Precis när vi ska gå ut från McD ger Linnea mig en orolig blick, jag kollar rakt fram, och möts av någon jag inte ville se, vad fan gör hon här, och vad fan ville hon?

 Eleanor

Jag tittar ner i marken, jag vill verkligen inte möta hennes blick, men jag ser att hon kommer märmare mig och Linnea, jag kan nu urskilja kontrasterna till hennes ansikte. Eleanor Calder, den största bitchen av dem alla, med andra ord min exflickvän. Jag blir numera tvungen att möta hennes blick.

- Så, det är denhär tjejen alltså, som alla snackar om, säger hon och bitchblickar Linnea.
- Vad fan vill du? Skriker jag.
- Du kan dra nu, säger Harry till Eleanor.
- Hon är väldigt ful Louis, du skulle kunna få någon som är så mycket snyggare, säger hon och jag känner ilskan koka inom mig.
- Så fan eller, du kan va ful! Skriker jag till henne och puttar bort henne.
- Du är jävligt dålig på att ljuga, så många gånger som du har sagt att jag är vacker! Säger hon bitchigt.
- Du var, men din attityd gjorde dig ful, varför bry du dig för, du har ju iallafall en annan, säger jag så lugnt som möjligt.
- Hörredu Linnea eller vad fan du heter, du fattar väll att Louis inte gillar dig egentligen, han bara gillar det du gjorde, det kommer sluta med att han tröttnar på dig, och inte bryr sig om dig, så som det blev för mig och han, inte konstigt att man övergår till nån annan då häller, Louis är den sämsta killen man kan ha, säger Eleanor och jag ser ledsamheten i Linneas ansikte.
- Håll käften Eleanor, det var aldrig något på riktigt mellan oss, det är det med Linnea, kan du dra här ifrån din jävla bitch, jag vill aldrig se dig mer, jag älskar Linnea och ingen annan! Skriker jag, innan jag hinner tänka ger hon mig en bitchlap på kinden och sticker där ifrån, Linnea springer efter.

Linneas perspektiv:
''Jag älskar Linnea, ingen annan'' orden ekade i mitt huvud, han hade aldrig sagt att han älskade mig förut.
Eleanor går fram och ger Louis en hård bitchlap på kinden, hon försvinner ut och jag följer efter. Hon springer snabbt och jag springer efter, jag är snabbare en henne så jag tar tag i hennes arm.
- Varför gjorde du sådär för? Skriker jag till Eleanor.
-Han var värd det, han är en riktig idiot, han bryr sig inte om dig egentligen, säger Eleanor, när hon säger det sticker det till i hjärtat. Jag kollar bort, Louis och Harry och dem verkar ha sprungit till andra hållet.
-Men det var ju du som var otrogen mot honom förut, då är det väll ändå du som är idioten! Skriker jag, jag kunde inte hålla mig längre. Då börjar Eleanor gråta, riktigt brutalt, jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara stod där.
-Förlåt, jag menade inte det jag sa om att du var ful, för det är du inte, , men allt annat är sant, jag var otrogen mot Louis för att han behandlade mig som skit, jag ville att han skulle få veta hur det kändes att bli behandlad illa, därför var jag otrogen, Mac hette killen jag var otrogen med, men han betyder inget och har aldrig gjort det häller, Louis betydde allt för mig, men vi kom aldrig någon vart i vårat förhållande, när han ringde efter bilden hade kommit upp så sa jag till honom att han mycket väl vet att det aldrig har varit något emellan oss egentligen, att det var över för längesen, men det var liksom inte jag som hade bekräftat det, det var Louis, han utnyttjade bara mig som någon PR grej tror jag, eftersom han aldrig riktigt gillade mig på du vet DET sättet, vore det inte för PRsåsen så hade det säkert varit över mellan oss för länge, länge sen, du kanske inte tror mig men det är sant, jag menar, det finns ju typ ingen bild när vi ens kysser varandra, ända gången vi ses tillsammans är vid stora evenemang, därför betydde de stora evenemangen allt för mig, men för Louis var jag bara luft, han utnyttjade mig och jag vill inte att han ska utnyttja dig också. Hickar Eleanor fram.

Jag gick fram och kramade henne, jag kunde inte vara arg på henne längre, jag kände att hon talade sanning, och att bli utnyttjad måste vara hemsk, jag kände mig riktigt besviken på Louis dock, fyfan för honom, vilken jävla idiot! Samtidigt kände jag mig riktigt rädd, Louis kanske utnyttjar mig också, hela denhär hjältesåsen låter ju som ett bra PR trick, tänk om jag var offret? Jag kanske inte betyder något för Louis egentligen.
- Sen när vi snackade efter att han hade ringt, kallade han mig för ''din otrogna jävla hora'' och ''slampa''! Säger Eleanor ledsamt, jag känner hur jag bara blir argare och argare på Louis, det trodde jag inte om honom, han hade bara sagt så gulliga saker till mig, men snart tröttnar han väll på mig och behandlar mig som luft och kallar mig som slampa också, tänker jag. Jag börjar gråta själv, tänk om det verkligen var så att han inte gillade mig över huvudtaget?
- Men du sa ju att han har kallat dig vacker flera gånger förut, säger jag som tröst.
- Han sa att jag var vacker från början, för att fånga upp mig liksom, sen sa han det vid stora evenemang, men aldrig annars, hickar hon fram. Jag kollar sorgset mot henne.
- Förlåt, det var inte meningen att börja gråta, men det är ändå lika bra att du får veta, kända killen är inget att ha, försök att hitta någon som verkligen bryr sig om dig på riktigt, men jag kan inte stå här, jag måste gå, säger hon sedan.
-Gå, vart då någonstans, är du här på semester? Frågar jag idiotiskt.
-Ja asså typ, är här med mamma, ska till hotellet, hon vet inte var jag är någonstans, suckar Eleanor olyckligt och börjar gå iväg.
-Annars om du vill kan du följa med hem till mig, säger jag utan att riktigt tänka, Eleanor, hem till mig, hur skulle det stå ut?
-Asså Louis och killarna ska ju ändå på något jävla möte, så du behöver inte oroa dig för dem, tillägger jag.
-Tack, men jag tror jag måste gå till hotellet säger hon och börjar ge sig av, sen stod jag där, ensam tillsammans med alla mina 10808 tankar, jag stod där i säker 10 minuter och bara tänkte.
- Där är du ju, säger en välbekant röst, jag vänder mig om och möts av Louis, jag kollar snabbt ner i marken.
- Vi sprang åt andra hållet, säger Liam och Harry samtidigt och börjar skratta lite, själv står jag med min blick fastfrusen ner i backen. Louis går fram till mig.
- Men förlåt för detdär, hon är en idiot, vad har hon gjort med dig? Säger Louis och drar in mig i hans famn, jag backar snabbt undan och kravlar mig ur, sen möter jag hans blick iskallt.
- HON är INGEN idiot, det är du som är idioten här, skriker jag och börjar springa iväg, han och alla de andra ser alldeles förvånade ut, Harry och Liam stannar kvar men Louis börjar springa efter. Jag orkar verkligen inte prata med honom just nu, så jag springer det snabbaste jag kan, tyvärr är Louis snabbare och han fångar in mig genom att ta tag i min arm, precis så som jag gjorde mot Eleanor.
- AJJ! Skriker jag och skakar loss armen, men han gör lika igen.
- Snälla, släpp, skriker jag och kollar olyckligt mot honom.
- Vad är det frågan om? Frågar Louis förvånat och lite olyckligt.
- Ja, det kan ju du ta och svara på! Svarar jag.
- Men vadå? Frågar Louis och ser ut som ett levande frågetecken.
- Du är Louis Tomlinson, killen från One Direction, varför skulle du gilla en helt vanlig jävla svennetjej utan anledning, det gör du inte, du gillar bara det jag gjorde och utnyttjar det som någon slags PR grej, du utnyttjade Eleanor och du utnyttjar mig också, jag orkar inte med dethär spelet längre! Vrålar jag, med gråten i halsen.

Louis perspektiv:
Det gjorde ont inom mig när hon sa sådär, tror hon verkligen att det är så? Jag älskar ju henne över allt annat!
- Men Linnea..
-Inga men Louis, snälla släpp mig nu! Skriker Linnea.
-Jag tänker aldrig släppa taget, jag klarar mig inte utan dig Linnea, fattar du inte att det vi har är på riktigt?, om jag inte gillade dig redan från första början skulle jag aldrig ge dig mitt telefonnummer, jag skulle aldrig hört av mig för att träffa dig, det var ju inte direkt planerat att de skulle komma någa kidnappare så att du sedan skulle bli en hjälte som räddade oss, jag gillade dig redan från första början och jag hade gillat dig även om du inte hade fått denhär hjältestämpeln och jag fattar inte hur du kan tro att jag utnyttjar dig eller något, för så som jag har känt för dig har jag aldrig känt för någon annan, egentligen så gillar jag dig inte, jag älskar dig. Säger jag och kollar rätt in i hennes ögon, hon skakar bara på huvudet.
- Louis, jag, jag, jag...Jag ÄLSKAR dig också, men jag vet inte om jag kan lita på dig, Eleanor har berättat, hur du behandlade henne, att du har kallat henne för hora och en massa skit, jag trodde inte så om dig Louis, och att du behandlat henne som luft, att allt var en stor PR grej, fattar du inte, att jag blir rädd att det ska vara lika med mig? Säger hon olyckligt, nu kan inte jag hålla tillbaka tårarna. Fan också, hur kunde jag vara så jävla dum?
- Jag skulle aldrig kalla dig för hora eller något, och visst, det är sant att jag kallade Eleanor för det, men det var för att jag var så jävla arg på henne, jag säger saker jag inte menar när jag är arg, och jag vet att jag borde ha formulerat mig på något annat sätt, svarar jag.
- Och så om du blir arg för mig är jag en hora eller en slampa också, förmodligen kommer du tröttna på mig snart, så kommer du börja behandla mig som luft, så kommer vi börja bråka och så är jag en hora helt plötsligt, svarar hon ledsamt. Jag känner hur jag börjar skämmas.
- Jag vet att det var dumt sagt, men jag skulle aldrig någonsin kunna kalla dig för något sådant, jag vet att jag kanske inte behandlade Eleanor så bra alla gånger, men det finns faktiskt förklaringar till det, men du är inte Eleanor, du är tjejen jag älskar och saker och ting blir så mycket annorlunda då, säger jag.
- Men hur ska jag kunna lita på dig, du kallade Eleanor för massa fina saker från början också, som sedan övergick till något helt annat, hur ska jag kunna lita på det du säger, att ha utnyttjat en tjej visar bara vilken idiot du är, och om det nu finns några förklaringar, så tycker jag du ska förklara, säger hon och kollar rätt in i mina ögon, jag står helt tyst en stund utan att säga ett ord.
- Jag tänkte väl det, säger hon och vänder på klacken och börjar gå.
- Men nej Linnea, vänta! Skriker jag och tar tag i henne igen, hon kollar mot mig. Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar berätta.
- Eleanor och jag, är inte som du och jag, vi var aldrig något riktigt par, jag vet inte riktigt vad vi hade för relation till varandra, vi behandlade varann ganska illa, du har säkert hört från henne att jag typ utnyttjade henne, men egentligen var det tvärtom, för jag dög när jag var One Direction Louis, inte när jag var bara jag, hon älskade att vara på stora evenemang med mig, när vi var hemma bråkade vi bara, vi gjorde aldrig någont, hon älskade mig vid STORA tillfällen, alltså inte mig själv, utan bara One Direction Louis, det var på sådana stora tillställelser vi var sams, men annars var allt bara skit, vi älskade inte varandra, vi bara gillade varandra lite, men inte för dem vi var, dig älskar jag för den du är och jag vet inte vad jag ska göra för att kunna bevisa det, men jag kan lova dig att det jag säger är sant, jag svär på min farfars grav att jag älskar dig, för den du är, på riktigt.

Linneas perspektiv:
Jag ville bara krama om honom, men jag tänkte att: så lätt ska jag inte få komma undan!
Tills han sa detdär sista, då kunde jag inte hålla mig längre, jag bokstavligt talat nästan kastade mig i hans famn och kramade om honom länge och hårt, sen möttes våra läppar.
- Jag älskar dig Linnea, glöm inte det, allt jag kräver är en andra chans, säger Louis samtidigt som han kysser mig, jag tar lite luft och kysser honom gång på gång igen.
- Jag älskar dig Louis William Tomlinson, allt jag kräver är att du talar sanning, svarar jag och kysser han igen.
Till min förvåing verkar alla papparazzis hålla sig borta, vi står där och kysser varandra länge.
- Så Louis är ingen idiot längre? Jag tittar upp och möts av Harrys busiga flin. Louis suckar.
- Varför ska ni jämt komma och störa oss? Säger han och suckar igen.
- För att vi är stööörda! Svarar Liam.
-Ingen nyhet, svarar jag.
- Fast å andra sidan är klockan ganska mycket, vi måste nog dra på detdär mötet nu, säger Zayn, Louis kollar olyckligt mot mig´och säger:
- Ja, jag måste gå, men vi ses, ellerhur?
- Ah, men gå du bara, du bryr dig om dendär jävla skiten mer än  mig, dra och kom aldrig mer tillbaka! Skriker jag upprört.