that's what makes you beutiful - kapitel 5
- Nej, jag stannar, ska bara ringa killarna och informera. Säger han och tar upp sin iphone..
Precis då kommer en doktor ut ur rummet...
Louis perspektiv:
Jag ringer Harry och berättar var jag är någonstans, vad som har hänt och att
jag blir kvar ett tag.
- Ska vi komma också eller? Frågar han och precis då kommer en läkare ut ur rummet.
- Nä, det är lugnt men jag måste lägga på nu.
Linneas perspektiv:
- Hej din syster har vaknat nu. Säger läkaren och tittar mot mig vänligt.
- Är hon okej, vad var det med henne? Frågar jag lite försiktigt. Jag ser att läkarens smile suddas
ut lite.
- Hon fick ett stressanfall, därför svimmade hon, men det var en ganska rejäl smäll i huvudet, såå..
- Så? Frågar jag.
- Du borde ringa dina föräldrar, men hon fick hjärnskakning, och har en ganska kraftig minnesförlust, men den brukar gå över. Säger läkaren. Jag nickar mot henne. Tänk om hon inte kommer ihåg vem jag är?
- Ni kan få gå in till henne om ni vill. Säger läkaren och kollar mot mig och Louis.
Det kändes bara så fel att min rosahåriga, glada, spralliga syster låg där bland de vita, trista, hemska
sjukhussängarna.
- Hej, minns du mig? Frågar jag lite svagt.
- Vem är du? Frågar hon och jag rör inte en min. Efter en liten stund hör jag att hon börjar skratta.
- Det är mycket jag inte minns, men det är klart jag minns dig syster, kan du tala om för mig vad som hände
och vem det är som står där borta? Säger hon och kollar mot Louis. Dethär skulle inte vara lätt att förklara.
- Ehm jo, du vet One Direction?
- Eh, nä, vad är det?
- Ett pojkband som du är galen i. Hon kollar frågande mot mig.
- Jag kan inte minnas något, men vilket töntigt namn på ett band. Säger hon och jag hör att Louis börjar flina.
- Du kan gå om du vill, Louis. Säger jag och kollar mot honom.
- Nä, jag vill höra din underhållande berättelse, det kan bli ganska kul. Skojar han och jag flinar mot honom.
- Iallafall så var vi på en show som heter Ellen Degeneress och såg dem live, sen vann jag en tävling, man vann
en One Direction goodie bag och fick vara med i en intervju backstage, du följde med backstage och så såg vi
louis där, du sprang fram till honom, freakade ut, och sen antar jag väll att du blev så stressad så du bara föll ihop.
- Men va, vem är Louis?
- Killen som står där borta, han är också med i bandet.
- Du behöver inte luras nu, berätta hur det gick till på riktigt, dethär är fan allvarligt, och erkänn bara att Louis är din kille eller något, varför skulle han annars följa med hit? Jag suckar.
- Kille, nej absolut inte!
Louis perspektiv:
Orden ekar lite i mitt huvud ''kille, nej absolut inte'' nä så var det ju inte, men ''absolut inte'' lät så, ah, jag vet
inte, som att jag inte duger till någonting. Jag skakar av mig mina tankar.
- Det är faktiskt sant, jag är Louis och jag är med i One Direction. Säger jag för att hjälpa Linnea på traven.
- Bevisa det, sen tror jag er. Säger Mathilda. Hur ska man bevisa det? Är det första jag tänker. Linnea tar upp sin telefon och går in på internet.
- Vad gör du? Frågar jag lite nyfiket.
- Googlar ditt namn. Säger hon och flinar mot mig, jag flinar tillbaks.
- Så titta, du ser där att jag har sökt på Louis Tomlinson och du ser att det är han på utseendet, när du kommer hem till ditt rum och möts av alla affischer du har på väggarna kommer du se att det är han också, behöver jag säga nåt mer? Jag skrattar till lite.
- Ehm förlåt typ, men dethär var väldigt, ehm, konstigt, jag vill få tillbaks mitt minne. Säger Mathilda olyckligt, jag kollar mot henne och svarar innan Linnea hinner svara.
- Du, det är lugnt och du kommer säkert få tillbaka ditt minne.
- Men en sak fattar jag fortfarande inte, varför är du här? Frågar hon och kollar förvånat på mig.
- Haha, jo men jag kände mig skyldig till det. Sen awh:ar dem båda.
- Mamma och pappa kommer snart, du kommer bli utskriven imorgon, och det kommer bli bra, ditt minne kommer komma tillbaka.
Precis då kommer en läkare in i rummet.
- Dina föräldrar kommer snart och jag tror det är bäst om du får vila lite emellan åt. Säger läkaren och kollar mot mig och Linnea. Vi går ut från rummet.
- Hur ska du komma till hotellet sen? Frågar Linnea när vi går ut från rummet.
- Ehm, jag vet inte, men det ordnar sig nog.
- Mina föräldrar kan säkert skjutsa dig.
- Ja, om det är okej för dem så, men bara på ett villkor? Flinar jag.
- Haha okej, vadå?
- Jag såg att dem hade ett litet café där nere, så jag måste få bjuda dig på en bulle!
- Hahahah, deal! Skrattar hon.
Jag kan inte låta bli att le, Linnea får mig att le och jag har inte tänkt på Eleanor alls.
Vi beställer en kanelbulle och en varsin läsk, sen sätter vi oss ner på stolarna och snackar om allt
mellan himmel till jord. Vi känner knappt varandra, men hon är ändå så lätt att prata med.
Efter en stund kommer hennes pappa och hennes låtsas mamma ner.
- Så det är här ni befinner er? Säger pappa och ler mot oss, sen sträcker han fram handen och hälsar
på Louis, Looren gör detsamma.
- Ja, förlåt för denhär tillställningen, men min dotter har varit galen i er länge, så det kanske var lika bra att
hon fick lite minnesförlust nu, annars kanske hon hade freakat ur igen. Säger pappa och vi börjar skratta lite.
- Pappa, visst kan vi skjutsa Louis till hotellet? Frågar Linnea och hennes pappa nickar. Sen plockar vi ihop
lite och går iväg till bilen. Påväg ut möts jag av några papparazzin, herregud, varför just nu? Jag drar upp huvan
lite och vi skyndar oss in i bilen. Sen berättar jag vilket hotell jag bor på och så åker vi iväg. Jag tar upp min iphone och ger den till Linnea.
- Här skriv in ditt telefonnummer, ja, om du vill alltså.
Linneas perspektiv:
Om jag vill? Vad trodde han? Egentligen ville jag bara skrika ut, han hade sagt att jag var söt, han hade pratat
med mig om allt möjligt och nu ville han ha mitt telefonnummer, dethär händer bara inte. Jag plippar in mitt nummer.
- Jag skickar ett mess till dig och testar nu, så kan du spara. Säger han och skickar iväg ett ''hej'' och så sparar jag numret, sen ska han precis hoppa av.
- Vi hörs. Säger han och sen hoppar han ur bilen. ''Vi hörs'' orden ekade i mitt huvud.
Tack Mathilda för att du svimmade!
När jag kom hem kollade jag lite på datorn, jag blev tvungen att kolla lite One Direction fakta och hamnade
på en bild, ''Eleanor Calder otrogen'' stod det som rubrik. Usch, stackars Louis, det kanske var därför han inte
sa något om Eleanor på Ellen Degeneress. Sen gick jag och duschade, tvättade av mitt smink och tog på mig pyjamas, jag tar upp mobilen och ser att jag har ett nytt sms från Louis. Jag bara höll i telefonen, jag fattar
inte vad det är med mig? Tillslut bestämde jag mig för att kolla vad som där stod.
Kommentarer
Anna
Mera MEEEEEEEEEEERA! :D
Sanna
Hej, du skriver sjukt bra, tänkte bara fråga om du kommer skriva någoting om Harry, för jag tycker han är den snyggaste i one direction och det vore tråkigt om han inte var med i den har sjukt bra novellen!
tack på förhand
//jag
Trackback
