Jag stod och bredde en smörgås nere i köket, när jag möttes av pappas rödgråtna ansikte.

- Vad har hänt? Frågar jag ledsamt och kollar mot honom.

- Det är Linnea, hon har fortfarande inte kommit hem och hon har inte hört av sig, vi har ringt polisen,

dem har letat för fullt hela natten och dem letar nu också, men det verkar vara rent ut sagt omöjligt att hitta

henne! Jag känner hur det sticker till i magen, vad hade egentligen hänt med min syster? Jag står länge och

bara stirrar upp i taket, vad ska man säga?

- Hon kommer nog tillbaka. Klämmer jag ur mig innan Laura kommer in genom rummet.

- Polisen har fått fram av vittnen att hon befinnde sig vid bowlinghallen tillsammans med killarna i One Direction, rånarna tog dem och henne, det var någon som var där vid bowlinghallen som berättade det. Säger pappa.

- Vänta, VAAAAA med killarna från One Direction, ja jag vet detdär med Mathildafreakinoutgrejen men lärde dem typ känna varandra då eller nåt?

Laura nästan skriker rakt ut, fast hon ser ut att ångra sig i nästa sekund då det här var allvarligt. Jag var inte dum nog att fatta, fatta vad de maskerade männen ville, även om jag hade glömt bort onedirection tottalt efter olyckan hade jag ju fått reda på vad det var för några, ett stort pojkband som känner massor av pengar...

Jag slog på tvn och kollade på nyheterna.

''Det brittiska pojkbandet One Direction har anmälts som försvunna, killarna ska ha spenderat tid i en bowlinghall då två maskerade män invarderat stället och kidnappat dem, en flicka var också med killarna och har också anmälts försvunnen'' jag stängde fort av tv:n - jag orkade inte höra mer.

Jag var den första som vaknade nästa morgon, alla andra låg och sov, jag kunde inte låta bli att titta

på linnea, jag tyckte så synd om henne, och hon var så otroligt vacker. När jag satt mitt inne i mina

djupa tankar kommer den stora rånaren in i rummet.. Han gick och drog av alla tejpar från våra munnar och alla vaknade.

- Ni får vara kvar här nu, vet inte hur länge, men håll käften annars åker tejpen på igen, nu kan ni snacka

om hur dåliga ni är för henne. Säger rånaren och pekar mot Linnea , sen går han..

- Linnea, förlåt de va inte me.. börjar jag innan jag blir avbruten.

- Säg inte förlåt, du har inte gjort något, ingen av er har gjort något!

- Vore det inte för oss skulle du inte sitta här nu, säger Niall och jag håller med.

- Förlåt för all jävla skit vi har utsett dig för.. Säger jag igen.

- Men sluta säg förlåt, om det är någon som ska säga förlåt så är det jag.

Jag kollar mot henne, hon såg väldigt ledsen ut, och vad snackar hon om, hon FÖRLÅT?

- Nej för helvete, ge dig, det har du ingen anledning till... vad har dem...gjort med dig egentligen?

Linneas perspektiv: Jag kände mig som världens värsta människa. allt var mitt fel, jag var ingen speciell

person, jag var bara jag, dethär var killarna i One Direction, jag visste att rånarna hade använt mig som

slagträ, demdär jävlarna till rånare var påväg att få sem dem ville , killarnas pengar skulle vara helt lost.

När Louis frågade vad dem hade gjort med mig, höll jag på att bryta ihop, men jag ville inte berätta,

jag ville inte göra allt värre än vad det redan var, det var bättre om dem inget fick veta.

- Inget.. Svarar jag lite svagt. alla kollade oroligt emot mig.

- Du vi ser det på dig och du sitter bara i underkläder. Säger Harry och jag känner hur jag rodnar i ansiktet.

- Det är inte som ni tror, de hade kunnit vara värre, det var nära men... Vad har dem gjort med er, Niall är helt blå i ansiktet.. Säger jag utan att riktigt tänka, ingen orkar riktigt svara, alla bara mumlar lite. Det var just i den stunden jag kom på, min plan, men jag hann inte säga något då rånarna kom in innanför dörren.

- Vi måste snacka ensam med killarna, bär tillbaka tjejen till det andra rummet! Säger den ena till den andra. Den andra var killen med den äckliga rösten, som hade våldtagit mig.

- Vad bra, för jag hatar demhär jävlarna, allt är deras fel, kan dem inte bara ge er alla deras pengar så blir allt bra bara, fyfan! Skriker jag samtidigt som rånaren bär upp mig.

Jag visste att rånarna inte ville att vi skulle vara vänner precis - detdär jag sa blev dem bara glada av, självklart menade jag inte vad jag sa och jag hoppas verkligen att Niall, Liam, Harry, Zayn och Louis fattade det, detdär ingick lite i min plan..

Kniven jag hade sett när rånaren bärde dit mig dan före låg fortfarande kvar, på samma ställe som igår, han

har haft den på sig hela tiden, han får inte ta av sig den, dethär måste funka..

Efter en stund kom ÄCKLIGARÖSTEN in till mig.

- Jag tycker om dig, jättemycket. Säger han och jag känner ilskan från topp till tå.

- Vi gör inte dethär för att vara taskiga mot dig, det är killarna vi vill åt, fattar du det? Fortsätter han och jag bara nickar han börjar smeka mig på kinden igen.

- Det är bra, allting kommer bli okej, var inte rädd, jag är här, jag är inte ond, det är dem som är det, som utsätter dig för massa skit. Säger han och inombords vill jag bara skrika rakt ut.

- Jag hatar dem, dem är onda, jag har aldrig gillat dem egentligen, dem tror att dem är något, jag vill verkligen berätta för dem hur mycket jag hatar dem och göra dem riktigt ledsna, för det är dem värda, kan du inte ta mig till dem sen så jag får göra det? Skådespelar jag, jag ser hur han ler under rånarluvan.

- Min kollega snackar med dem nu, men visst, lite senare..

''Lite senare'' orden ekar i mitt huvud, detta måste funka!

- Ska vi ta av dehär? säger rånaren och pekar mot mitt band runt armlederna.. Skojar han med mig, är han seriöst, är han helt jävla dum i huvudet?

- Ja tack. Svarar jag och klämmer fram ett litet leendet.

- Tyvärr måste jag ta på dig det sen igen när jag lämnar dig.

Jag nickar..

Efter en stund tar han tag i mig igen, och bär upp mig och stolen igen, skillnaden nu var att jag hade fria händer,

då blev min plan plötsligt så mycket enklare.

Det var nu det gällde, NU eller ALDRIG!

Andas in, andas ut, långsamma rörelser. Mina händer drar sig sakta men säkert ner mot hans ficka, försiktigt nu,

jag stoppade in handen långsamt i fickan och tog tag i kniven, han märkte inget. Jag kände hur jag börjar kallsvettas, jag hade ju knappt några kläder på mig, vart skulle jag lägga den så han inte skulle märka, snart var vi framme och han skulle sätta ner mig. Det var en ihopfällbar kniv som tur var, jag stoppa långsamt ner den i bhn, vad annars skulle jag göra? Han gick några steg till sen var vi framme, han satt ner mig ganska försiktigt, jag kollade ner i marken så man inte skulle se hur mycket jag svettades i ansiktet, tänk om han skulle märka det, märka att jag hade tagit dendär kniven.

- Förlåt, men jag måste göra dethär. Säger han och knyter fast mig med händerna igen. Sen gick han, ingen sa något, alla bara satt där och kollade, jag väntade ett tag så att jag var säker på att han hade gått.

Okej, nu var det snabbtänkt som gällde.. Kniven låg i bhn, mina händer låg precis så att det räckte till att man kunde ta tag i den, jag fick tag i den med ena handen.

- Jag har kniv här, vi måste få upp varandra, viskar jag. Eftersom handlederna liksom sitter fastbundna i varandra är det väldigt svårt att skära i repet, efter lite krångel hittar jag äntligen rätt riktning, mitt satt ganska löst och var ganska lätt att få av, nu hade jag fria händer igen, jag skar fort av mina fötter och sprang fram till Louis och började skära av hans rep, shiit vad hårt det satt! Tillslut var även han lös.

- Louis ta dendär gardinstången som hänger ovanför fönstret där bakom dem asfula gardinerna och krossa fönstret med det. Han gjorde som jag sa. Jag hade faktiskt inte vetat om att det fanns fönster förrän idag, dem hemska gardinerna hade varit över, dock var det väldigt litet. Jag skär av Harrys rep och de andras, sen va det bara Nialls kvar.

- Fönstret är så jävla högt upp, sätt stolarna på varandra. säger jag och i nästa sekund börjar dem forma en stolpyramid. Jag kämpar med Nialls rep som sitter riktigt, riktigt hårt, sen är han loss.

- Skynda som fan nu, Linnea gå först! Säger Louis.

- Nä ni får gå först! Säger jag.

- vi har inte tid att bråka om det nu! viskar Liam.. Liam blir den första som hoppar ut genom fönstret, fast det tar lite tid då det är väldigt trångt, sen putter dem ut mig och så Louis, Harry, Zayn och tillslut är det bara Niall kvar, det tar även här längst tid för honom då han också redan var skadad och utmattad, han var ännu blåare i ansiktet och hade inte mycket kraft i kroppen. I samma stund hör jag hur rånarna kommer in, alla 5 bokstavligt talat drar ut Niall och sen springer vi så fort vi kan! Jag har aldrig någon gång i hela mitt liv sprungit så fort! Rånarna skjuter mot vårat håll, vi fortsätter att springa!

vi springer så fort vi kan, Niall är den som är mest skadad och han orkar knappt springa, egentligen är jag också väldigt svag, men nu gäller det livet!

- Kom igen! Skriker jag

- Aaaaaj! hör jag att någon skriker, jag vänder mig om och möts av en blodig Niall. Helvete, han var träffad!

- Fan också! Niall försök spring!, du klarar det.

- Jag orkar inte, bry er inte om mig, låt inte ni bli skjutna också! Klämmer han fram. Shiit, han hade ramlat pladask på marken. Jag kunde inte lämna honom här. Jag springer fram till honom.

- Vad gör du, dem kommer träffa dig också! Säger han. Inom tiondelen av en sekund får jag panik och vet inte vad jag ska göra, nästa sekund slänger jag upp honom på min rygg och springer iväg. Jag känner hur hans blod droppar emot mig, jag orkar egentligen inte detta, men jag gör det ändå. Sen springer vi allihopa bort så långt vi kan tills dem slutar skjuta och vi inte är inom synhåll längre. Vi hamnar på någon äng, jag lägger försiktigt ner honom.

- Liam, Harry, Zayn, hämta hjälp, jag och Linnea stannar här med Niall skriker jag och i nästa sekund är dem iväg. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det ser ut som Niall blir helt blek i ansiktet, sådär dödsblek som dem brukar bli i filmer. Jag kollar mot honom, sen mot Linnea. Jag känner hur min värld rasar samman. Det här får

inte bara hända, det här händer inte, varför , varför, varför?

NIALL DÖÖÖÖD ? NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

---

Dethär kapitlet tog väldigt lång tid att skriva då det blev så fail och rörigt och jag gjorde om de hela tiden,

de e fortfarande ganska rörigt men det får duga.. shiit, dedär med Niall ?

vad tror ni kommer hända nästa kapitel då?

stackars Niall & vilken hjälte Lou var som bärde honom på ryggen? shiit :o

måste plugga nu men nästa får komma imorgon !