that what makes you beutiful kapitel 9
Jag var nära på att somna tills jag någonstans långt bort i fjärran hörde inågon form utav ilningar. Linnea!!!!!?!!??!
Harry kollade på mig, han hade också hört det. Hon är här, i närheten, men vad kan jag göra?
Harrys perspektiv:
Jag såg på Louis att han hade hört det, hört samma sak som mig, Linnea. Dem andra hade inte
reagerat, men jag hade hört det, Linnea var här. Jag har aldrig sätt Louis mer oroad en
vad han är just nu. Jag sväljer hårt. Jag är så jävla trött på dethär, varför kan inte jag
få vara som alla andra killar, samma med Niall, Louis, Zayn och Liam, varför skulle en
oskyldig tjej som vi knappt kände utsättas för? Men för Louis var denhär tjejen mer en så,
man såg det på honom, vi måste göra något.
Louis perspektiv:
Nä nu jävlar får jag nog! Jag orkar inte! Jag skriker det högsta jag kan genom min tejpbit,
i hopp om att rånarna ska komma, så ska dem få sina jävla pengar - och släppa Linnea.
Ingen kommer, jag börjar försöka hoppa med stolen, men det slutar med att jag ramlar,
med stolen över mig, så jävla klantigt. Skulle det inte suttit tejp för våra munnar hade vi
nog skrattat nu. Jag försöker ställa mig upp igen men det går inte - så jävla typiskt.
Det ända jag gör är att ligga där på golvet i flera timmar, ingenting händer.
Linneas pappas perspektiv:
Vi satt åter samlade runt matbordet igen och åt pannkakor, denna gång amerikanska
pannkakor med sirap på. Mathilda hade precis kommit hem från sjukhuset, mer och
mer började ställas tillrätta i hennes huvud, men minnet var inte helt tillbaka en.
Det var bara Linnea som saknades, hon hade varit borta länge nu, men jag vet att
hon skulle ut med någon kille, och då ville jag inte störa henne.
3 timmar senare: Klockan började bli riktigt mycket och Linnea hade varken
hört av sig eller svarat på mobilen, dethär är verkligen inte likt henne.
- Hon kanske är på fest eller något, du behöver nog inte oroa dig, jag har också tonåringar och
jag vet hur det är, hon kommer hem, tro mig. Säger Looren tröstande och lägger sin hand på min
axel.
- Jag vill inte verka överbeskyddande och dryg på något sätt, men hon har varit borta hela dagen,
hon har inte hört av sig alls och det brukar hon alltid göra, hon är ute med en okänd kille vi inte
har någon aning om vilken det är, jag vill bara hennes bästa för tänk om det har hänt eller kommer hända något?
- Vad vill du att vi ska göra? Frågar Looren och tittar meningsfullt mot mig. Jag lägger handen på hakan, så som jag brukar göra när jag tänker.
- Jag tycker vi ringer polisen, det kan verka överdrivet men jag vill inte riskera något, förklarar jag och nästa sekund står jag med telefonen i örat och gör en anmälan, måtte dem hitta henne nu!
Linneas perspektiv: Jag kunde inte gråta, jag hade gråtit för mycket och tårarna var slut, men rädslan fanns fortfarande kvar. Jag hade ingen aning om vad klockan var, men jag kände att det började bli sent. När jag satt mitt djupt inne i mina tankar kom rånaren in i rummet, jag svalde hårt.
- Lugn gumman, jag tänkte att vi kunde fortsätta där vi slutade sist. Säger han och placerar sina händer på mina bröst.
- Du får bara gå med på detta sexy, det är killarnas pengar eller dethär som gäller. Hans röst skär in i mina öron. I nästa stund anfaller han stolen jag sitter på, jag försöker göra motstånd men jag är för svag, jag skriker rakt ut istället, jag kan inte rå för det. Sen går allt bara så fort, det enda jag kan göra är att skrika, det gör så fruktansvärt ont. Hans rörelser är så snabba, så sabba, bestämda och hårda. Våldtäktstiden kändes som det längsta jag någonsin varit med om i hela mitt liv. När han tillslut var färdig kunde jag inget annat en att sitta och tänka, tänka igenom och försöka fatta vad det var som precis hände. Det var det läskigaste, smärtfullaste och äckligaste jag någonsin hade varit med om, jag var så rädd - och tårarna som jag trodde var slut, började långsamt glida ner för mina kinder igen. Varför?
Louis perspektiv:
Rånare nummer två rusar in i rummet.
- Vi vill ha era pengar nu, annars så fortsätter vi med Linnea!
Vad menade han med fortsätter? Vad hade dem gjort när hon hade skrikit?
Jag kunde lista ut det, men jag ville nog egentligen förtränga sanningen. Jag kunde inte säga något,
jag tittade mot Harry, vi nickade mot varandra, sen nickade vi mot rånarn. Då verka han fatta så han river
av tejpen på oss.
- Vad har ni gjort med henne???? Jag kunde inte låta bli att skrikfråga.
- Inget, men vi gör något om vi inte får pengarna NU! Jag visste att han ljög, han hade redan gjort något.
- Du ska få dina jävla pengar, men hur ska vi kunna ge dig och fixa med allt när vi sitter här? Frågar Harry och jag kunde inte sagt det bättre själv.
- Ja ta allt, bara du ger fan i henne och skiter i oss sen, men vi har ju inte direkt våra pengar på oss. säger jag.
- Vi vill ha era bankkort! Säger den andra rånaren och kliver in genom rummet.
- Ja, men vi har inte på oss alla våra pengar, ni får väll hämta dem. Säger Zayn.
Sen sitter vi länge och snackar med dem äckliga rånarna, om pengarna och hur det skulle fixas, jag höll många gånger på att spotta dem i ansiktet, men ångra mig alltid i nästa stund pågrund av konsekvenserna.
- Du då, dina grejer? Säger rånaren och kollar mot Niall. Niall håller låg profil och säger inte så mkt, han mumlar något i stil med ''det ska du skita i'' , det var inte lätt dethär, det var en stor summa pengar vi snackade om.
- NIALL! Skriker rånaren och slår till han riktigt hårt med knytnäven i ansiktet, då berättar Niall snabbt sitt.
Sen bara sticker dem.
- Men ska ni släppa oss nu eller? Frågar jag och dem bara flinar.
-Ni kommer bli släppta, men inte nu, tror ni det själva eller? Säger han.
- A men Linnea då?
- Hon kan komma in till er, så kan ni snacka om hur dåliga ni är för henne och vilken jävla skit ni utsätter henne för. Säger rånaren och smäller igen dörren. Jag tänker igenom det han nyss sa, vore jag inte så fullkomligt ego så skulle jag släppa Linnea för hennes egna bästa, men det var något speciellt med henne - jag kunde bara inte.
Innan jag hinner tänka så mycket kommer dem inbärandes med Linnea fastbunden på sin stol, hon hade bara BH och trosor på sig, jag svalde hårt. Dem satte fort ner stolen på golvet och binde fast henne lite extra hårt sen lämnade dem rummet, innan dem lämnade rummet tejpade dem för allas munnar igen, dem som sa att vi skulle snacka, men Linnea alltså stackars tjej, hon var absolut inte värt dethär. Trots allting kunde jag inte låta bli att titta på henne när hon satt där i bara underkläder, hon var riktigt vacker. Det verkade som de andra killarna hade problem med att inte kolla också, man såg på henne att hon skämdes lite. Sen satt vi bara och kollade på varandra rakt in i ögonen, allt kändes helt plötsligt mycket bättre. Sen måste jag ha somnat.
ojoj här händet det saker, det blev visst en kapitel till ikväll ändå - nästa kommer imorgon, vet inte riktigt vilken tid dock.. Vad sägs om att det börjar gå mot ljusare tider i nästa kapitel? hehe :D who knows
Kommentarer
Liz
stackars Linnea. ):
Sanna
Sjukt jävla bra den här gången med, jag vet att det kanske är för mycket begärt av oss läsare, men du skriver så sjukt bra och jag tycker absolut att du sk uppdatera oftare.. du är helt otroligt bra, fortsätt med det du håller på med!
Ivana
Asbra Elin!
Jag har bara en fråga.. Hur kan rånaren veta allas namn?
Och dessutom så har du skrivit matilda där det ska vara Linnea men sak samma!
Hööhöh, skriiiiiv mer!
bella
fett bra vill bara läsa mer:)
Trackback
