- Du..säger han samtidigt som han kysser mig på halsen.

-Mm, svarar jag njutandes..

-Vi börjar där vi slutade tidigare idag, eller?

-Mm..svarar jag igen, samtidigt som han kollar mig rätt in i ögonen, sen rullar han över så han ligger ovanpå mig.

- Är du säker på att du vill? Frågar han.

-Mmm, svarar jag.

-För om du inte vill så..

-Tyst Lou, jag vill. Svarar jag bestämt, sen börjar han långsamt tränga in i mig för att sedan övergå till allt snabbare och snabbare. Jag börjar stöna lite, att det var massor av andra i huset kopplade inte min hjärna just nu, inte Louis häller. Det var helt annorlunda en vad jag hade tänkt mig, allt gick så lätt, det var så skönt, det var till och med fint, men de är bara för att det är med killen jag älskar mest av allt. Sen ligger vi där  flåsande bredvid varandra.

- Så jävla skönt, säger jag som inte kan hejda mig, Louis ger mig ett stort flin.

-Mmm säger detsamma, du är bäst du, säger han och nu är dte min tur att flina.

-Jag älskar dig både i och utanför sängen, viskar jag.

-Detsamma, viskar han. Sen lutar jag huvudet mot hans bröstkorg och somnar, det sista jag känner innan jag somnar är hans lukt och det sista jag hör är hans andetag, det första jag känner när jag vaknar är hans lukt och det första jag hör är hans andetag. Jag kollar på klockan, 9:21, sen kollar jag på Louis, han är så söt när han sover, jag kan inte låta bli att le, jag kysser han mjukt på pannan innan jag går upp och klär på mig, jag tar upp min iphone som jag fått av Louis igår, så sött! Medan jag sms:ar knackar någon på rumsdörren.

- Vem är det? Frågar jag samtidigt som jag kommer på att Louis ligger där naken under täcket.

-Det är jag, Louis mamma, kan jag komma in och prata med Louis? Frågar hon.

-Ehm, vänta lite, säger jag genant och springer fram till sängen. Jag ruskar lite på honom så att han ska vakna.

-Vakna, din mamma står utanför dörren och väntar på att få komma in, och du ligger här naken, viskar jag, man han är helt okontaktbar. Jag får lite panik. Skriker jag högt kommer hans mamma komma in, men viskar jag så hör han inte. Jag börjar kittla honom.

-Slutaa, säger han äntligen.

-Louis, du måste klä på dig, din mamma står utanför och undrar säkert varför hon inte får komma in.

Han tar snabbt på sig kläderna och sen kommer hans mamma in i rummet.

- Svår att väcka eller? Frågar hon mig.

-Ehm, aa, svarar jag lite försiktigt sen går jag därifrån. Jag går till badrummet och tar på lite smink sen går jag ner till hotellfrukosten och sätter mig med dem andra.

- Vart är Louis? Frågar Harry med ett busigt flin när jag börjat äta på min ostsmörgås.

-Ehm, hans mamma kom så dem typ snackar om någonting, men han kommer nog snart, svarar jag. Harry och Liam byter blickar med varandra, sen börjar dem garva, jag fattar ingenting, vad är det som är så kul? I samma stund kommer Louis in och hämtar frukost, hans mamma har gått och han slår sig ner mellan mig och Lindsey.

-Vad ville din mamma? Frågar jag Louis.

-Ehm, inget speciellt. svarar han lite osäkert. Underhåller han något för mig? tänker jag.

-Men vad garvar ni åt killar? Frågar Louis med munnen full av smörgås.

-Vi har det bara väldigt kul, svarar Liam retsamt.

-Kanske inte fullt lika kul som ni hade inatt dock, tillägger Harry. Fan också, dem hade hört, dte var det som var så kul, i den stunden vill jag bara sjunka genom jorden, alla blickar vänds mot mig som sitter där med tomatröda kinder, Louis klappar mig på ryggen.

- Nä, så kul kan ni inte ha! Säger Louis och räddar situationen lite grann.

- Du behöver inte skämmas Linnea, det är naturligt, säger Harry för att retas och allt blir bara ännu pinsammare.

- Ni är bara avundsjuka, guys, säger Louis.

-Klart vi är! Instämmer Harry. Jag börjar själv garva tillslut när alla andra gör det, jag menar det är inte min familj som sitter här, det är ju bara Harry och dem liksom, inga att vara rädda för.

Lindseys perspektiv: Det är väldigt underhållande att sitta och äta frukost med killarna och Linnea, men jag tycker nästan lite synd om henne när Harry ska hålla på, men jag kan inte låta bli att skratta själv, även om jag befinner mig lite som i en annan värld, jag kan inte låta bli att tänka på igår kväll:

igårkväll: Det kändes konstigt att lägga sig vid Nialls sida för att sova, att sova i samma säng som honom, vi hade ju inte ens kysst varandra än, det var ju inte vi, allt kom i fel ordning kändes det som. Jag kunde inte lå bli att le mot honom, han var så söt när han låg där, allt jag ville var att kyssa honom, att det skulle vara vi på riktigt, jag kunde inte hålla mig längre nästan.

-Jag gillar dig, väldigt mycket, sade han och jag vaknade upp från mina tankar.

Vi kollar varandra rätt in i ögonen, varför skulle han vara så perfekt för?

-Jag gillar dig väldigt mycket också, svarade jag och sen gick allt så fort, våra läppar möttes i den mest perfekta kyssen någonsin. Var det vi på riktigt nu?

nutid: Niall lägger sin hand på mitt knä och jag lägger min över, och han ger mig sitt underbara leende.

- Du Lindsey, jag måste tyvärr dra nu, ska snacka med några nu eftersom jag inte får vara med på turnén, säger han och jag nickar.

-Jag måste också gå, men ring mig sen! Säger jag och vi reser på oss för att gå iväg.

Jag följer Lindsey och Niall med blicken tills dem går ut.

- Dem ser ju nästan lika kära ut som er två, säger jag och pekar på Louis och Linnea.

-Men man har ju inte sett dem typ kyssas eller göra någonting, säger Liam.

-Jo, jag gick förbi deras rum igår och då såg jag att dem kysstes, säger Harry.

-Men åååååh, säger jag lite ledsamt.

-Vadå åååååååh? Frågar Louis och jag bara skakar på huvudet.

Egentligen var jag ju glad för Nialls skull men jag kunde inte låta bli att bli svartsjuk, inte bara på Niall utan alla andra, dem skulle aldrig fatta om jag ens försökte berätta hur jag kände. Liam har Danielle, Louis har Linnea, Niall har Lindsey och Harry har Georgia typ och jag är helt forever alone, världen är bra orättvist!

- Äsch inget.. svarar jag och alla kollar konstigt på mig.

Nialls perspektiv: Jag kunde inte låta bli att tänka på gårdagsnatten, hennes läppar mot mina var som handen i handsken.

- Hörde du det Niall? Säger en röst och jag skakar på huvudet, jag hade stått här och snackat i flera minuter med men jag har inte hört ett dugg om vad som har sagts.

-Ja, du vet ju att Louis tar dina stycken, men du måste vila och vi har därför beslutat för att du och din familj ska åka raka vägen hem ikväll..

HEM IKVÄLL - MEN DET GÅR JU INTE! Tänker jag.

- Men va??? NEJ jag stannar tills dem andra åker hem, så enkelt är det, 2 veckor är till och med för lite, jag vill stanna här för alltid! Skriker jag.

- Man kan ju undra vad som har tagit åt dig, du åker hem och det är för ditt eget bästa..

Dethär kan inte vara sant, tänker jag, allt som var så perfekt nu med Linsey, skulle jag åka ifrån henne?

-Men neej, SNÄLLA, låt mig stanna, allt är så bra nu. Svarar jag.

-Du kan inte säga att läget är bra när du har blivit skjuten, du åker hem, Niall..

-Men du fattar ju inte, det är en tjej, ja en tjej som har fått mig att må bra nu, allt är så bra med henne, jag vill inte åka ifrån henne, säger jag och kan inte hindra tårarna längre, jag brukar inte gråta, men Lindsey betydde så otroligt mycket för mig, jag brukar inte ha lätt för att träffa tjejer och bli kär, men Lindsey var jag kär i.

- tyvärr Niall, vi har redan bokat biljetter och vi kan inte beställa om, du får dra till hotellet och packa sen åker du hem ikväll. Orden cirkulerade runt i mitt huvud, jag ville inte, jag ville verkligen inte men jag visste att det inte var någon idé att protestera. Jag slår min knytnäve hårt mot en vägg, fan också!

nästa kommer im! kommentera gärna.. Stackars Niall! D: