that what makes you beutiful kapitel 12
Nu kunde inte jag hålla mig längre, han var så söt, så perfekt, han var allt. Jag tryckte mina läppar mot Louis och vi möttes i den mest perfekta kyssen. Ingen backade undan, allt var perfekt, det pirrade i hela kroppen, dethär var rätt,
det var här, med Louis jag ville vara. Livet var så underbart.!
Jag hade aldrig någonsin i mina vildaste drömmar trott att kyssa någon kunde vara så underbart.
Jag har aldrig riktigt kysst någon förut, eller jo, men det var längesen och betydde inget, denhär
kyssen betydde allt. Efter en stund avslutade vi kyssen, vi kollade mot varandra och jag kunde inte
låta bli att le, inte Louis häller.
- Vi fixar det. Säger jag till Louis och han nickar. Jag har aldrig i hela mitt liv varit lyckligare.
- Så det är vi, på riktigt nu alltså? Fråga Louis lite försiktigt och jag nickar. Sen drar han in mig i hans
famn och vi kysser varandra igen. ''aawh'' hör jag hur någon säger, då tittar vi upp och möts av
Zayns, Liams och Harrys blickar, jag börjar rodna lite, sen börjar alla skratta.
- Eh förlåt, vi ska inte störa. Säger Harry och kliar sig i nacken.
Haha det var lite försent nu tänkte jag!
- Det är lite försent nu, säger Louis som om han hade läst mina tankar.
- Hehehe okej, då fortsätter vi att störa då, såå..vad håller ni på med? Fortsätter Harry och flinar.
- Hur länge har ni stått och spanat på oss? Frågar Louis skrattandes.
- Inte så länge, men tillräckligt länge för att göra Harry avundsjuk, skojar Zayn.
- Ja, jag är riktigt bevsiken på dig, vad hände med Larry Stylinson? skojar Harry.
Sen drar han Zayn intill sig och tar hans hand och säger:
- Nä, jag har Zayn nu!
- Åh ni är ett fint par! Säger jag som vid läget kände mig lite utstött i deras samtal.
- Visst är vi? Säger Zayn och ruffsar Harry i håret.
Sen går dem där ifrån och lämnar oss, vi börjar asgarva, efter en stunds snackande går vi upp igen, upp till våningen där det springer läkare fram och tillbaka, det fick oss att börja oroa oss igen, skrattet var som bortblåst och oron togs vid. Jag satt tättintill Louis och han hade sin arm runt mig, det gjorde självklart att det kändes bättre, jag lutade mitt huvud emot hans axel, han luktade så gott, han luktade Louis. Vi kysstes igen.
- Eeey, tänk på att det är folk här, ät inte upp varandra! Säger Harry med ett busigt flin på läpparna, för att
lätta upp stämningen lite. Louis tog upp sitt pekfinger och pekade ''fuck u'' på skoj.
- Ojojoj, inget bråk nu killar och tjejer. Säger Liam.
- Vadå bara för att du och din älskling Zayn aldrig håller på, skojar Louis.
- Vi är ett nyblivet par, vi går inte för fort fram. Säger Zayn då.
- Haha egentligen så är det dem som är det nyblivna paret, säger Liam och pekar mot oss, jag börjar rodna lite.
- A fast i och för sig ska du bara veta vad jag och Zayn gör när vi är ensamma, skojar Harry och vi börjar skratta. Jag fattar inte riktigt hur dem orkar hålla på och skoja en massa just nu, dels för att klockan var mitt i natten och för Niall.
- Bara så ni vet så kan ni nog åka hem om ni vill, för när ni var där nere ensamma innan vi kom och cheeta, så kom läkaren in till oss och sa att det förmodligen kommer dröja och att vi behöver sova. Säger Liam efter en stund. När man nämner Nialls namn blir allt sådär jobbigt igen.
- Ja men han kanske vaknar, och då ska iallafall jag vara här, säger Louis och alla håller med. Efter en stund känner jag att jag börjar bli kissnödig.
- Ehm, jag måste gå. Säger jag.
- Va, vart ska du? frågar Louis nyfiket.
- Hehe bara på toa, men jag kommer snart, säger jag, stänger dörren och går därifrån.
Louis perspektiv:
Allt med Linnea var perfekt, vore det inte för henne så skulle jag inte pallat detta, hon fick allt att bli så mkt bättre. Hon smäller igen dörren och stickar iväg.
- Du hade bra gärna velat följa med henne på toa alltså. Säger Harry retsamt och slår till mig på axeln, så skrattar vi lite smått.
- Så det är liksom ni två, nu.. Fortsätter Zayn.
- Ja. svarar jag.
- Grattis eller vad man säger, ni är perfekta för varandra. Säger Liam glatt.
- Men...har du tänkt på, hur det blir..när vi ska hem sen och så...? Nu är det Harry som talar.
Usch jag ville inte tänka på det, jag ville att dem 3 veckorna här aldrig skulle ta slut, men något
inom mig sa att allt kommer bli bra ändå, vi skulle klara det tillsammans.
- Ehm.. jo, men det löser sig, jag vet det, men jag vill inte tänka på det nu, det är iallafall 3 veckor
kvar, sen har jag massa annat att tänka på, Niall också, så vi kan snacka om något roligare. Säger jag
snabbt.
- Är det bara jag som är grymt hungrig, sjukhusmaten vi fick här smakade ju jättekonstigt, även fast jag åt
asmycket, säger Harry då.
- Ja, men fatta hur hunrig Niall kommer vara då, om han vaknar... Säger jag, det sista lite tystare.
- Han drömmer säkert om mat eller något, han är i sin lilla matvärld, som vanligt. Säger Harry och vi börjar
skratta lite.
- Hoppas verkligen att han...klarar sig. Säger Zayn efter en stund, och vi alla blir tysta, sen ser jag att dörrhandstaget trycks ner, äntligen kommer Linnea tillbaka, tänker jag, men det är inte Linnea som kommer in
från dörren. Jag tar ett djupt andetag.
- Jo...
Kommentarer
Liiz
FUCK OFF, ;@@
Men åh, så fint. Skriiv mer :'(
Anonym
Asgrym novell, lite skills ändå att lägga ut inlägget 17.00.00 :)
Larry Stylinson
This is an amazing story, keep doing what you're best at...
More updating wouldn't be wrong.. Love to you..
Johanna
Du skriver asbra, tänkte vara fråga varför du inte har någon bild på harry i din design/bakgrund? :)
iallafall, hoppas du skriver så ofta som möjligt, för man blir nästan intill beroende av din novell. Jag läser många men den här slår allt.
Trackback
