Vi hoppar av taxin och går in i bowlinghallen, tar på oss bowlingskor och börjar spela. Harry börjar med att slå en strike och min åker i rennan, Harry ger mig en ''vad var det jag sa'' blick.

Precis då ser jag något jag aldrig i mitt liv skulle vela se. Mitt hjärta stannar och jag och dem andra slänger oss ner på golvet!

---

- Alla ner på mage! Skriker en maskerad rånare. Inom tiondelen av en sekund är alla ner slängda på golvet.

Mitt hjärta dunkar fort, fort.

- Gör bara som vi säger så slipper någon bli skadad. Säger rånaren. Rädslan kändes av enda ner från tårna,

jag sneglar på killarna, alla var rädda, att se sådana ögon som det bara lyser rädsla om kan nog vara bland det värsta som finns. Precis då tar Louis tag i min hand och kramar den hårt. Då är det som att allt känns bra igen trots att två rånare är några meter ifrån mig, känns livet så sjukt underbart.

- Vilka är One Direction? Frågar den store av dem två och ingen svarar. Louis klämmer sin hand lite hårdare mot min.

- VILKA, DET ÄR NI ELLERHUR? Skriker den ena och kollar mot Zayn, Niall, Louis och Harry.

- Gör som vi säger om ni inte vill bli skadade.

- Det är vi. Säger dem. Sen hinner jag knappt tänka, allt går så fort. Rånarnaeller vad man nu ska kalla dem drar över stora, svarta sopsäckar över killarnas huvuden, och bokstavligt talat drar upp dem och håller fast dem.

Louis blir tvungen att släppa min hand.

- Ta tjejen också, hon verkar känna dem! Skriker den ene.

- Nej, lämna henne, hon har inte gjort nåt! Hör jag att Louis skriker.

- SÅ BRA DÅ, MEN HÅLL KÄFTEN OCH GÖR SOM JAG SÄGER!

Sen hinner jag knappt tänka, plötsligt har jag en svart sopsäck över huvudet och dem håller fast mig, hårt, riktigt hårt. Jag börja, det värsta var inte det som hände mig, det värsta var att det hände killarna, dem sjukt underbara killarna.

- Det blir bra ska du se. Säger den ena rånaren till min förvåning. Det är inte förrän då jag upptäcker vilken oerhört äcklig, pedofilisk röst han har. Ingen kan något göra, dem särar på  mig och grabbarna och kastar in mig i ett baksäte på någon bil. Jag har aldrig någonsin varit såhär rädd förut. Jag försöker fippla upp min mobil ur fickan under sopsäcken, antagligen skulle dem sno den sen, fan också, batterihelvetet är slut! När jag har legat där i kanske 20 minuter stannar bilen, mitt hjärta går i 180. Rånaren tar ett bestämt tag i min arm och sliter ut mig ur baksätet så jag hamnar gruset, det gör riktigt ont. Han tar ett bestämt tag i mina händer som jag håller

bakom ryggen och leder in mig i något hus, jag kan inte se något, men jag bara känner, att vi är på något övergivet ställe långt ute i skogen - där ingen kan hitta mig. Måtte någon har sett rånarna och anmält dem när vi var utanför bowlingen, käre gode gud! Jag ber en tyst bön för mig själv och sen leds jag i i något rum, rånaren trycker ner mig på stolen och tar av sopsäcken. Att ha en rånare mitt uppe vid fejset är riktigt obehagligt, så jag skriker till, då håller han för min mun. Han tar fram något rep och binder fast mina händer bak på stolen. Hårt, riktigt hårt - min hud kan knappt andas, smärta på hög nivå! Sen binder han fast mina fötter också, samtidigt som han håller för min mun med en av sina händer. Fyfan vilka äckliga händer. Jag drabbas av panik och biter honom på fingret.

- FÖR I HELVETE! SKRIKER HAN!

- VAD VILL DU, VART ÄR DEM ANDRA? Skriker jag, och innan jag hinner säga något mer tar han på en stor bit silvertejp för min mun, sen går han bara iväg. Jag ryser av tanken över att bara vara här inne, det är riktigt äckligt, läskigt och övergett, det ser ut att vara direkttaget ifrån en skräckfilm, och att veta att man sitter fast och att en rånare är i närheten gör ju inte direkt saken bättre. Jag börjar snyfta och gråta, kan inte låta bli att tänka på Louis och dem andra, jag var inte så dum att jag inte fattade vad dethär handlade om, rånarna ville åt killarnas pengar såklart, vad annars? Tårarna forsar ner för mina kinder, ner på tejpbiten, och jag kan inte torka bort dem. Handlederna stryps nästan och jag har panik, är dethär slutet?

Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gör nu, jag har aldrig varit så rädd häller, jag kunde inte se någonting, kunde bara höra, höra Nialls andetag, han låg ihopklämd bredvid mig, jag kunde bara genom hans andetag höra hur rädd han var. Varför händer dethär? Och varför i helvete ska Linnea behöva utsättas? Faan,

om jag inte hade tagit med henne och de andra till denhär bowlingklubben hade kanske inte något av dethär hänt. Sen går allt så snabbt, Niall, Zayn, Harry och Liam och jag får gå in i något rum - som stinker gammalt. Rånarna tar över säcken från vara huvuden och står riktade med sina pistoler mot oss.

- Sitt still, så kommer ingen bli skadad. Hörde jag att den ena sa. Och det gjorde vi, vi satt där alldeles blixtstilla.

Rånarna tejpar fast våra munnar med silvertejp och binder fast oss hårt i ett par gamla stolar, min hud kan knappt andas, riktigt hårtbundet.

- Vi har tjejen. Säger den ena rånaren och jag skriker rakt ut, ingen hör vad jag säger tackvare tejpen, fan också. ''um hum mu hu hu mu hum'' låter det som jag säger. Varför, varför ska Linnea behöva bli inblandad?

En helt vanlig, oskyldig underbar tjej, dem kan göra vad som hälst med mig, men dem ska ge fan i henne!

- Vi vill ha era pengar, allting ni har, vi SKA ha era pengar, annars..

- hum hum hom hu? låter jag fast det skulle menas som ''annars vad?''

- Vi har tjejen, behöver jag säga mer? Skriker rånaren och jag känner hur mitt hjärta stannar för ett tag.

Vad skulle dem göra med Mathilda?

Vilken jävla idiot till rånare, vill han ha våra pengar kan han ju börja med att ta av silvertejpen så vi kan fixa fram dem. Dem får fan inte göra något mot henne, men jag vet att det inte är någon idé att ens försöka säga något. Sen bara dem, båda två och lämnar oss 5 kvar. Vi tittar på varandra, rädslan i ögonen går inte att beskriva, inte rädslan i hela kroppen häller, vi kunde inte säga något, utan bara sitta där, i det äckliga, övergivna huset.

Mitt gråtande upphör när jag hör något väsen.

''Hum hum, hu hum huu'' låter det som. Då förstod jag, killarna var här,

rånarna får göra vad fan dem vill mot mig - bara dem inte skadar någon av killarna, speciellt inte Louis.

- Det är väldigt kallt här. Jag hoppar till, rånaren med äcklig röst var inne i rummet igen

. Jag börjar gråta igen och nickar ett ''nej'' med huvudet. Han kommer fram till mig.

- Så ja, det är okej, du behöver inte gråta, jag kan varma dig. Säger han samtidigt som han långsamt smeker mig på kinden. Gråta är det enda jag kan göra.

---

fick sluta tidigare igår från skolan så jag hann göra ett kapitel ändå!

Nu blev det lite action sådär, vad tror ni kommer hända? ;)