en tur i parken, Nick ska visa mig något, det är så fint väder, säger Mathilda nästan lite för glatt.

-Kan ni inte ta med er Primrose då? Frågar pappa. Mathilda och Nick kollar på varandra och rynkar på näsan.

-Nej, det orkar vi faktiskt inte, protesterar Nick ganska tyst, sen säger han något skämt jag inte riktigt fattar som endast Mathilda skrattar åt, dålighumor.se tänker jag.

-Och vad ska du göra då, nu när du inte kan hänga med superstjärnor längre? Säger Ian lite kaxigt, jag lipar mot honom, jag orkar inte svara, även fast alla vänder sina blickar emot mig i väntan på svar, jag nöjer mig med att rycka på axlarna.

-Har du något planerat då? Frågar Loreen Ian.

-Tänkte hänga med en poolare härifrån, svarar Ian samtidigt som han brer en knäckemacka..

-Jag och Loreen ska iallafall dra iväg till ett museum och kolla på gamla målningar, men det är inget som faller er i smaken, kanske? Eller du kanske kan följa med, Linnea? Frågar pappa och vänder sin blick mot mig.

Målningar är det absolut tråkigaste som finns att kolla på, och visst skulle jag kunna offra mig för att få spendera lite tid med min pappa liksom, inget snack om saken, men trodde han verkligen på fullaste allvar att jag skulle visa upp mig där, så som jag är nu..

-Men doktorn säger att jag måste ta det lugnt, svarar jag uttråkat.

-Ja och att gå på museum är en väldigt lugn sysselsättning, om du inte vill så är det bara att säga det, suckar pappa.

-Okej då, jag vill inte, säger jag då.

Inom en timme är alla redan försvunna, jag bestämmer mig för att gå ut och gå, men jag vägrar att ta rullatorn, istället tar jag gåkryckorna och stapplar iväg. Ian skulle hänga med några poolare han hade träffat här sa han, det fick mig att tänka lite. Jag har ingen poolare här, inte sen One Direction åkte, och det skulle dessutom vara ganska skönt att hitta någon tjej att snacka med, men hur sjutton hittar man vänner? Ska man ha en vän ska det vara en äkta också, tänker jag, samtidigt som jag stapplar runt. Jag släpper dem tankarna en stund och övergår i lite andra tänkarbanor, jag vet inte riktigt vart jag ska någonstans, men tillslut bestämmer jag mig för att gå mot parken Mathilda och Nick skulle vara i, att promenera i en park var inte likt något av dem, så jag kunde inte låta bli att bli lite nyfiken, Nick skulle ju tydligen vissa henne någonting. De tar tid innan jag kommer till parken och jag blir väldigt trött i benen, helt plötsligt ramlar jag på gräset, jag försöker komma upp men jag lyckas inte så bra med det, jag funderar på om jag ska ringa och be Mathilda eller någon om hjälp, men skulle dem få reda på att jag gått hela vägen hit utan rullator skulle jag få utegånsförbud hela livet. Jag får lite panik efter som jag inte riktigt vet vad jag ska göra, tänk om Nick och Mathilda skulle komma nu? Vad skulle dem då göra? Jag börjar tillochmed gråta. Innan jag riktigt hinner tänka står en välbekant tjej framför mig och räcker ut sin hand.

-Jag hjälper dig upp, säger hon vänligt. 

---

sådär ja, då blev det äntligen ett till kapitel då.. lite lame kanske, men det kan ju inte hända 1030808 saker hela tiden.. vem kan dte välbekanta tjejen vara tro? ;)