Jag är snabbare så jag tar tag i henne och stannar upp henne.

-Danielle för helvete, börjar jag.

-Liam för helvete, säger hon då.

-Sluta vara så barnslig nu, detdär var inte nödvändigt, säger jag irriterat.

-Ska jag sluta vara barnslig?

-Ja, det ska du, suckar jag.

-Jag kanske är barnslig, men jag låtsas iallafall inte som att du inte finns! Skriker hon upprört.

-Jag låtsas inte som om du inte fanns, hade det varit så hade jag inte stått och snackat med dig här nu.

-Nejmen..Du och Georgia pratar och skrattar hela tiden, stöter ut mig och Harry tottalt typ, herregud, märker du inte att hon stöter på dig? Du stöter på henne också känns det som, jävligt bra stil mot både mig och Harry tycker jag, idiot! Säger Danielle upprört.

Det gjorde ont i mig när hon sa så, varför skulle allt bli så fel? Jag stöter absoulut inte på Georgia, varför trodde hon det? Danielle är den ända får mig och jag skulle aldrig göra något sådant mot Harry, jag ville ju bara visa Georgia ett gott intryck, tänker jag.

-Men Danielle, du förstår inte, suckar jag.

-Jo jag förstår nog, jag duger inte längre, när det finns en snygg modell i huset är det självklart hon du vänder dig till, istället för att ens snacka med din flickvän, säger hon, det sticker till i hjärtat ennu mer.

-Danielle, du överreagerar verkligen, jag stöter inte inte på henne, ville bara ge henne ett gott intryck, och du är fortfarande den vackraste, jag skulle aldrig sätta henne före dig, har du sett hennes glugg eller? Säger jag utan att riktigt tänka. Danielles ögon fylls med tårar.

-Så du klagar på hennes utseende nu också? Visst att du tycker jag är vacker, men det är bara dålig stil att klaga och hålla på på henne, så omoget liksom, men även om du bara försökte göra ett gott intryck så behöver du ju inte dissa mig för det häller? Säger hon upprört.

Jag tänker efter det hon nyss sagt, hon var väldigt överkänslig, men visst hade hon rätt, jag hade behandlat henne ganska illa och som utväg och för att komma undan börjar jag klaga på Georgias utseende, vilken jävla idiot jag är..

-Danielle, du, du har rätt, förlåt för att jag typ dissade dig, men du ska veta att du är den jag älskar, för den du är, säger jag, sen kramar vi om varandra och möts i en perfekt kyss,  jag måste vara världens lyckligaste kille, tänker jag.

Harrys perspektiv: Jag satt kvar på sängen efter att Danielle och Georgia sprungit iväg.

-Den lilla jäveln, Harry gör nåt förfan, hon slog mig utan anledning! Säger hon irriterat, jag bara tittar ner i sängen.

-Näpp, hon slog inte dig utan anledning, säger jag lite svagt.

-Vadå? Hon är en jävla idiot, är du på hennes sida nu också?

-Håll käften Georgia, hon är ingen idiot, visst det var fel av henne att slå dig men..

-JA, jävligt fel, tänker fan ringa polisen och anmäla det under kategorin misshandel om du inte gör något, säger hon bitchigt. Vad fan var det med henne?

-Hon misshandlade dig inte precis och det vet du, sluta överdriva, säger jag.

-Nej men ändå, vad fan håller hon på sådär för? Klagar Georgia.

Jag vill egentligen bara skrika, men jag samlar mig, klappar på platsen bredvid mig så att hon sätter sig där.

-Skulle inte du bli lite avundsjuk om jag dissade dig tottalt för en annan tjej?

-Men Harry, vad menar du med det? säger hon irriterat.

-Det jag menar är att min favorittjej dissar mig tottalt för en av mina bästa vänner, min bästa väns flickvän blir också tottaldissad av sin pojkvän, ni ignorerar typ oss och håller på med varandra, kladdar smör i varandras ansikte och sånt skit. Säger jag så samlat som möjligt, jag var faktikst väldigt irriterad.

-Men Harry, jag försökte bara göra ett gott intryck liksom, säger hon bekymrat.

-Genom att skryta om en massa grejer, och varför just bara Liam och inte de andra? Suckar jag.

-Asså, förlåt Harry, det är bara det att Liam har liksom alltid varit min favorit i bandet, men tro inte

att jag försöker utnyttja dig nu, Liam är min favorit i bandet, som sångare,som One Direction som sakt liksom, så jag försöker väll vara lite extra märkvärdig, men misstolka det inte nu, för du är min favorit som person, alltså inte som Harry Styles från One Direction utan bara som Harold Edward Styles, du är liksom den bästa killen jag någonsin har träffats och jag vet inte vad det är med mig, jag kan inte riktigt vara mig själv inför massor av andra människor, det är därför jag blir så konstig och dryg men när jag är med dig, kan jag vara mig själv till 100 procent, så snälla, förlåt mig och lita på vad jag säger, säger hon. Först blir jag lite skeptiskt men sen kan jag inte undgå att tränga fram ett litet leende, jag visste själv hur svårt det kunde vara med allting.

-Okej Georgia, men du..var dig själv bara, försök vara den jag lärt känna, för jag lovar att alla skulle gilla det mycket mer, speciellt jag, säger jag, sen kan jag inte hålla mig längre, jag sluter mina ögon och möts i en perfekt kyss. Jag viskar till Georgia att hon ska låtsas som ingenting när hon möter Danielle. Vi går ut i rummet hand och hand och där sitter nu dem båda, Danielle och Liam.

-Alltså, jag tror jag måste hem, säger Danielle och reser sig upp ur soffan, men Liam drar ner henne igen.

-Nej, du stannar här med mig, säger han och flyttar sig närmare. Louis kommer bakifrån och slår till mig lite lätt i bakhuvudet.

-Eeey, är det okej nu eller? Frågar han lite busigt, jag rycker på axlarna i brist på något att svara, så han tittar mot Liam istället.

-Ehm, ja typ, fast jag skulle nog behöva snacka lite med dig Harry, säger Liam och tittar på mig.

-Gör det snabbt isåfall, Louis stanna här, jag vill inte vara ensam med henne, säger Danielle störigt och kollar på Georgia, hon står bara tyst en stund.

-Chilla brudar, jag stannar! Säger Louis.

-Jag kommer snart, säger jag och kysser Georgia på pannan, sen går jag bort i ett annat rum med Liam.

-Öhm alltså, det blev lite konstigt allting, börjar Liam, jag tittar ner i golvet.

-Ahaa, svarar jag osäkert.

-Förlåt om vi typ dissade er, det var fel, ville bara göra ett gott intryck liksom, men det var fel att dissa er bara för det, men asså, tro inte att jag stöter på henne eller något, som Danielle verkar tro, för alltså dels så älskar jag Danielle och hon skulle aldrig kunna utbytas mot någon, sen så skulle jag aldrig göra så mot dig, kompis, säger Liam ganska allvarligt med sin papparöst, det var inte ofta vi hade så seriösa samtal. Jag suckar.

-Hon och jag snackade och, alltså, hon brukar inte vara sådär, hon är inte som hon brukar när hon är ensam med mig, men skitsamma, vi har snackat och allt är bra, och asså, jag pallar inte bråka, det här blev värsta stora grejen ju fast det knappt var någonting, men om du lovar att inte dissa mig och hålla dig till din tjej så är allt lugnt, svarar jag.

-DEAL

-DEAL

Georgias perspektiv: Det blir en väldigt stel stämning när killarna lämnar rummet, Danielle kollar bitchigt mot mig men jag kan inte bli sur, för när jag väl tänker efter hade jag också blivit sur och avundsjuk om samma sak hade hänt mig, som tur är så är Louis i samma rum och försöker lätta upp stämningen lite.

-Hörrni tjejer, inte ska ni bråka inte, tjejslagsmål är visserligen kul, men så långt ska vi inte gå! Säger han skojandes.

-Jag tror jag går ändå och jag tänker inte säga förlåt för att jag bitchlapade dig, säger hon och reser sig upp ur soffan, jag hejdar henne innan Louis hinner göra det.

-Danielle, vänta..säger jag, vad skulle jag nu säga? Hon vänder sig om.

-Vaddå? Frågar hon kyligt.

-Du alltså, gå inte, allt blev så fel, jag förstår att du är sur för när jag tänker efter så skulle jag också vara det, så du är inte alls en idiot för att du slog till mig, jag skulle antagligen också ha gjort det, så du har all rätt att vara sur, och jag försöker inte fjäska till mig en förlåtelse eller något, men bara så att du vet, säger jag, ganska förvånadsvärt, för var fick jag orden ifrån liksom?

Danielles perspektiv: Jag vet att jag överreagerade lite, men det var svårt att inte göra det, efter att Georgia sagt sitt vet jag inte riktigt vad jag ska säga, jag backar tillbaka lite igen.

-Ehm asså, jag är ingen sån som, du vet, bestämmer vilka min pojkvän umgås med, men asså, jag vill ju gärna inte bli dissad av honom när han är med någon annan, om du fattar, så håll dig till Harry, så håller jag mig till Liam, säger jag ändå, hon ler lite.

-Jo, jag förstår, han är rolig, vad glad att du har honom, säger hon vänligt. Hon kanske inte var så hemsk ändå?

-Ja, jag vet, Harry också, men jag tänker ändå gå, men vi kanske ses någon gång, säger jag och hon nickar. Jag går till hallen och tar på mig min jacka och mina skor och innan jag ska gå kommer Harry och Liam in till hallen.

-Måste du gå? Frågar Liam lite olyckligt.

-Nej det måste jag inte, men jag vill, men alltså, det är okej, vi ses snart igen, säger jag och pussar han snabbt på munnen, sen säger jag snabbt hejdå till alla och försvinner ut genom dörren.

Louis perspektiv: Trots deras lilla förlåtande var det ganska lättsamt att en av dem försvann, att vara dem som ''håller humöret uppe'' är inte så speciellt lätt alla gånger. Jag sätter mig på soffan med dem andra, Harry och Georgia slår sig ner bredvid varandra så att Georgia nästan sitter i Harrys knä. Jag sneglar lite på dem. Georgias blonda hår påminde om Linneas, deras sätt att sitta i soffan påminde mig om dagen då jag sjungit Nialls verser och hon kommit ut backstage efteråt när vi satt i soffan, sen hade vi berättar för varandra hur mycket vi älskar varandra, jag kunde inte låta bli att bli avundsjuk på både Liam och Harry, som hade sina tjejer just nu, eller ja nästan då, Danielle hade ju stuckit. Mitt i mitt tänkande börjar Georgia snacka.

-Ehm, förlåt om jag ställde till med ett jävla liv här, det var liksom inte med meningen, utan det bara blev så, säger hon oskyldigt och kollar på alla, det låter så roligt och ynkligt så att alla börjar garva. Efter ens tund försvinner mer och mer folk och det bli bara jag och Niall kvar, vi hade bestämt oss för att sova över.

Vi var inte så trötta så vi tog på spotify och började dansa runt till Nialls spellista.

-Normala vi är! Skrattar Niall.

-Oh yeah babe! Svarar jag, sen börjar ''One thing'' spelas.

-HAHA ASSÅ VILKEN BRA LÅT? VILKA ÄR DET SOM SJUNGER? JUST DET, ONE DIRECTION, SÅ SJUKT BRA VI ÄR! Tjoar jag samtidigt som jag hoppar runt som en drogad kanin, vad fick jag energi ifrån? Jag märker att Niall börjar asgarva och att han börjar spela upp en film på mobilen.

-HAHA, denhär ska upp på youtube! Säger han, jag dansar fram till honom och kollar på filmen, självklart hade han filmat utan att jag hade märkt det, måste erkänna att min dans var riktigt charmig, han hade fått med när jag sa ''HAHA ASSÅ VILKEN BRA LÅT? VILKA ÄR DET SOM SJUNGER? JUST DET, ONE DIRECTION, SÅ SJUKT BRA VI ÄR'' också, precis innan vi går och lägger oss knackar det på dörren.