-Ni har ett performance imorgon va? Frågar Linnea, jag nickar som svar.

-Men jag har en överraskning till dig efteråt, svarar jag lite busigt.

-Va vadåå? frågar hon nyfiket, jag skrattar lite.

-Berättar jag det så är det ju ingen överraskning längre, du får se imorgon!

---

Killarna var väldigt upptagna idag och hade inte bara ett performance utan också intervjuer dem skulle gå på. Dem skulle bli intervjuad för Frida och vara med i något svensk program, det fick mig att tänka på när jag blev intervjuad, efter att jag hade vunnit detdär priset backstage på Ellen Degeneress show, hade jag kvar den tidningen?
-Hallå är du vaken? Frågar Josephine, jag skakar på huvudet lite, har jag lyckats sitta och dagdrömma igen? Jag nickar som svar och tar en klunk av min kaffe latte, vi satt inne på Epresso house i Stockholm och fikade.
-Så vad sa jag nyss då? Frågar Josephine lite irriterat.
-Förlåt, jag satt och dagdrömde, men nu lyssnar jag, svarar jag glatt.
-Jag ska träffa Zayn efter deras performance ikväll, han sa att jag skulle ha på mig någon fin klänning, men jag har ingen aning om vad jag ska ta, och vi är inte ens hemma vid min garderob häller, suckar Josephine.
Justja, hur kunde jag glömma det? Josephine och Zayn hade ju varit ute igår också, och jag visste ingenting om det, allt jag visste var att ZAyn och Louis hade messat lite och att det tydligen hade varit lyckat, mitt i hennes klädbekymmer kom jag på att jag hade problem med det också, Louis skulle ju överraska mig ikväll och jag har inget att ta på mig!
-Jag måste också fixa något, vi får gå och köpa något snyggt helt enkelt, men hur var det igår förresten? Svarar jag. samtidigt som jag leker lite med min latte. Hon kollar ner lite blygt innan hon möter min blick.
-Det var helt..jag vet inte vad jag ska säga, Zayn är verkligen speciell, inte alls som andra killar, och det kanske är fel av mig att gå ut med honom igen eftersom jag gillar honom så mycket, eftersom vi snart måste åka ifrån varandra, men som du sa till mig, så måste man våga ta chanser, vi kommer ju träffas igen, svarar hon lite genant. Jag var väldigt glad för Josses skull, hon hade alltid haft det svårt för att träffa killar, och hon och Zayn skulle vara perfekta tillsammans, även fast det kanske tar ett litet tag tills dem kommit så långt.
Jag suckade lite dock om detdär att ''de snart måste lämna varandra'' för så var det ju självfallet för mig också, men tanken på att jag kanske ska bli signerad av en modellargentur i London gjorde allt så mycket enklare, dessutom skulle jag få träffa dem snart igen, efter Sverigetrippen skulle dem vidare till Tyskland i några dagar men sen skulle dem också komma till London och jag är ju fortfarande i London då, så jag skulle få se dem snart igen, fast än är inte Sverigeveckan slut.
Vi sitter säkert inne på espresso house och snackar om..ja tjejsaker, som skor, kläder och heta pojkband i säkert en timme innan vi rusar iväg för att shoppa. Jag har ju ingen aning om vad jag ska ha på mig? Louis hade ju inte sagt något, när vi står inne på Lindex fipplar jag upp mobilen ifrån fickan och skriver ett meddelande till Louis ''Hey har lite problem här, vet inte vad jag ska ha på mig ikväll, vad är det för överraskning?<3''
Efter att jag har skickat iväg smset står jag bara och ler åt hans namn på displayen i säkert flera minuter, så jag märkrer inte ens att någon står bakom mig och glor. Jag vänder mig om hastigt , där står en tjej i kanske 14 års åldern, med rött hår och slitna jeans, och självklart en 1D tröja, hon ler stort mot mig.
-Åh, du är Linnea, Louis flickvän, va? Jag älskar Lounnea, kan jag snälla få ta en bild med dig? Frågar hon.
Ärligt talat var jag inte på snackhumör just nu, jag ville gärna kunna sms med min pojkvän utan att folk skulle behöva stå och glo på om vad man skriver, men snäll som jag är ställer jag upp ändå. När hon har gått skyndar jag mig fram till Josephine som står och väljer bland klänningarna, hon håller upp en fin, kort lila sommarklänning, med en liten urringning.
-Oh my god, jag måste verkligen testa denhär, visst är den fin? Säger hon stressat, jag nickar instämmande,
man hade lika gärna kunnat rista in ''Josephine style'' på klänningen. Jag känner att det vibrerar till i fickan och klickar genast in mig på meddelanden. ''Ta på dig något fint, eller asså du är fin i ALLT men ja du fattar <3 Ses snart'' Jag log stort för mig själv. Tillslut köpte jag en beige liten sommartopp klänning, som satt perfekt.
Jag tar bild på klänningen och lägger upp på bloggen, jag hade nu fått rejält många läsare och dem flesta älskade outfit och kläd inlägg, så självklart skulle jag visa upp mitt nya fynd. Det kändes lite konstigt egentligen, att lilla jag hade fått en sådan stor blogg och att lilla jag plötsligt blivit så intresserad av mode, min blogg bestod iallafall av mycket mode, men egentligen så..är ju inte jag som någon annan av de andra modetejejerna liksom, jag är ju bara jag, jag är ingen Kenza direkt. Efter att vi har gått runt och glott i lite olika affärer utan att ha hittat något är det dags för att fixa oss inför killarna. Jag och Josephine som involverat killarnas hotellrum står ganska lång tid framför spegeln och fixar oss, jag sotar mina ögon lite grann och tar på lite puder och mascara, sen var jag färdig, jag brukade inte trivas i klänningar, men denhär lilla klänningen om man nu kunde kalla den för det passade faktiskt riktigt bra på mig, jag såg faktiskt riktigt snygg ut om jag får säga det själv. Killarna visste att vi var här men vi ville ändå busa med dem lite, så vi bestämmer oss för att gömma oss bakom den enorma soffan och skrämmer skiten ur dem när dem kommer in, vilket vi lyckades ganska bra med, Niall blir så rädd att han flyger upp i luften. Det ser så roligt ut att jag måste lägga mig ner och vrida på mig av garv, men sen kan jag inte garva mer eftersom jag ska ut med Louis. Zayn tar tag i Josephines hand och Louis i min, sen går vi ut på gatan och försöker gömma oss undan från alla paparazzis med våra solglasögon, vilket vi lyckas riktigt bra med för en gångs skull, Louis leder mig till en limousin som vi sedan hoppar in i. Jag blir helt mållös när vi sitter där, att åka limousin är verkligen häftigt, speciellt om man sitter bredvid världens bästa pojkvän, vi sitter länge och snackar om allt möjligt.
-Vart ska vi egentligen? Säger jag tillslut, efter att vi har åkt i ungefär 40 minuter.
-Du får se, vi är snart framme, säger Louis och kysser mig.
Jag vet inte vad det är med honom, dendär killen egentligen, han dendär Louis, ja, min pojkvän, han fick mig alltid att må så bra och hans kyssar, ja, det går inte att beskriva, men jag säger bara en sak NOM NOM NOM! Det spelar ingen roll om jag är arg, ledsen, förkyld, friskt, glad, sjuk, whatever, varje gång våra läppar möttes, känns jag så...lugn, allt blir så perfekt, det är med Louis jag vill vara, föralltid. När vi är framme hoppar han ut och öppnar limousindörren och tar tag i min hand, som en riktig gentleman.
-Du hade inte behövt, svarar jag lite blygt.
-Allt för dig, svarar han med en blink.
Han leder mig in till något mörkt ställe, jag kan inte se något, men jag känner doften av mat.
-Mr Tomlinson? Säger någon servitör. Louis svarar och vi får hänga av oss våra jackor, vi får gå in i ett rum och när jag ser det blir jag aldeles mållös, vi var inne på en restaurang, helt själva, som jag antar att Louis hade hyrt, och det var liksom...liksom...liksom, helt sjukt fint, bordet var dukat med vita dukar, i glasen satt röda hjärtformade servetter och på bordet låg också massa röda hjärtan, det kändes som att allt var som direkttaget ur en romantikfilm, det var så otroligt fint, och vacker musik spelades i bakgrunden. Jag slänger mig i Louis armar, hade han gjort allt dethär för mig?
-Tycker du om det? Frågar han lite nyfiket.
-Nä, det märker du inte va? Jag älskar det, du hade inte behövt... han sätter pekfringret för mina läppar och kysser mig igen, detdär lugnet uppstår igen, dendär känslan, som jag inte kan beskriva, dendär NOM NOM NOM och den där lugna, speciella känslan, som bara Louis fick mig att känna, jag är verkligen helt dökär i denhär killen. Han drar ut stolen för mig, jag himlar lite med ögonen, det är självklart gulligt, men han behöver inte...
Servitören kommer ut med menyer, jag bestämmer mig tillslut för att ta en ryggbiff med bakad potatis till, Louis beställer samma, sen beställer vi in ett flaska vin. Jo, jag vet att jag är för ung, men kom igen!
Vi sitter länge och snackar om allt möjligt, om hur mycket vi älskar varandra. Jag var fortfarande väldigt förvånad över allt dethär, visst, Louis har alltid varit väldigt söt och lite romantiskt, men såhär romantisk? Det var mer en jag visste. Nu satt han inte och skojade som han ofta brukar, han behövde liksom inte det, att han är rolig är redan bekräftat, han är inte bara den roliga skojar typen, utan man kan faktiskt sitta och snacka seriöst också, vilket vi gjorde just nu, ingen kände något behov av något skämt, vi hade varandra, jag log stort.
-Vad tänker du på babe? Frågar Louis gulligt, jag suckar lite lyckligt.
-Just nu satt jag faktiskt och tänkte på att jag är så lyckligt lottad, en gång var jag bara ett vanligt fan, inte den galnaste sorten men jag var ett fan iallafall, min syster snackade om er killar hela tiden, jag bara drömde om att en gång få träffa er, speciellt dig, jag minns såväl på Ellen Show när jag såg er för första gången, det gick inte att slita blicken ifrån dig, och jag är riktigt glad att min syster svimmade, så vi fick lära känna varandra, hade hon inte gjort det, hade jag fortfarande bara varit en av alla dem som drömmer om att få vara din, svarar jag med ett stort leende, Louis ler tillbaka sådär gulligt som bara han kan också.
-Jag drömde om att få träffa dig också, svarar Louis.
Jag skrattar till lite, han visste ju inte ens vem jag var.
-Vad söt du är, men du visste inte ens vem jag var, svarar jag.
-Nej, men jag drömde om att få träffa den rätta, och det gjorde jag, svarar han. Jag blir så rörd att jag inte kan undgå att låta några glädjetårar sakta glida ner ifrån min kind. Folk säger hela tiden ''Jag måste vara den lyckligste i hela världen'' men när jag säger det, eller tänker det, så bara vet jag att det  är sant.
Dendär ryggbiffen var helt plötsligt inte så intressant längre, jag var mer sugen på Louis läppar, jag böjer mig över bordet och kysser honom. Vi fortsätter att äta och tillslut kommer desserten.
-Jag ska bara gå på toa, säger Louis efter en liten stund och går iväg. Helt plötsligt släcks lamporna i taket, jag blir lite fundersam. En lampa tänds  lite längre fram i restaurangen, musik börjar spelas och Louis börjar sjunga. Lyssna medan nedanståenda läses.