that's what makes you beutiful - kapitel 13

- Hoppas verkligen att han...klarar sig. Säger Zayn efter en stund, och vi alla blir tysta, sen ser jag att dörrhandstaget trycks ner, äntligen kommer Linnea tillbaka, tänker jag, men det är inte Linnea som kommer in

från dörren. Jag tar ett djupt andetag.

- Jo...

Den vita rocken betydde bara en sak - en läkare, vad hade hon att komma med? Alla blev tysta och bet ihop,

Niall - vad hade hänt med Niall?

- Han har vaknat, fast han är lite borta och orkar inte så mycket, men han kan ta emot besök om ni går in två och två och bara en liten stund. Säger läkaren.

Jag och alla de andra andades ut, han hade vaknat, han hade verkligen vaknat, han levde, Niall var vid liv, i samma stund kommer Linnea tillbaka från dörren.

- Vad har hänt? Frågar hon osäkert.

- Niall har vaknat! Säger alla i korus.

- Fast som sakt, han är inte vakenvaken, han är bara vaken, har ögonen öppna, men är lite borta, så ni får ta det lugnt när ni besöker honom och kom ihåg att han är svag. Varnar läkaren och vi gör som hon säger, sen följer vi henne till rummet där Niall ligger, vi stannar upp utanför dörren.

- Vilka ska gå in först? Frågar läkaren.

- Louis och Linnea kan gå in först, säger Harry.

- Va, men ni alla är ju hans bästa vänner, gå någon av er istället. Svarar Linnea.

- Men du räddade hans liv. Säger Zayn och Liam nickar.

- Vaa? Det var det Louis som gjorde. Svarar Linnea.

- Hörrni chilla, utan Linnea hade vi inte kommit ifrån detdär hemska stället, jag bar Niall på min rygg och Linnea gjorde första hjälpen , hon sa också instruktioner till mig hur jag skulle göra, ni sprang och hämtade hjälp, så alla har bidragit, vi behöver inte tjaffsa om det nu, spela roll vilka som går in först. Säger jag då som fått nog på detta lilla tjaffset.

Linneas perspektiv:

Louis hade rätt, varför stod vi här och ''tjaffsade'' för när Niall låg där inne?

- Okej, jag börjar då. Säger jag, någon måste ju bli den första liksom.

- Jag hänger med. Säger Louis då och tar tag i min hand, sen går vi in i rummet.

Det var riktigt konstigt att se Niall ligga där, med halvöppna ögon, i en sjukhussäng, med massa

slangar genom näsan och kroppen, och med en såndär hjärtmaskin vid sidan om, precis som i alla

filmer, allt dethär kändes nästan som en stor film, det var andra gången på bara några dagar jag

var här bland dessa trista sjukhussängar nu. Vi slår oss ner på Nialls sängkant, han blinkar lite med

ögonen.

- Niall. Säger Louis försiktigt.

- Uhhm, är det ända svar han får.

Louis lägger sin hand på Nialls axel.

- Det kommer bli bra kompis, be strong! Viskar Louis lite lågt, jag kollar mot Louis, han hade tårar i ögonen,

jag förstod honom.

- I don, I don't kno, know. Svarar Niall, man såg på honom att han verkligen kämpade ut orden och att han hade väldigt ont.

- Du behöver inte prata, men säg inte så, allt kommer bli bra, du måste kämpa, säger Louis och jag känner hur en tår faller ner från mina ögon. Jag bara satt där och tittade och lyssnade.

- orkar inte, klämmer Niall ur sig, det gjorde verkligen ont att se honom såhär.

Louis tar tag i hans hand.

- Du orkar, snälla Niall lova att kämpa in till det sista, inte bara för din skull, utan för din familj, för One Direction, för Lindsey, för alla dina fans, vi skulle inte klara oss utan dig, vi älskar dig. Säger Louis och jag nickar.

- Niall, lyssna på Louis, säger jag lite försiktigt, vad mer kunde jag säga?

Nialls perspektiv:

Vad var det som hände med mig? Vart var jag någonstans? Jag såg bara vitt, jag hörde Louis och Linneas röster framför mig, jag visste att dem var här, jag hade aldrig känt mig så svag, vad var det som hade hänt? Allt jag kunde känna var smärtan i kroppen som tyrterade mig, och slangarna i kroppen. Jag försökte prata, jag klämde ur mig orden, jag var där, samtidigt som jag var i någon annan värld, jag orkade inte. Jag tog till mig Louis ord

''snälla Niall, lova att kämpa in till det sista, inte bara för din skull, utan för din familj, för One Direction, för Lindsey, för alla dina fans, vi skulle inte klara oss utan dig, vi älskar dig'' Jag försökte se honom men det vita ljuset var för starkt. Jag kunde inte minnas vad som hade hänt med mig, men jag mindes allt han rabblade upp.

Jag nickade på huvudet, som ett ja.

- Jag tror det är några andra som vill träffa dig, säger Louise efter en stund, sen går dem ut från rummet och in kommer Harry och Zayn, jag kan inte se dem häller, jag bara hör...

Louis perspektiv:

Vi lämnar rummet och Zayn och Harry kommer in, ute möts vi av Liam. Vi sätter oss utanför.

- Hur var det? Frågar Liam medan Zayn och Harry är inne i rummet och jag och Linnea sitter utanför.

- Konstigt, det känns bara fel att se honom ligga där, man såg hur svag han var, men han lovade att han skulle kämpa, du som är den smarta av oss Liam borde säga något bra när det är din tur att gå in. Säger jag.

Linnea lutar sitt huvud mot min bröstkorg, efter en stund somnar hon, och jag gör detsamma, klockan var nu väldigt mycket, snart var det morgon.

- Lou, vakna, jag tror det är några du vill träffa här! Är det första jag hör av Harry, jag kliar mig i ögonen, jag ser bara Harry, Zayn, Linnea och Liam, vad var det han menade? Sen ser jag - där står ju mamma och pappa och mina fyra systrar Lottie, Felicite, Daisy och Phoebe. Jag springer fram till mamma och kramar om henne först, sen kramar jag om pappa. Det kändes lite konstigt att ha hela familjen samlad igen, dels för att det var väldigt längesen jag träffade dem och dels för att mamma och pappa är skiljda.

- Hur är det med dig? Frågar mamma oroligt.

- Med mig är det bra, men Niall.. Börjar jag sen orkar jag inte säga något mer.

- Det kommer bli bra, vi kom så fort vi kunde, alla andras föräldrar är också påväg hit. Jag svalde hårt, jag kunde redan nu se oron i Mauras och Bobbys ögon --> (Naills skiljda föräldrars)

- Ni hade inte behövt åka hit, åkte ni ända hit bara för att träffa oss? Frågar jag pappa sen och han nickar.

- Du anar inte hur oroliga vi har varit, säger min lillasyster Daisy och jag lyfter upp henne i min famn.

- Jag har saknat dig, säger hon.

- Jag har saknat dig också, säger jag på ett broderligt sätt och lyfter sedan ner henne igen.

Jag vänder mig om och ser att Linnea står och snackar med Harry, jag går fram till henne och lägger min arm runt hennes axel.

- Mamma pappa, dethär är Linnea, min flickvän, Linnea dethär är mamma och pappa och mina systrar Lottie, Felicite, Daisy och Phoebe, säger jag och det hälsar på varandra.

- Hon är en riktig hjälte, ja ni vet ju redan dendär historien, fyller jag i och hon rodnar lite.

- allihopa, som du sa igår. Säger hon då och flinar emot mig, jag flinar tillbaka. Sen står vi alla och snackar lite.

- Pappa kan jag få låna din iphone en snabbis? Frågar jag efter en stunds lite allvarligt snackande, han nickar och lämnar över den, jag klickar mig in på internet, det stod verkligen om oss 1D överallt, twitter var helt spammat.

- Linnea , har du twitter? Frågar jag och ger henne telefonen, sen skriver hon in sitt namn, sen trycker jag mig in på ''nytt tweet ''vi lever, vi är okej, @Niallofficial är tyvärr den som råkat mest illa ut, men han har vaknat, @imLinneeaah är en hjälte, tacka henne, tack för all support, ni är världens bästa fans'' skriver jag, jag funderar ett tag om jag ska skicka iväg det eller inte, men jag bestämmer mig för att göra det. Efter ett tag kommer Nialls föräldrar, dem går och snackar något med doktorn, sen hälsar dem lite snabbt och går sedan mot Nialls rum för ett besök, undrar vad doktorn sagt.

3 dagar senare

Allas föräldrar hade kommit ända från England, Linneas mamma från Sverige hade också kommit, vi var en stor klunga, och ett bra gäng som lärde känna varandra mer och mer, Linneas föräldrar var riktigt schyssta, Nialls föräldrar var riktigt tacksamma över det vi hade gjort för Niall, att jag burit honom, att vi gjort första hjälpen,att Linnea hade fått ut oss och att de andra hämtade hjälp, dem visste att Niall hade varit död annars, fast det var knappt så att jag själv visste. Jag visste inte riktig tvad som hade hänt de senaste dagarna. Vi hade också hunnit snacka massor med polisen, dem jobbade förfullt med att hitta kidnapparna, jag var så glad att jag hade Linnea vid min sida hela tiden, när Linnea fick berätta detaljerat om våldtäkten höll jag på att kräkas, jag kände så mycket skuldkänslor, för om jag inte hade tagit med henne till dendär jävla bowlingklubben hade det aldrig hänt. Nu satt vi samlade utanför Nialls rum, några läkare var inne och gjorde något, jag och Linnea satt en liten bit ifrån de andra, och väntade på att få gå in på besök.

- Vad tänker du på? Frågar Linnea lite försiktigt.

- Jag känner mig så dum, om jag inte hade tagit med dig till dendär jävla bowlinghallen, hade du aldrig behövt bli.. du vet.. svarar jag lite osäkert.

- Du, vet du vad? Jag är bara glad att jag följde med dit, för på så sätt lärde jag känna dig och du är det bästa som någonsin hänt mig, så sluta tänk på det, jag känner mig dum för att det är mitt fel att du förlorat pengarna, typ. Svarar hon. Jag ler lite mot henne.

- Polisen jobbar för fullt, pengarna kanske jag får tillbaka, men en våldtäkt kan man inte få tillbaka, gjort är gjort säger jag lite ledsamt.

- Kanske det, men pengarna är värre, det är fan en stor summa pengar det handlar om. Säger hon ledsamt.

- Men vet du...? Jag trodde jag hade allt, sen kom du, det är inte förrän nu när jag har dig jag är rik på riktigt, säger jag och vi möts i den mest perfekta kyssen. Sen öppnas dörren.

- Goda nyheter, säger läkaren och spricker upp i ett leende, som smittar av sig på mig och de andra.

- Allt fungerar som det ska nu, han mår bra, och kommer bli utskriven ikväll, han behöver bara vile lite, sen hemma måste han ta det lugnt, inget turnerande för Nialls del, ni kommer få i uppgift att se till att han tar det lugnt, men som sagt så måste han vila här under dagen, han frågade efter Linnea och Louis så ni kan ju komma in först,  säger hon och jag och Linnea går mot dörren, hela klungan satt och log, till och med Niall log när vi kom in för dörren. Vi gick fram och kramade honom lite försiktigt.

- Alltså jag måste bara tacka er igen, för allt ni har gjort, ni är verkligen hjältar på riktigt, och Louis när ni besökte mig första gången här,sa du att jag skulle kämpa, det hade jag aldrig orkat gjort om du inte hade sagt det, samma med Zayn, Liam och Harry, ni är bäst ! Säger han ivrigt.

- Ta det lugnt Niall, du ska veta hur mycket stöd du har fått från alla fans också, säger jag och han ler.

- Men ni är bäst asså, jag kan inte vara lugn, jag är olugn och hungrig. Säger han och vi börjar skratta, typiskt Niall.

- Vi kan följa med ditt matsalen sen, går det bra att gå nu förresten? Frågar jag

- Jadå, det var lite stappligt i början men nu så går jag som en riktig...Niall igen svarar han glatt, nu var det den gamla vanliga Niall man snackade med igen, jag kunde inte låta bli att le.

Nialls perspektiv:

- Men du Niall, jag tror att det är någon som vill träffa dig, och inte killarna eller någon i din familj denna gång, säger Louis och flinar emot mig, sen går han och Linnea där ifrån. In för dörren kom Lindsey, jag trodde inte inte mina ögon, jag hade nästan glömt bort hur otroligt vacker hon är, med hennes bruna, långa, fina hår och hennes chokladbruna ögon, jag hade lust att bara hoppa på henne, men det kunde jag inte, dels för att jag låg här i min sjukhussäng och dels för att vi inte var ett par ens, även om det kändes så, hon ler och jag ler tillbaka, hon sätter sig ner vid min sängkant och tar tag i min hand.

- Hej, säger hon.

- Hej..

Såå grym Elin ;)

du borde skriva lite meer bara heheheh även om du är i sälen men det är bara att kasta skidorna och sätta dig vid datorn!

Okej, ni kör vi! Vill du blogga på våran blogg i EN HEL VECKA? eller vänta lite nu, vem skulle inte vilja det och få massor av länkar?

Kom igen glöm inte att gå in och kolla iaf! :)

http://teampf.blogg.se/2012/february/mini-tavling.html

Niall leeveer ~



Åh, tack för att du ger mig något att roa mig med på lovet, Elin. ;*