---

Jag slår hårt i väggen igen, för i helvete Louis, han hade ju rätt, måste dehär gå ut över honom nu också? Duktigt gjort Louis, duktigt, att starta upp ett bråk med din bästa vän som inte har gjort någonting i onödan, är jag verkligen så jävla dålig? Jag måste vara den sämsta personen i hela universum. FUCK!

---

Linneas perspektiv:
Jag står länge och bara stirrar på mobilen, vad hade precis hänt? Dethär fick inte hända, varför skulle det bli såhär? Allt blev bara så feeeeel. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag ringa upp? Han skulle antagligen inte svara, men jag måste ju verkligen prata med honom, fast nej, inte nu, eller?
-Linnea, vad gör du? Du har stirrat på din telefon i över 10 minuter nu, vi måste göra färdigt detta.
Jag vänder mig om och möter hans blick. Dethär spelade ingen roll längre, jag hade så mycket
annat att tänka på, endast Louis fanns i mina tankar.
-Det var Louis, säger jag och tittar upp för första gången på 10 minuter, han kollar på mig med spända ögon.
-Vad handlade det om? Frågar han, sådär nyfiket, vad var det med han och sin nyfikenhet egentligen?

Louis perspektiv:
Jag låg på sängen med händerna för mitt huvud, jag skämdes, som en liten hund över vad jag sagt till  Harry, och jag var ledsen, riktigt ledsen över Linnea. Vad är meningen med livet nu? När du orsakat din bästa vän till tårar och när din flickvän gått dig bakom ryggen. Jag mindes varenda ord hon sagt under telefonsamtalet, hon lät så förvånad, så oförstående, men jag vet att hon visste precis vad jag snackade om. Vad är det för fel på mig egentligen? Först Eleanor, vi hade ju knappt aldrig ett förhållande, även om vi själva trodde det, och sen när jag äntligen fann min livs kärlek som aldrig skulle svika mig, som jagen  promise ring med, så svek hon mig ändå. Hade allt hon sagt till mig aldrig haft någon betydelse? Betydde jag aldrig något egentligen? Var hon bara ännu en tjej som var ute efter uppmärksamhet och efter mitt kändisskap? KÄNDISSKAP - SLÄNG DIG I VÄGGEN! Jag orkar inte med det just nu, jag orkar ingenting. Det ringer på iphonen, jag tar upp den i hopp om att Linneas namn ska lysa upp displayen, jag ville det, ville se om hon brydde sig att ringa tillbaka, men jag skulle ändå inte orkat svara. Till min besvikelse är det inte hennes namn jag ser, utan mammas.
''Hej'' svarar jag, jag försöker att låta som vanligt, jag orkade inte ta någon diskussion med mamma nu.
''Hej gubben, skulle du komma till oss idag eller? Vi vill veta vilken tid'' Säger hon, det kändes skönt att höra hennes röst igen, hon är så saknad, hon har alltid funnits där för mig, jag har alltid kunnat vänt mig till henne, hon är kvinnan som gett mig liv och nu fanns hon där också, hur svårt kunde det egentligen vara att berätta för henne att jag älskar henne? Jag måste säga det, tänker jag.
''Jag älskar dig mamma'' säger jag då, det blir tyst en liten stund. Hon låter väldigt förvånad när hon svarar.
''Jag vet, och du vet att jag älskar dig också, har det hänt nåt specielltt lilla gubben?'' Svarar hon, för mamma var jag fortfarande hennes lilla gubbe.
''Nej, eller, jag kommer lite senare ikväll, jag måste fixa en sak först'' svarar jag.
''Okej, kommer Linnea också? Jag måste veta hur mycket mat jag ska laga'' Så fort hon nämner hennes namn sticker det till i magen, faaaaan!
''Nej, Linnea kommer inte'' svarar jag lite för snabbt, duktigt Louis, nu fattar väll mamma också.
''Okej, men vi hörs, kram''
''Kram''

Jag måste verkligen snacka med Harry, Linnea skulle jag inte orka snacka med just nu, men Harry.. Jag måste fixa dethär, jag hade ställt till det och jag måste ställa allt till rätta, jag hatade verkligen att bråka med honom.
Han hade bara stuckit iväg, mobilen hade han lämnat och jag hade ingen aning om var han var, men jag visste att han brukade sticka till Milkshake city och sitta där när han är lite nere, jag bestämmer mig för att ta mig dit, och mycket riktigt - där sitter han. Jag tar ett djupt andetag innan jag går fram, säg inget du inte menar nu Louis, tänker jag. Han kollar ner i bordet, tillslut möter jag hans blick, jag slår mig ner mittemot, ingen säger någonting.
''Förlåt'' säger båda komiskt nog samtidigt, vilket gör att vi skrattar till lite.
''Men du har inget att säga förlåt för ju? Det var jag som betedde mig som en idiot, du gjorde inget fel, du brydde dig bara om mig, och jag tänkte verkligen inte innan jag sa detdär om att du inte visste hur det kändes, så förlåt'' säger jag igen.
''Jo, det har jag visst det, jag borde inte ha blivit så arg för jag vet själv hur det känns och man vill kanske bara vara ifred oså..så förlåt'' säger Harry. Vi flinar lite mot varandra, skönt att det var lugnt mellan oss igen.
Sen börjar jag berätta allting, om samtalet och om dendär killrösten i bakgrunden, vi satt och snackade deepshiit i minst en timme.

Harrys perspektiv: Det kändes skönt att bara snacka ut om allting med Louis, vi förstod varandra riktigt bra, men jag kände fortfarande på mig att Louis överdrev, det behöver ju inte alls vara så som han tror, Linnea känns inte som svikartjejen direkt, det gjorde iochförsig inte Georgia häller men jag känner Linnea, hon älskar Louis, dem älskar verkligen varandra och man ser att det dem har är äkta, Linnea skulle väll inte kunna vara med någon annan eller? Isåfall är nog allt ett misstag, hon är ändå en av mina bästa tjejkompisar, tänker inte Louis snacka med henne tänker jag snacka med henne, jag vill veta hur det egentligen är. Jag hoppas verkligen att det kommer bli bra emellan dem. Men nu ville jag bara fortsätta snacka på med Louis. Vi sitter och snackar riktigt länge tills han måste gå, han skulle åka till sin familj. Vad skulle jag göra nu? Niall skulle ju hem till Irland dessutom, jag skulle nog gärna vilja träffa min familj också.

---

sådär ja, då fick ni et till kapitel då :D